GÖTHEBORGSPOSTEN • 1831-06-20

Brasiliens kejsare Pedro I abdikerar och flyr landet

1831Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Revolutionen i Brasilien

Deputeradekammarens medlemmar hade i en skarp skrivelse låtit kejsaren förstå att de skulle bli tvungna att själva överta regeringen om han inte upphörde med sin partiskhet för sina landsmän, vilkas framfusighet de infödda inte längre ville tolerera.

Med anledning av denna skrivelse utnämnde kejsaren den 5 april den minister som, illa omtyckt av folket, hade orsakat intrånget i hans palats. Kejsaren tog genast till flykten med sin familj, sedan han avsagt sig regeringen till förmån för sin son, Dom Pedro d'Alcântara, född den 2 december 1825.

Genast därefter valdes ett regentskap bestående av tre personer: Francisco de Lima, Caravelhas och Vergueiro. Dessa utnämnde sedan de nya ministrarna.

Kejsaren har gått ombord på det engelska skeppet Volage, tillsammans med kejsarinnan och två markiser. Man vet inte vart färden gått. Några påstår att han rest till Portugal för att där arbeta för Donna Maria da Gloria och fördriva Dom Miguel, andra till Terceira och åter andra till England.

I Rio var emellertid pöbeln ännu den 19 april mycket orolig, och jäsningen var stark. Dom José Joaquim de Lima e Silva är högste befälhavare för trupperna.

Även i Bahia ska uppror ha brutit ut, och militären har gått över på folkets sida. Kravet är att alla portugiser ska fördrivas och att presidenten ska avsättas.

Bakgrund

Brasilien blev självständigt från Portugal 1822, då Pedro I utropade sig till kejsare av det nya kejsardömet. Han var själv son till den portugisiske kungen Johan VI och behöll starka band till Portugal, vilket skapade misstro hos delar av den brasilianska befolkningen.

De spänningar som skildras handlar om motsättningen mellan infödda brasilianare och portugisiskfödda, som ofta hade privilegierade positioner inom förvaltning och handel. Den liberala oppositionen i deputeradekammaren anklagade kejsaren för att gynna portugiserna och för att styra på ett enväldigt sätt. När han utnämnde en impopulär ministär eskalerade konflikten.

Pedro I abdikerade till förmån för sin son Pedro de Alcântara, som senare blev kejsar Pedro II och kom att regera Brasilien i nästan ett halvsekel. Eftersom tronföljaren bara var omkring fem år gammal styrdes landet under en period av ett regentskap, här angivet med medlemmarna Francisco de Lima e Silva, Caravelhas och Vergueiro.

De portugisiska frågor som nämns rör tronstriden i Portugal. Donna Maria da Gloria var Pedro I:s dotter och den legitima drottningen, medan hennes farbror Dom Miguel hade tillskansat sig makten. Pedro engagerade sig efter abdikationen i kampen för att återupprätta dotterns rättigheter, vilket förklarar spekulationerna om att han rest mot Portugal eller Azorerna, där ön Terceira var ett fäste för Marias anhängare.

Uppror skildras både i huvudstaden Rio de Janeiro och i Bahia i norr, där militären beskrivs ha bytt sida och anslutit sig till folket. Kraven på att fördriva portugiser och avsätta lokala makthavare visar hur djupt motsättningarna mellan inföddas och portugisers intressen präglade tiden kring kejsarens fall.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter