Tidningssida ur AFTONBLADET, 1831-07-19
AFTONBLADET • 1831-07-19

Insändare kräver bättre renlighet och badhus i Göteborg

1831Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

(Insänt.)

Det gamla ordspråket besannas: "Inget ont som inte har något gott med sig." Så förhåller det sig med renligheten i och omkring staden, som nu krävs med särskild kraft eftersom en smittsam farsot befaras. Till heder för dem som har till uppgift att övervaka denna snygghet måste sägas att de gör sin plikt, även om kanske en viss rädsla för deras egen hälsa också bidrar till nitet. Men varför skulle det inte vara lika nödvändigt för hälsan att en lika sträng förordning om renlighet utfärdades varje sommar? Detta vore desto mer angeläget eftersom en del av stadens och förstädernas invånare själva inte bryr sig särskilt mycket om huruvida smutsen ligger innanför eller utanför tröskeln.

De badställen som numera inrättats på allmän bekostnad för kvinnor är mycket välgörande och besöks fortfarande flitigt, men de riskerar snart att stå utan badgäster, särskilt det ena, om inte en osed stävjas. Badstället vid Pustervik ligger på en plats där pojkar ur de lägre samhällsskikten brukar bada, och dessa ofredar de badande från bryggan med grova tillmälen och gör dessutom hål i brädväggen för att titta in. Om huset hade lagts ett par famnar längre ut, med en liten spång dit och en dörr vid dess början, hade detta otyg kunnat förhindras. Det andra badhuset ligger i frigången vid barlastkajen och motsvarar inte alls sitt ändamål, eftersom vattnet där alltid är osunt och stillastående, utom när någon liten ström rinner ner från Stigbergsliden och husen ovanför – vatten som förvisso inte är av det renaste slaget. Om detta kan vem som helst utan större besvär övertyga sig. En lämpligare plats hade varit utanför pirhuvudet (Reds. anm.: originalets "hufwudet" avser sannolikt en pir- eller kajände), eller helst vid någon av stadens hamnar i Masthugget.

Att renlighet även skulle råda i Masthuggstrakten, Hästhagen och Majorna har invånarna själva berömt sig av, och det var sannerligen en extraordinär händelse att 800 lass gödsel kunnat samlas på ett och samma ställe – något som troligen tagit flera år! Det bevisar åtminstone att ingen lantbrukare bott i grannskapet, för en sådan skulle säkert ha utnyttjat denna skatt om han fått tillgång till den; men kanske har denna ofantliga ättehög betraktats som helig av grannskapet! Att flera liknande, om än betydligt mindre, högar finns ner mot den så kallade Rödings hamn och däromkring, lika vidriga som obehagliga för både näsa och ögon, kan undertecknad intyga, som nyligen hindrades av dem från att komma in i ett magasin där. Vilket samband gödselhögen vid Gamleportstullen kan ha med den nämnda känner insändaren inte till, och inte heller om någon åtgärd, i denna för allmän snygghet och hälsans främjande så berömvärt nitiska tid, har vidtagits för att avleda eller fylla igen de många gölar som omger staden på alla sidor och som om sommaren förpestar dess luft.

S. M. S. P.

Bakgrund

Insändaren speglar den oro för smittsamma sjukdomar som präglade svenska städer under 1800-talets första hälft, då framför allt koleran spred skräck i Europa. Innan bakteriologin var känd trodde man att sjukdomar spreds genom dålig luft, så kallade miasmor, från smuts, stillastående vatten och ruttnande avfall. Därför blev renhållning, avloppsfrågor och igenfyllning av gölar centrala hälsopolitiska åtgärder när epidemier hotade.

Göteborg var vid denna tid en snabbt växande hamn- och handelsstad med trångbodda förstäder som Masthugget, Majorna och Hästhagen, där sanitära förhållanden ofta var bristfälliga. Pustervik, Stigbergsliden och barlastkajen var välkända platser längs hamnstråket vid Göta älvs södra strand.

Offentliga badinrättningar, även särskilda bad för kvinnor, började inrättas på allmän bekostnad som ett led i hygienarbetet. Att bada i öppet vatten var vanligt, men anständighetsnormer krävde avskilda badhus för kvinnor, vilket insändarens klagomål på tittande och ofredande pojkar illustrerar.

Insändare av detta slag, ofta undertecknade med initialer, var en viktig kanal för medborgerlig kritik mot stadens myndigheter i den tidiga svenska pressen.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter