Algieriska Expeditionen

Depeschen rapporterar från den franska militärexpeditionen mot Alger, som inleddes under kung Karl X:s regering. Officiellt motiverades fälttåget med en diplomatisk kränkning – deyen av Alger ska ha slagit den franske konsuln med en flugsmälla – men i praktiken handlade det om att stärka den impopulära franska regeringens ställning på hemmaplan och att göra slut på det algeriska sjöröveriet i Medelhavet.

Greve Louis de Bourmont var fransk krigsminister och överbefälhavare för expeditionsstyrkan, som skeppades ut från flottbasen Toulon i södra Frankrike. Mottagaren av depeschen, furst Jules de Polignac, var Frankrikes konseljpresident (regeringschef) och en av de mest konservativa politikerna i landet.

Slaget vid Staouéli, väster om staden Alger, blev den första större drabbningen efter den franska landstigningen. De franska trupperna besegrade en styrka sammansatt av trupper från de algeriska provinserna Constantine, Oran och Titteri samt delar av den osmanska (turkiska) milisen – Algeriet lydde vid denna tid formellt under Osmanska riket och styrdes av en dey med stöd av janitsjarer.

Segern vid Staouéli öppnade vägen mot Alger, som kort därefter kapitulerade. Händelsen blev inledningen till den franska kolonisationen av Algeriet, som skulle vara i över 130 år. För Karl X och Polignac kom den militära framgången dock för sent: regimen störtades kort därefter i julirevolutionen.