Tidningssida ur GÖTHEBORGS TIDNINGAR, 1829-08-25
GÖTHEBORGS TIDNINGAR • 1829-08-25 · 5 min läsning

Ryska armén korsar Balkan och intar Aidos

1829Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Hamburg den 17 augusti. Den preussiska statstidningen återger en utförlig rysk bulletin, daterad Aidos den 26 juli, där följande berättas:

Den högra kolonnen under general Rüdiger nådde den 20 juli Fundukli-Deré, med sina förtrupper i Aiwadschick. Den vänstra kolonnen under general Roth kom till Aspro, och dess förtrupp till Paliobana uppe på Balkanbergen. Andra kåren under general Pahlen stannade tillsammans med högkvarteret i Derwisch-Jowan och vid floden Kamtschik.

Amiral Greigh löpte in i Mesembriabukten med tre linjeskepp, flera fregatter och ett stort antal transportfartyg lastade med livsmedel, och bombarderade platsen intensivt i mer än tre timmars tid.

Den 21 juli nådde general Rüdiger Aiwadschick, och hans förtrupp byn Erketsch, som ligger på Stora Balkans krön. General Roth anlände till Eraklia; hans förtrupp stannade i Paliobana och en avdelning besatte byn Eminé. Högkvarteret och greve Pahlens armékår intog ställning mellan byn Arnautlar och Fundukli-Deré.

Den 22 juli tågade general Rüdigers förtrupp, bestående av 37:e jägarregementet och två kosackregementen, ned från Balkanbergens södra sluttning. En fientlig avdelning försökte hejda marschen vid ett trångt pass. Jägarna i 37:e regementet besvarade inte fiendens musköteld utan gick till anfall med fällda bajonetter och kastade fienden över ända på några ögonblick. Kosackerna tog 131 fångar, däribland två överstar, samt en fana. Fiendens förluster i döda och sårade var betydande, medan de egna knappt uppgick till sex man. Samma morgon ryckte general Roth fram mot Paliobana. Den bergiga vägen försvårade till en början marschen kraftigt; han tvingades förstärka sjätte pionjärbataljonen med 2 000 arbetare tagna ur infanteriet för att bana väg och därefter driva tillbaka förtruppen av en fientlig armékår vid Monasterkioi. Seraskiern Abdul-Rachman hade samlat 6 000–7 000 man på högra stranden av Inschi-kioi-Deré och innehade en fördelaktig ställning.

General Roth ryckte fram med fjärde ulandivisionen, ett ridande batteri och två kosackregementen genom byn Monastir-Kioi, följda av fyra bataljoner med åtta lätta kanoner. Han anföll genast fienden utan att invänta huvudstyrkan. Abdul-Rachman pascha och hans kår stod emot batteriernas eld endast några ögonblick; de flydde och förföljdes så häftigt av ulanerna, kosackerna och det ridande artilleriet i närmare tio verst att ryssarna utan strid intog två strandbatterier med fyra kanoner vardera samt ett varv, där en vacker korvett med 25 kanoner just blivit färdigbyggd. 400 fångar, sju fanor och fyra fältkanoner togs.

General Roth sände en del av sin förtrupp mot Mesembria. Platsen är befäst, och ett förskansat läger på landtungan som förbinder staden med fastlandet försvarade tillfartsvägen. Så snart infanteriet hunnit ifatt ulanerna i täten riktades batterierna mot det förskansade lägret; elden verkade så kraftigt att förskansningens besättning på 375 man dels dödades, dels gav sig på nåd och onåd; tre kanoner och två fanor erövrades. Batterierna vändes därefter utan dröjsmål mot själva fästningen Mesembria, som helt behärskades av dem. Osman pascha, som samtidigt hotades av amiral Greighs eskader och ansattes hårt av general Roths artilleri, gav sig snart på den senares uppmaning. Det avtalades att han skulle få natten på sig för att förbereda invånarna och garnisonen på platsens oundvikliga kapitulation. Följande morgon, den 23 juli, överlämnade han till generalmajor Wachten stadens nycklar, tio fanor och femton kanoner, och gav sig tillsammans med hundra turkiska ämbetsmän och 2 000 krigsfångar till myndigheterna, som beordrades sända dem till Ryssland.

General Rüdigers kolonn marscherade den 23 juli mot Macharia. General Schirow fann i Daudli 1 000 pud krut och 2 000 tjetvert bovete. Besättningen i Achiolju övergav samma morgon fästningsverken, som besattes av manskap från ett av flottans linjeskepp som kryssade utanför. Där påträffades 14 kanoner, en mörsare, tre krutmagasin och ett saltmagasin. General Nabel, som förde befälet över general Roths förtrupp, närmade sig fästningen Burgas på morgonen den 24 juli. Garnisonen ryckte ut mot honom men flydde strax därpå, tillbakaslagen av fjärde ulandivisionen. General Nabel tog två kanoner från fienden och trängde in i fästningen tillsammans med de flyende. Besättningen undkom genom stadens södra portar. Tio kanoner, magasin av alla slag och erövringen av denna viktiga punkt blev troféerna.

