Satiriskt lexikon ger orden deras verkliga mening

Nytt konversationslexikon, till tjänst för dem som önskar förstå sakens mening lika väl som själva orden.

Bankrutt – att på rätt sätt behålla sin egendom, enligt konstens regler.

Välgörare – den person som man i synnerhet bör plåga, besvära och förakta.

Komplimang – motsatsen till vad man tänker.

Narr – den som är av annan mening än vi.

Klädsel – den betäckning som skyler kropp och själ; i det förra fallet sägs den täcka naturen, i det senare dölja den.

Sällhet – själens hälsa, frambringad genom dess olika övningar och förmågor.

Huvud – en knölaktig utväxt, använd att hänga en hatt på, stoppa snus i samt skaka och nicka med.

Hälsa – ett annat ord för måttlighet och motion.

Hjärta – känslans säte, och därför förmodas det inte finnas hos ockrare och kritiker. Enligt en fransk författares påstående ska de klara sig bäst i världen som har god matsmältning och ett elakt hjärta.

Hampa – av den görs den halsduk som skälmar tar på sig den sista gång de ser sällskap omkring sig.

Hjälte – en slaktare i grosshandelsskala.

Hypokondri – den inbillade sjukdom som de tillskrivs som inte har någon verklig.

Indigestion, industri – två ord som man aldrig tidigare sett förenade.

Bläck – det flytande ämne som gör tanken synlig och förståndet förmedlingsbart.

Inkvisition – se den Heliga alliansen.

Svartsjuka – konsten att plåga sig själv, av fruktan att bli plågad av andra.

Domare, nämnd – en sammansatt lagmaskin, ungefär som ett ur – där det sistnämnda, som också består av tolv siffror, ger ett tecken till det förra innan det kan slå eller ange timmen då den brottslige ska dö.

Kunskap – en dynghög, tagen från massan av vår okunnighets berg.

Labyrint – se Lag.

Lärdom – alltför ofta en kunskap om ord och okunnighet om ting; ett rent minnesarbete som kan utövas helt utan sunt förnuft.

Bresilja – ett färgämne, mycket använt i våra vinfabriker.

Älskare – en som, i begäret att ta en annan i besittning, förlorat besittningen av sig själv.

Mjölk – sådan som säljs på torget – en förenad produkt av kon och pumpen. (Fortsättning följer.)

Nytt Konversations-Lexikon, till deras tjenst, som önska förstå meningen af saken så wäl som sjelfwa orden.

Bankrott — att rätt bibehålla sin egendom, efter konstens reglor.

Wälgörare — den person, som man isynnerhet bör plåga, bry och förakta.

Komplimang — motsatsen af hwad man tänker.

Narr — den som är af annan mening än wi.

Klädsel — den betäckning, som skyler kropp och själ; i det förra fallet säges den betäcka naturen, och i det sednare att dölja den.

Sällhet — själens helsa, framalstrad genom deß olika utöfningar och förmögenheter.

Hufwud — en knölagtig utwext, nyttjad att hänga ett hatt på, stoppa snus uti, skaka och nicka med.

Helsa — ett annat ord för måttlighet och rörelse.

Hjerta — Känslans säte, och derföre förmodadt ej finnas hos procentare och critici. Enligt en Fransk författares påstående, skola de bäst komma ut med werlden, som ha en god matsmältning och ett elakt hjerta.

Hampa — deraf göres den halsduk, som skälmar sätta på sig den sista gång de se sällskap omkring sig.

Hjelte — en slaktare en gros.

Hypokondri — den inbillade sjukdom, hwarmed de äro taxerade, som ingen werkelig ha.

Indigestion, Industri — twå ord, som man aldrig förut sett förenade.

Bläck — det flytämne, som gör tanken synlig, och förståndet medelbart.

Inqvisition — se den Heliga Alliansen.

Jalusi — Konsten att plåga sig sjelf, af fruktan att bli det af andra.

Domare, Nämd — en sammansatt lagmaschin, något likt ett ur

— gifwande detta sistnämda, som äfwen består af 12 siffror, ett tecken till det förra, innan det kan slå eller antyda timman, då den brottslige skall dö.

Kunskap — en dynghög, tagen från massan af wår okunnighets berg.

Labyrint — se Lag.

Lärdom — allt för ofta en kunskap om ord, och okunnighet om ting; ett blott minneswerk, som kan utöfwas utan allt sundt förnuft.

Bresilja — ett färgämne, mycket nyttjadt i wåra winfabriker.

Älskare — en, som för begäret att få besittning af en annan, förlorat den af sig sjelf.

Mjölk — sådan, som torgföres — en förenad produkt af kon och pumpen. (Fortsättes.)