Tidningssida ur AFTONBLADET, 1830-07-19
AFTONBLADET • 1830-07-19

Skånsk dräng friar på vers med gård och pengar

1830Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Friarvisa, diktad av en skånsk dräng (Reds. anm.: "Kompan" betecknar troligen en dräng eller tjänstekarl).

Flicka lilla! Vill du ha mig, så ska du få alla mina pengar. En pojke som håller så mycket av dig som jag finns knappt bland byns drängar.

En grann psalmbok ska du få, med guld och krans och kistmärken, och ett fint silverspänne likaså till öppningen på helgdagssärken.

Och du ska få, när jag far till stan, fint tyg (Reds. anm.: "lollawann", troligen ett slags klädestyg) och pepparkakor, och örtkost med rosenblad, och annat som kan behaga dig.

Fast jag bara är en dräng kan jag lite mer än katekesen: vår klockare kan knappt så flinkt som jag läsa både tryckt och skriven text.

Jag kan också på lärda språk skickligt disputera som en preses, och har lärt mig hela tal och bråk och kan raskt räkna de fyra räknesätten (Reds. anm.: "fira qvarter speses", de fyra räknesätten, species).

Som dräng vill jag inte längre gå, fast jag om året får min lön (Reds. anm.: "ståppa", oklar betydelse, troligen årslön eller ett mått spannmål). Nej, bättre är att få sig en kvinna och själv odla sin lilla täppa.

Jag är så god som någon annan, och får till hösten halva gården, och blir kanhända nämndeman, om Gud och lyckan vill, med åren.

Därför, som sagt: vill du ha mig, med gård och alla mina pengar, så säg ett ord! För ingen bland byns drängar håller av dig som jag.

Betänk dig väl i denna sak, för jag är inte hågad att krypa särskilt mycket; minns att mången har spottat i den kål som han sedan blev tvungen att äta.

Jeppa Olson.

Bakgrund

Friarvisor och andra skämtsamma dikter på folkmål var ett vanligt inslag i äldre svenska tidningar, där de fungerade som underhållning och samtidigt speglade landsbygdens liv. Att skriva på skånsk dialekt gav en komisk och folklig ton, samtidigt som skånskan efter Skånes övergång från Danmark till Sverige 1658 länge betraktades som avvikande och lantlig av läsare i övriga landet.

Visans innehåll ger en bild av dåtidens frieri- och gåvokultur på landsbygden. Psalmbok med guldtryck, silverspänne till särken och köpta stadsvaror som fint tyg och pepparkakor var typiska fästmansgåvor som visade friarens allvar och ekonomiska förmåga. Att kunna läsa både tryckt och handskriven text, räkna de fyra räknesätten och rentav mäta sig med klockaren var i bondesamhället tecken på ovanlig bildning.

Drängens ambitioner speglar också den sociala rangordningen i byn: att gå från tjänstedräng till självägande bonde med egen gård var ett stort kliv, och nämndemannaskapet – att sitta i häradsrätten som bygdens betrodde man – var en av de högsta hedersposter en bonde kunde nå. Visan avslutas med ett välkänt ordspråk om att inte spotta i den kål man sedan måste äta, det vill säga att flickan inte bör förakta ett anbud hon senare kan ångra att hon avvisat.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter