Hundkött serveras som delikatess på Sandwichöarna

Gästfriheten på Sandwichöarna är nästan utan motstycke. Att inte undfägna en besökare, vem det än må vara, vore en klandervärd handling. Många slaktar sin enda höna och sitt sista svin för att bjuda en resande vän på mat. Detta leder dock ofta till lättja och olust för arbete.

Det är inte ovanligt att se en familj som har sått potatis på sitt fält sorglöst vandra till någon granne på annan ort och stanna där tills skördetiden inträffar. Då återgäldar ofta grannen med sin familj visiten och stannar så länge det finns något kvar att äta. Detta sker dock endast mellan riktigt förtroliga vänner och närmare släktingar.

En annan, inte mindre olägenhet, är seden att packa i korgar och ta med sig hem det man inte orkar förtära vid gästabudet. En missionär som en gång bjöd några hawaiibor på grisstek, vilken de gärna åt, fick till svar när han påpekade det olämpliga i detta: "Seden är nu en gång sådan hos oss, och om vi inte följer den skulle våra värdar tro att vi var missnöjda med maten."

När en hövding besöker en underlydande är måltiden mer påkostad. Vid riktiga kalas är hundkött huvudrätten, varpå följer svinstek, poi, nams och så vidare. Vid ett besök av den tidigare kungen av Tauai, Taumuarii, hos den nuvarande ståthållaren på Hawaii, Kuakini, serverades inte mindre än 400 stekta hundar, utöver en motsvarande mängd svin, fisk och frukt. Hundar föds där upp för slakt, liksom får och svin hos oss, i större mängd och mestadels på vegetabilier. Rasen är för det mesta av den mindre arten.

De förnäma är utmärkt artiga mot främlingar och särskilt mot sina likar. Från det ögonblick man träder in i en hövdings bostad förklarar han att allt där tillhör både gästen och honom själv. Berömmer man till exempel husets inredning och bekvämlighet brukar han säga: Ja, det är ett bra hus, som tillhör er likaväl som oss. Detsamma säger han om sina kanoter, kläder, möbler med mera, men (Reds. anm.: texten avbryts här)

Gästfrihet och Umgängssätt på Sandwichsöarna.

Gästfriheten är nästan exempellös. Att icke undfägna en besökande, hwem han wara måtte, wore en tadelwärd handling. Mången slaktar sin enda höna och sitt sista swin, för att bespisa en resande wän. Detta föranleder dock ofta till lätja och olust för arbete. Det är ej owanligt att se en familj, som besått sitt fält med potatoes, sorglöst wandra till någon granne på annan ort, och wistas der, tills skördetiden inträffar, då ofta denne med sin familj betalar visiten, och blir så länge något är qwar att äta. Detta sker likwäl endast emellan rätt förtroliga wänner och närmare slägtingar. — En annan, ej mindre olägenhet, är den, att packa i korgar, och taga hem med sig, hwad man ej orkar förtära på gäst-budet. En missionär, som en gång trakterade några Hawaiibor med grisstek, den de gerna åta, fick till swar, då han anmärkte det oriktiga i detta fall: "Bruket är nu en gång så hos oss, och följen wi det icke, så skulle wåra wärdar tänka, att wi woro missnöjda med anrättningen."

När en höfding besöker en underhafwande, är anrättningen kostbarare. På riktiga kalaser är hundkött hufwudrätten, hwarpå följer swinstek, poë, nams o. s. w. Wid ett besök af förra Konungen af Tauai, Taumuariis, hos nuwarande Ståthållaren på Hawaii, Kuakini, serverades ej mindre än 400 stekta hundar, utom en proportionell mängd swin, fisk och frugt. Hundar uppfödas der till slagt, som får och swin hos oss, i större mängd, mest med vegetabilier. Racen är merendels af mindre arten.

De förnäma äro utmärkt höfliga mot fremlingar och sina likar isynnerhet. Från det ögonblick man inträder i en höfdings boning, så förklarar han allt der tillhöra gästen och sig sjelf. Berömmer man, t. ex., husets inredning och beqwämlighet, så säger han wanligen: Ja det är ett godt hus, som tillhör er så wäl som oss. Detsamma yttrar han om sina kanots, kläden, möbler m. m., men