Prosten Lidell skjuten till döds av hämndlysten man

Eftersom flera olika berättelser har kommit i omlopp om mordet på prosten Lidell i Länghem, vill vi här återge det verkliga sammanhanget, enligt ett tillförlitligt brev från en av den avlidnes vänner.

Red.

"Nu måste jag meddela den sorgliga underrättelsen att vår gemensamme vän, prosten Lidell, inte längre är i livet. Han efterlämnar en djupt förkrossad maka och sju små barn. Han förlät sin grymme mördare och avled stilla och lugnt, efter en föregående dödskamp, på Torpa herrgård tisdagen den 24 juli klockan halv fem på eftermiddagen, endast 46 år gammal.

Förloppet bakom denna fruktansvärda händelse var följande: En man som för flera år sedan hade varit trädgårdsmästare på Torpa, till sin natur vild och lömsk, förföll till slut så i fylleri att han misshandlade hustru och barn och blev bortkörd från godset. Av barmhärtighet tilläts han ändå bo kvar på ett litet ställe under godset. Han blev för varje dag alltmer utsvävande och våldsam, och sedan alla varningar visat sig fruktlösa ställdes han för fem år sedan inför kyrkorådet. Från den stunden fattade han ett outsläckligt hat till den fogliga och fördragsamma prosten Lidell och beslöt att döda honom.

Söndagen före midsommar hade han, enligt egen bekännelse, tänkt mörda prosten, men han gick ut för tidigt, blev sömnig och lade sig på marken för att sova. Under tiden reste prosten förbi och undgick faran den gången. Midsommardagen hade nidingen sedan bestämt för illdådet, men han upptäckte att det var vikarierande komministern, och inte prosten, som då reste till kyrkan. Först söndagen därpå fick förövaren tillfälle att verkställa sitt djävulska uppsåt.

Lidell kom från den första gudstjänsten, mötte mördaren på vägen, hälsade på honom, frågade hur han mådde och bad honom hälsa till hustru och barn. Mannen bar då en bössa och sade att han var ute för att jaga. Just som prosten, med sin dräng bredvid sig, körde vidare avlossades skottet. Prosten, som kände sig svårt träffad, befallde drängen att köra till Torpa, som inte låg långt från olycksplatsen.

Tisdagen därpå var jag där. Prosten tycktes inte ha några riktigt svåra plågor, och man vågade hoppas på hans tillfrisknande. Hoppet var dock svagt, och mot slutet av veckan tilltog plågorna av en svår förstoppning. Läkare tillkallades och kom, men alla ansträngningar var förgäves. Till slut, efter svårt lidande, kom den avgörande stunden. Han vilar nu i frid. Välsignelse och fred över den bortgångne vännens stoft!

Mördaren greps samma dag som dådet begicks. Nästa tisdag inleds rannsakningen mot honom, och straffet lär drabba förövaren. Enligt hans egen bekännelse var bössan laddad med en kula och tre hagel. – Fasansfulla gärning! Fruktansvärda händelse! – Gud bevare oss alla för onda människor och tröste dem som drabbats av den svåra förlusten! – D— 27/7 27. Ch."

Då flere olika berättelser kommit i omlopp om det å Prosten Lidell i Lenghem föröfwade mord, will man här meddela werkliga sammanhanget efter säkert bref från en af den aflednes wänner

Red.

"Nu får jag meddela den sorgliga underrättelsen, att wår gemensamma wän, Prosten Lidell, är icke mer. Öfwerlemnande en djupt förkrossad maka och 7 små barn i Allfadrens händer, förlät han sin grymma Mördare, och afsomnade stilla och lugnt, efter förutgången dödskamp, på Torpa Herregård, Tisdagen d. 24 Juli, kl. ½5 e. m., endast 46 år gammal. Förloppet och sammanhanget af denna rysliga händelse war följande: En man, som för flera år sedan hade warit Trädgårdsmästare på Torpa, förföll, af naturen wild och lömsk, slutligen så i fylleri, att han misshandlade hustru och barn, och blef bortkörd från godset, men tilläts likwäl af misskund få bebo ett litet ställe under godset. Med hwarje dag mera liderlig och wåldsam blifwen, och sedan alla åtwarningar wisat sig frugtlöse, blef han för 5 år sedan inställd för Kyrkorådet. Från denna stund fattade han till den foglige och fördragsamme Prosten Lidell ett outsläckligt hat, och beslöt hans död. Söndagen före nyßledne Midsommar hade han ämnat mörda Prosten, efter egen bekännelse, men gick förbittida ut, blef sömnig och lade sig på marken att sofwa. Imellertid reste Prosten förbi, och undgick faran för den gången. Midsommarsdagen hade nidingen sedan bestämt för illgerningen; men blef warse, att Vikariekomministern, och ej Prosten, då for till sockens. Först Söndagen derpå fick bofwen tillfälle att werkställa sitt djefwulska uppsåt. Lidell kom från första kyrkan, mötte mördaren under wägen, helsade på honom, frågade huru han mådde och bad honom helsa hustru och barn. Karlen bar då en bössa och sade sig wara utgången för att jaga. I detsamma Prosten, med sin Dräng jemte sig, körde widare, lossades skottet. Prosten, som kände sig swårt träffad, befallte nu Drängen köra till Torpa,

som ej låg långt från olycksstället. Tisdagen derpå war jag der. Prosten tycktes ej hafwa några rätt swåra plågor, och man wågade hoppas hans wederfående; hoppet war likwäl swagt, och mot slutet af weckan tilltogo plågorna af en swår obstruktion. Läkare blef tillkallad och kom, men allt bemödande blef fruktlöst. Ändtligen efter swårt lidande, kom den afgörande stunden. Han hwilar nu sällt. Wälsignelse och fred öfwer den bortgångne Winnens stoft! "Mördaren blef grepen samma dag, som illgerningen werkställtes. Nästk. Tisdag börjas med honom ransakning, och lönen drabbar wäl bofwen. Efter hans bekännelse, war bössan laddad med en kula och 3 hagel. — Fasliga gerning! rysliga uppträde! — Gud beware oss alla för elaka menniskor, och tröste dem, som den swåra förlusten träffat! — D— 27/7 27. Ch."