Tidningssida ur LINKÖPINGSBLADET, 1831-09-14
LINKÖPINGSBLADET • 1831-09-14 · 4 min läsning

Årlig välgörenhetskonsert i Linköpings landskyrka samlade 650 personer

1831Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Linköping. (Insänt.) I söndags eftermiddag hölls den sedan en tid tillbaka årliga musikfesten i landskyrkan här i staden. Med detta menas den konsert som Livgrenadjärregementenas musikkårer, under direktör Crusells ledning, varje år ger till förmån för sin änke- och pupillkassa. Det behöver knappast förklaras hur ädelt syftet med konserten är. Var och en som känner för den faderlösa och den övergivna förstår av sig själv varför man lämnar sitt bidrag, som tacksamma händer förvarar till behovets stund – inte för sig själva, utan för dem som varit dem kärare än allt annat på jorden.

Men det är inte enbart välgörenheten som samlar publiken till denna fest. Vissheten om att där träffa bekanta och gamla vänner som man inte setts med på länge tycks också i hög grad höra till skälen för resorna till högtiden. Musikvännen har sitt eget intresse, som visserligen inte alla kan dela; men även den som inte vill kalla sig kännare och kompetent domare över det som framförs kommer alltid att bli nöjd med sin dag – kanske ofta mer belåten än den som med finstämd musikalisk känsla analyserar allt han njuter av.

Vid konserten framfördes två uvertyrer: den första av Auber, dyster och allvarlig, den andra av Rossini, ett riktigt musikaliskt kuriosum. Vidare två potpurrier, av vilka det på schweiziska melodier, arrangerat av Crusell, hade ett avgjort företräde och i allt röjde den smakfullt ordnande mästarhanden. Om stycket för obligat trumpet av Walch avstår vi helt från omdöme, dock med erkännande av herr Öijers skicklighet som utövare. I variationerna för flöjt av Drouet fanns tillfälle att beundra herr O. Westerdahls talang på instrumentet. Vi tvekar inte att säga att herr Westerdahl har talang för flöjt – därmed inte sagt att han redan nått det mål han verkligen tycks kunna nå, vilket han säkert själv vet bättre än någon annan. Vi lyckönskar honom till de betydande framsteg han redan gjort; de borgar för att hans fortsatta arbete på sin utveckling inte blir förgäves. Variationerna för fagotter var av Crusell, och mer behöver inte sägas för att försäkra om deras förtjänst och värde. De övriga numren bestod av sångstycken, bland vilka den härliga fosterländska hymnen med rätta intar första platsen. Denna sköna komposition vinner, liksom varje gediget konstverk, förnyat värde vid varje framförande. Körners Svärdssång av Weber vill vi sätta på andra plats, utan att förneka de övriga deras välförtjänta beröm.

Konserten var som vanligt väl arrangerad och det finns inget att anmärka på framförandet i stort. En önskan, som säkert delas av flera och som knappast lär förbli ouppfylld länge, är att någon solostämma ur de till synes talrika körerna så småningom kunde träda fram. Det skulle ge mer omväxling i konsertens vokala partier, och den talrika publiken skulle säkert vara debutanterna tacksam.

Någon beskrivning av den behagligt överraskande dekorationen i koret, som även denna gång mötte ögat vid inträdet i kyrkan, tycks inte tidigare ha lämnats. Några ord om den kan därför vara av värde för dem som inte haft tillfälle att närvara vid dessa årliga musikfester. Foten av en upphöjning i koret var till hälften omgärdad av upprättstående, tätt sammanfogade musköter, som på vardera sidan avslutades med trummor uppstaplade i pyramidform. Innanför denna halvcirkel fanns en något högre plan för sångkören, bakom vilken fonden utgjordes av fanor i olika färger från båda regementena och deras kompanier, gruppvis utskjutande åt båda sidor. I mitten sågs ett smakfullt ljusblått draperi, som öppnades varje gång sångkören trädde in, och ovanför det var emblem av musikinstrument och så kallade muhammedsfanor anbragta. Överst avslutades dekorationen med provinsens vapen med två lejon som sköldbärare. Förtjänsten av denna verkligt sköna och slående idé tillkommer en av officerarna vid andra regementet.

Att konserten denna gång inte var fullt så välbesökt som vanligt torde ha berott på dagens mindre behagliga väder. Omkring 650 personer var ändå närvarande, och nettointäkten, utökad genom en och annan extra gåva vid biljettköpen, uppgick till 675 riksdaler riksgälds. Det bör också nämnas att en högt ansedd välgörarinna i provinsen, som önskar vara anonym, kort dessförinnan berikat änke- och pupillkassans fond med en gåva på 150 riksdaler banko.

Efter konsertens slut gjorde en större del av åhörarna sig redo för danssoarén, som började ett par timmar senare och fortsatte under nästan oavbruten och livlig dans till klockan ett på natten. Sällskapet utgjordes av omkring 260 personer, förhållandevis många fler från landsbygden än från staden.

Bakgrund

Livgrenadjärregementena var två infanteriregementen med rötter i Östergötland – Första och Andra livgrenadjärregementet – som hade Linköping som en central samlingsort. Militärmusiken spelade vid denna tid en viktig roll i det civila musiklivet, eftersom regementenas musikkårer ofta var de enda större professionella ensemblerna utanför huvudstaden.

Direktör Crusell som nämns som ledare och arrangör är sannolikt Bernhard Henrik Crusell (1775–1838), en av Sveriges mest framstående tonsättare och klarinettister, som under många år var musikdirektör vid just Livgrenadjärregementena och ledde deras årliga sommarmusikmöten i Linköping. Dessa musikfester blev betydelsefulla händelser i regionens kulturliv och lockade publik från både stad och landsbygd.

Änke- och pupillkassor var vanliga vid denna tid: fonder som gav ekonomiskt stöd till avlidna militärers änkor och omyndiga barn, i en tid utan allmänna socialförsäkringar. Välgörenhetskonserter var ett etablerat sätt att fylla på sådana kassor.

Programmet speglar tidens repertoar: uvertyrer av de populära operakompositörerna Auber och Rossini, virtuosa variationsverk av flöjtisten Drouet, samt Carl Maria von Webers tonsättning av Theodor Körners Svärdssång – en patriotisk dikt från de tyska befrielsekrigen mot Napoleon som var mycket omtyckt i hela Europa. Beloppen anges i två parallella valutor, riksdaler riksgälds och riksdaler banko, vilket var utmärkande för det svenska penningväsendet under tidigt 1800-tal.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter