Tidningssida ur LINKÖPINGSBLADET, 1828-08-27
LINKÖPINGSBLADET • 1828-08-27

Paschornas lojalitet vacklar – Milosch rustar i hemlighet

1828Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Nürnberg den 11 augusti. Tidningen Correspondent här återger bland annat följande ur en skrivelse från Donau:

Man vet nu att paschorna av Saloniki och Scutari visserligen utrustar en betydande truppstyrka och ännu mer milis, men hittills endast har ställt svaga utskrivningar till Portens tjänst. Förmodligen hindras de av fruktan för uppror, men vid närmare betraktande tycks de även ha furst Miloschs politik som förebild.

Denne furste visar utåt all hängivenhet för Porten och paschan av Belgrad, liksom för de ryska och österrikiska makterna, men håller ändå sin milis om 50 000 man fullt utrustad – i beredskap för att framöver genomdriva sin självständighet. Även paschan av Sofia misstänks hysa liknande tankar och vara sultanens hemliga fiende. Alla kristna mellan Donau och Sofia har han visserligen avlägsnat i södra Bulgarien, men han har inte vidtagit några ytterligare åtgärder som skulle kunna ge en tillfredsställande garanti för hans sinnelag.

I några brev från Konstantinopel uttrycks farhågor om att man inte särskilt länge ska kunna gå i god för sultanens liv. Bland det turkiska rikets främsta statsmän råder samtidigt tron på Portens nära förestående upplösning. Ännu mindre känt lär det vara att konstantinopolitanerna är de fegaste av alla muslimer, och därnäst ulema (Reds. anm.: de islamiska rättslärda). Efter allt att döma är det de sistnämnda som kommer att ge signalen till flykt till Scutari.

Bakgrund

Under det rysk-turkiska kriget 1828–1829 var Osmanska rikets inre sammanhållning satt under hård press. Regionala paschor – provinsguvernörer med egna trupper – agerade ofta halvt självständigt, och deras ovilja att skicka soldater till sultanens hjälp tolkades i Europa som tecken på rikets förestående sönderfall.

Furst Milosch syftar på Miloš Obrenović, som ledde Serbien efter det andra serbiska upproret. Serbien var formellt fortfarande en osmansk vasallstat, men Miloš arbetade målmedvetet för utökad självstyrelse och balanserade skickligt mellan Porten, Ryssland och Österrike. Kort efter kriget erkändes serbisk autonomi genom stormaktspåtryckningar.

"Porten" var den gängse europeiska beteckningen på den osmanska regeringen. Sultan Mahmud II hade nyligen krossat janitsjarkåren, vilket skapat bitterhet i delar av riket och närt spekulationer om attentat mot honom. Scutari i textens slut avser Üsküdar, stadsdelen på Konstantinopels asiatiska sida, dit man alltså trodde att eliten skulle fly om huvudstaden hotades.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter