Svensk skald diktar romans om riddaren Rolands borg Rolandseck

Rolandseck är namnet på en av de mer märkvärdiga borgarna som ligger vid öarna i den majestätiska Rhenfloden. Enligt sägnen byggdes den av riddaren Roland, som bodde där för att vara nära sin älskade Hildegunda, vilken hade tagit slöjan i klostret på ön.

En svensk skald, som nyligen färdades förbi denna romantiska plats, diktade följande romans om den:

Och en hydda här han byggde nära till den trakt, där lindar överskuggade klostrets dystra prakt; väntande från morgonstunden intill kvällens sken, bunden av en stilla längtan, satt han där allen.

Han blickade mellan gröna rankor, varje kväll, mot fönstret hos den sköna, fromma nunnans cell, tills hennes ögon gladde honom, tills hennes dyra bild stilla trädde fram till fönstret, som en ängel mild.

När Schiller skrev sin "Riddar Toggenburg" svävade säkert denna romantiska naturbild och sägnen om Roland för hans fantasi, även om riddaren i hans skildring bodde i dalen och klostret låg på berget. Hela denna trakt, i sin vackra belysning och yppiga växtlighet, med sina borgar och städer, framstod för mig som riddarsångernas hemland.

Rolandseck är namnet på en af de märkwärdigare borgar, som ligga på öarna i den majestätiska Rhenströmmen. Den uppbygdes af Riddaren Roland, säger Sagan, som bodde der, för att wara nära sin älskade Hildegunda, hwilken i klostret på ön tagit slöjan.

En Swensk Skald, som för kort sedan for förbi denna romantiska belägenhet, diktade deröfwer följande Romans:

Och en hydda här han bygde Nära till den trakt, Hwarest lindar öfwerskygde Klostrets dystra prakt; Wäntande från morgonstunden Intill qwällens sken, Af en stilla längtan bunden, Satt han der allen.

Blickade emellan gröna Rankor, hwarje qwäll, Emot fönstret af den sköna, Fromma Nunnans cell, Tills deß ögon honom glädde, Tills deß dyra bild Stilla fram till fönstret trädde, Som en engel mild.

Då Schiller skref sin "Riddar Toggenburg" swäfwade wäl för hans inbillning denna romantiska naturtafla och Sagan om Roland, ehuru, efter hans skildring, Riddaren bodde i dalen och klostret låg på berget. Hela denna nejd i sin sköna belysning och sin yppiga wextlighet, med sina borgar och städer, syntes mig som Riddarsångernas fädernesland.