Något om Göteborgs historia.
På Karl IX:s kloka initiativ anlades Göteborg år 1606, och staden fullbordades under den handelskunnige holländaren Cabeljaus ledning. Denne blev två år senare borgmästare där och generaldirektör över myntet, och senare även över skeppskompaniet i Stockholm och den persiska handeln. Under sin resa till Holland, i sällskap med Gustaf Stenbock och Hans Nilsson Rosenbaner (Reds. anm.: troligen avses en medlem av ätten Bielkenstierna eller liknande; namnformen är osäker), ordnade han möjligheter att få olika nödvändiga medel från Generalstaterna till stadens utveckling.
Snart flyttade flera rika utlänningar dit, och även engelska och skotska trupper fördes dit under en viss William Stuart. Framför allt bosatte sig många holländare där, med 20 års befrielse från tull och avgifter. De reformerta beviljades fri religionsutövning, och alla åtgärder vidtogs så att staden redan under Gustav Adolfs tid var en plantskola i holländskt och engelskt handelskunnande för Sveriges ungdom – detta trots alla nya förstörelseförsök från den danske kungen Kristian IV:s sida. Staden flyttades 1618 till den plats där den nu ligger, eftersom den först anlagda staden, belägen en kvarts mil längre ut, hade förstörts av danskarna år 1611. Sedan danskarna lagt staden i aska flyttade invånarna tills vidare till Alingsås.
Den minnesmedalj som präglades över den nya staden finns avbildad i Brenners Thesaurus, sidan 132. Den visar på framsidan kung Karl IX:s bild med orden "Gothob. prim. fund." och valspråket "Jehova solatium meum" (Herren är min tröst). På baksidan syns ett skuggrikt träd vid Göta älv, där Göteborgs vapen hänger; i bakgrunden syns Älvsborgs slott. Inskriften lyder: "Quæ præbet latas arbor spatientibus umbras, quo posita est primum tempore virga fuit" (Det träd som ger de vandrande vid skugga var, då det först planterades, blott ett spö).
Staden fick även rätt att prägla mynt – i guld till ett värde av 6 svenska mark samt öresstycken av silver – åren 1609 och 1610, med Göteborgs namn och vapen. Gustav Adolf lät också år 1626 till stadens ära prägla en silvermedalj, som kan ses hos Brenner, sidan 175.