Burén hyllar svenskan och varnar för onödiga lånord

Svenska språkets värde (Av Burén.)

Det finns inget språk som är mer precist och elegant än svenskan, om man menar att en av ett språks främsta egenskaper är att kunna uttrycka mycket med få ord. Olof von Dalins diktverk "Svenska friheten", där han nått samma höjder som Homeros och Vergilius, skulle knappast kunna bli lika gripande som det nu är om det översattes till något av de bästa levande språken.

Vad gäller främmande ord tycks det inte skada att ge medborgarskap i svenskan åt sådana ord som redan används allmänt, och som inte har lika träffande motsvarigheter på svenska – om man inte vill hitta på nya ord som till en början skulle kräva förklaring. Om detta sker sparsamt och bara i yttersta nödfall, och om de utländska orden dessutom får svensk språkdräkt, fläckas språkets renhet lika lite av detta som när man i vissa hantverk med större nytta anlitar utländskt än inhemskt folk. För övrigt är den som har mycket att säga sällan fattig på ord.

Kung Johan III hyste en så öm tillgivenhet för sitt modersmål att han vid riksdagen i Kalmar år 1587 uppmanade sin son, prins Sigismund, att under sin regering i Sverige försöka lyfta det svenska språket och inte tillåta att främmande ord blandades in i det. Det ovan nämnda undantaget torde ändå kunna anses godtagbart.

Hur mycket språket har vunnit genom Kungliga Vetenskapsakademiens och Vitterhetsakademiens upplysta insatser, och vad det har att vänta såväl därigenom som genom den nya Kungliga Akademien, kan inte nog beskrivas. Man lever i det glada hoppet att svenskan ska bli svenskarnas käraste språk, ett språk som speglar förfädernas manlighet och kärlek till fäderneslandet, tillsammans med flera andra stora egenskaper. Ja, jag upprepar än en gång vårt modersmåls, eller svenska språkets... (Reds. anm.: Texten avbryts här mitt i en mening; fortsättningen saknas i förlagan.)

Fotnot: Ur "Tankar över lantbruket, bergsrörelsen, handeln med mera under det förra gustavianska tidevarvet, med tillämpat äreminne över stamfadern herr Louis De Geer"; med porträtt, säljs i detta boktryckeri, häftad, för 2 riksdaler riksgälds.

Swenska Språkets Wärde. *) (Af Burén.)

Det finnes intet språk, som är bestämdare och prydligare än Swenskan, såwida det är en af ett språks förnämsta egenskaper att med få ord kunna uttrycka mycket. O. v. Dalins skaldestycke, "Swenska Friheten" kalladt, deri han uppnått höjden af Homeri och Virgilii anda, kunde näppeligen blifwa så rörande, som det nu är, om det öfwersattes i något af de bästa lefwande språken. Och hwad fremmande ord angår, tyckes det ej skada att gifwa dem borgarerätt i Swenskan, som annars allmänt brukas, och hwaremot man ej kan få lika betydande i Swenskan, utan att dikta nya, som i förstone skulle behöfwa förklaring. När detta sker sparsamt och icke utan i högsta nödfall, då ock de utländska böra få Swenska brytningar, lärer språkets renhet så litet deraf fläckas, som man i wissa slöjdehandlingar med mer nytta brukar utländskt än inländskt folk. I öfrigt är en sakrik sällan ordfattig. — — —

Konung Johan III hade den ömma tillgifwenhet för sitt modersmål, att han på riksdagen i Calmar år 1587 förmante sin son Prins Sigismund, det han skulle, under sin regering i Swerige, söka upphjelpa det Swenska språket, och ej tillåta fremmande ord att deri inmängas. Ofwannämde undantag torde likwäl finnas drägligt. Huru mycket detsamma wunnit genom Kgl. Wetenskaps- och Witterhetsakademiernas upplysta åtgerd, och hwad det så wäl derigenom som medelst nya Kgl. Akademien har att wänta, kan ej nogsamt beskrifwas. Man lefwer i det glada hopp, att Swenskan blir Swenskars angenämaste tungomål, afbildande förfädernas manlighet och kärlek till fäderneslandet, jemte flera åtföljande stora egenskaper. Ja, jag upprepar än en gång wårt modersmåls, eller Swenska språ-

*) Ur "Tankar öfwer Landbruket, Bergsrörelsen, Handeln m. m. uti förra Gustavianska tidehwarfwet, med tillempadt Äreminne öfwer Stamfadren Hr Louis De Geer;" med portr. säljes i detta Boktryckeri h. till 2 Rdr Rgs.