Marschen mot Kamtschik var så okänd för storvesiren att han fyra dagar efter avmarschen från Schumla, alltså den 21 juli, sände en kår om nio reguljära infanteriregementen, ett reguljärt kavalleriregemente och 1 000 beridna delhis med tre fältkanoner för att undsätta Kuprikoi. De leddes av Ibrahim pascha och Mehemed pascha, och sedan de fått kännedom om Abdul-Rachmans nederlag marscherade de mot Aidos, dit de anlände på kvällen den 24 juli.

Den 25 juli beordrades general Rüdiger att marschera mot Aidos och inta ställning fyra à fem verst därifrån, samt att endast anfalla Aidos om han var övertygad om att lyckas. General Roth skulle ställa upp sina trupper i två led bakom Rüdigers, och general Pahlens kår skulle hålla sig ungefär fyra verst från Aidos. Det turkiska rytteriet, understött av en infanteriavdelning, gjorde ett utfall från Aidos och anföll general Rüdigers kosacker, som drog sig tillbaka. Anfallen i fronten och säker på seger sände Rüdiger fram en brigad ur fjärde ulandivisionen, som anföll fiendens vänstra flygel. Turkarna slogs och retirerade till Aidos, förföljda av åtta bataljoner och sexton kanoner. Framför staden stod 6 000–7 000 man turkiskt infanteri uppställt. Fienden anfölls av två jägarbataljoner och drevs till sina förskansningar och stadens krokiga gator, där de slogs ned och dödades av jägarna. Detta skrämde regementena bakom Aidos så att de flydde mot Karnabad. Ulanerna och kosackerna anställde ett stort blodbad på de flyende, och infanteriet dödade alla som inte omedelbart räddade sig genom flykt. Det turkiska lägret föll helt i ryssarnas händer. Där fanns 600 tält, 500 fat krut, en stor mängd mörsare och kanoner, 3 000 soldatkappor och många vapen; från de flyende togs fyra fanor och fyra kanoner. Staden och dess omgivningar är täckta av ett stort antal fientliga lik; fångarna uppgår till endast 220 man. Den egna förlusten uppgår knappt till 100 man.

Denna lysande strid avslutade operationerna vid övergången av Balkanbergen. Under hela detta ärorika företag gav trupperna nya prov på den tapperhet och det outtröttliga nit som alltid utmärkt dem, heter det i bulletinen.

Överraskade och slagna på samma gång fick turkarna inte tid att tömma slätterna vid Burgas på deras invånare, som till största delen är kristna och nu i lugn fortsätter sina lantliga sysslor. Hamnarna vid Svarta havet uppvisar nu en bild av stor verksamhet.

Bakgrund

Bulletinen skildrar en av de avgörande faserna i rysk-turkiska kriget 1828–1829, som utkämpades mellan Ryssland under tsar Nikolaj I och Osmanska riket. Kriget hade sin bakgrund i det grekiska frihetskriget och stormakternas ingripande mot sultanen. Efter ett trögt fälttågsår 1828 tog den ryske överbefälhavaren Hans Karl von Diebitsch sommaren 1829 initiativet och genomförde något som länge ansetts nästan omöjligt: en armémarsch över Balkanbergen, den bergskedja som skyddade det osmanska kärnlandet och vägen mot Konstantinopel.

De generaler som nämns – Rüdiger, Roth och Pahlen – ledde de kolonner som trängde över bergen, medan amiral Greighs Svartahavsflotta understödde operationen från havet med bombardemang och landsättning av förnödenheter. Städerna som erövrades ligger vid dagens bulgariska Svartahavskust: Mesembria är nutida Nesebar, Achiolju är Pomorie och Burgas är alltjämt en av Bulgariens viktigaste hamnstäder. Aidos motsvarar dagens Ajtos. Måttenheter som verst (drygt en kilometer), pud (cirka 16 kilo) och tjetvert (ett rymdmått för spannmål) var ryska standardmått.

Genombrottet över Balkan fick snabbt strategiska följder. Ryssarna fortsatte mot Adrianopel (dagens Edirne), som föll i augusti, varpå Osmanska riket tvingades till fred. Freden i Adrianopel i september 1829 gav Ryssland territoriella vinster och banade väg för Greklands självständighet. Texten är en officiell rysk krigsbulletin, förmedlad via preussisk press, och dess triumferande ton och ensidiga förlustsiffror bör läsas som samtida krigspropaganda snarare än neutral rapportering.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter