Tidningssida ur LINKÖPINGSBLADET, 1831-07-20
LINKÖPINGSBLADET • 1831-07-20

Koleran sprider sig i Petersburg och Östersjöprovinserna

1831Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Stockholm den 14 juli. De officiella underrättelser som kommit med dagens post om hälsotillståndet i de ryska Östersjöprovinserna, med avseende på koleran, innehåller följande: I S:t Petersburg hade fram till den 5 juli 409 personer insjuknat, av vilka 106 avlidit och endast en tillfrisknat; 46 av de sjuka ansågs dock ge hopp om förbättring. Köpmännen hade sammanträtt i stadens alla stadsdelar och beslutat att genom betydande frivilliga insamlingar genast inrätta större och bättre utrustade sjukhus än de som tidigare fanns, och låta dessa förvaltas av valda styresmän. Bankiren baron Stieglitz hade skänkt 20 000 rubel till detta och hans kompanjon 5 000 rubel.

För fartyg på väg ner till Kronstadt har en karantän på tio dagar påbjudits. Smittan hade dock redan spridit sig dit, och 20 personer var insjuknade där. Bland dem som i S:t Petersburg fallit offer för koleran finns verklige geheimerådet Lanskoj, tidigare inrikesminister, och kammarherren furst Galitzin.

Mot Finland är karantänen fjorton dagar för dem som reser dit landvägen från Petersburg. Uppgifterna om att kolerasmittan brutit ut i Finland är, enligt rapport från den svenske och norske generalkonsuln på plats, ogrundade – hälsotillståndet fortsätter att vara gott. Karantänsbestämmelserna upprätthålls också med stränghet, och tre bönder som inte velat lyda föreskrifterna i detta avseende ska ha blivit skjutna.

I Reval, Libau och Polangen var hälsotillståndet också tillfredsställande, men i Mitau fortsatte koleran. I Riga hade sjukdomen nyligen tilltagit, vilket ansetts bero på de utsvävningar som de lägre folkskikten i allmänhet hängett sig åt under den gångna pingsthelgen. Sedan kolerans början där har 3 872 personer insjuknat, 1 682 tillfrisknat, 1 699 dött och 491 är fortfarande sjuka.

Sjukdomen fortsätter i Danzig. Bland personer ur de bättre klasserna har följande avlidit i koleran: grevinnan von Przebendowska, en högst aktningsvärd dam, som dock tidigare gripits av en obeskrivlig fruktan för koleran och dessutom sedan länge plågats av diarré, vilket hon dolt för läkarna; uppbördskommissarien Kostnizki, som var förtjust i starka drycker; sjökapten Luck, en mycket ordentlig man, som ådragit sig en svår förkylning; sjökapten Lenne likaså; köpmannen Weigold, som ådrog sig sjukdomen genom ett alltför flitigt bruk av ättika och vatten; samt saltkontrollören Kloosch, som drack mycket. I trakten omkring hade koleran endast visat sig i byn Ladrontz. Där ska sjukdomen ha uppkommit genom att en bonde köpte ett par gamla stövlar i Warszawa, varpå fem personer i hans familj fallit offer.

Storfursten Konstantin, som avled den 27 juni i Vitebsk av koleran, uthärdade sjukdomen i knappt nio timmar.

Från Berlin skrivs den 7 juli att sjukdomen åter visat sig i guvernementen Tver, Jaroslavl och Nizjnij Novgorod. Från Lemberg, där koleran ännu inte avtagit, sprider sig smittan långsamt mot den schlesiska gränsen. På landsbygden däromkring har man på många ställen lyckats stänga ute smittan. I Stryj-kretsen spärrades exempelvis Horodnice av; de närbelägna byarna Strzylce och Poloczyska bröt själva all kontakt med de smittade orterna och blev verkligen skonade – ännu ett bevis på hur nödvändigt det är att på det allra noggrannaste vaka över att inte den minsta kontakt äger rum mellan smittade och osmittade orter. I Krakau och Chrzanow har koleran också brutit ut. I Windau och Mitau är man ännu herre över farsoten men inte över sjukdomen, som i många fall är så fruktansvärd att den motstår alla läkekonstens ansträngningar. Men man hindrar den åtminstone från att sprida sig inom staden.

Ett läkarråd i S:t Petersburg bestående av 40 personer har med en majoritet på 38 röster förklarat koleran smittsam från person till person. Kan man efter allt detta fortfarande få höra upprepas att sjukdomen ligger i luften?

Bakgrund

Rapporten skildrar den andra kolerapandemin, som spred sig från Asien genom Ryssland och in i Europa. Sjukdomen, orsakad av kolerabakterien i förorenat vatten, var vid denna tid ny för Europa och väckte enorm skräck – dödligheten bland de insjuknade var mycket hög och läkarvetenskapen stod i praktiken maktlös.

En central stridsfråga var om koleran smittade från person till person eller om den spreds genom 'dålig luft', så kallade miasman. Texten återger hur ett läkarråd i S:t Petersburg med stor majoritet slog fast att sjukdomen var smittsam – en slutsats som motiverade de omfattande karantänsåtgärder som infördes vid gränser och hamnar, exempelvis mot Finland och Kronstadt. Att kolerans egentliga smittväg är vattenburen klarlades först långt senare, av bland andra den brittiske läkaren John Snow.

Tidens föreställningar om att omåttlighet, dryckenskap och 'utsvävningar' gjorde människor mottagliga för sjukdomen syns tydligt i uppräkningen av dödsoffer i Danzig, där varje avlidens levnadsvanor redovisas som förklaring till insjuknandet.

Storfursten Konstantin Pavlovitj, bror till tsar Nikolaj I och tidigare tronarvinge, avled i kolera i Vitebsk under pandemin. Orter som Reval (Tallinn), Libau (Liepaja), Mitau (Jelgava), Lemberg (Lviv) och Danzig (Gdansk) hörde till Ryska riket, Österrike respektive Preussen. För Sverige, som ännu var förskonat, var rapporterna från grannländerna av största vikt – koleran nådde Sverige några år senare med förödande verkan.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter