Svensk litteratur väcker växande uppmärksamhet utomlands

För varje hederlig svensk som uppriktigt värderar och älskar sitt fosterland måste allt som bidrar till att höja glansen av dess ära och anseende hos utlänningar vara av stort och tillfredsställande intresse. På senare tid har man sett upplysande artiklar om Sverige införas i utländska tidningar, något som tidigare skedde ganska sparsamt. Den fördom som de flesta hitresande utlänningar bar med sig har gradvis börjat hävas – nämligen att deras väg gick genom en ödemark där endast brist och vildhet väntade dem, bebodd av ett ohyfsat folk. Denna föreställning hade de flesta åtminstone om de norra landskapen, och Stockholm, på sin höjd Gävle, var de sista målen för deras utflykter; därefter väntade öknar och tomhet. Slutligen har man också fått se vår svenska litteratur väcka ett välförtjänt uppseende hos andra nationer, och det är framför allt om detta som här ska lämnas några få upplysningar.

Lidners Medea var utan tvivel det första verket ur vår nyare litteratur som översattes till engelska, och fragment av Året 1783 fick först på senare tid samma heder. Därefter följde översättningar av Franzéns Människans anlete, Valerius Tålamod, spridda stycken av Bellman samt flera av våra nyare visor, vilka till största delen publicerades i tidningar och tidskrifter, som Storbritannien har ett så rikligt förråd av. Det senaste försöket av svensk hand lär vara en engelsk översättning av Tegnérs Axel, vilken ännu inte hunnit tryckas.

Tyskland har på senare tid flitigt studerat vår litteratur och med framgång överfört flera av våra yppersta snilleverk till sitt språk. Det finns således två goda översättningar av Tegnérs Frithiof, en av hans Nattvardsbarnen och en av hans Axel, samtidigt som flera mindre stycken av våra goda skalder fått samma utmärkelse.

Även danskarna har börjat visa vår litteratur en uppmärksamhet som vi kanske alltför sparsamt återgäldar gentemot deras.

Detta anseende, som vårt gamla Manhem (Reds. anm.: en poetisk benämning på Sverige) fordom ägde i förhållande till den tidens bildningsnivå men förlorade, och som landet nu med bästa framgång börjar återvinna i både politiskt och litterärt avseende – vem har vi att tacka för det? En blick på de senaste årens händelser ger oss svaret: en liberal och rättänkande regering under en vis och mild kungs spira, vars stora egenskaper alla riktas mot att bereda de skandinaviska folkens lycka.

Du land, som varit hjältars moder, bli aldrig trälars usla bo; den dygd som vunnit dig ärestoder låt evigt i ditt sköte gro! Än bör du världen dygder lära; låt fosterbrödratro och ära i helgd hos svenska hjärtan bli! Dens namn låt evigt mörker gömma, som, född i Sverige, vågar glömma att han är född att leva fri!

(Gyllenborg.)

För hwarje redlig Swensk, som uppriktigt wårderar och älskar sitt fosterland, måste allt hwad som bidrager att höja glansen af deß ära och anseende hos utländningen, wara af ett stort och tillfredsställande intereße. Man har i sednare tider sett i fremmande tidningar upplysande artiklar om Swerige införas, då sådant förut skedde ganska sparsamt. Man har sett den fördom småningom häfwen, som de fleste hitkommande utländningar medförde, nemligen att deras wäg gick genom en ödemark, der endast brist och wildhet förestodo dem, och som beboddes af ett ohyfsadt folk. Denna idée hade de flesta om de norra landskaperna åtminstone, och Stockholm, högst Gefle, woro sista målen för deras utfarter; sedan mötte öknar och tomhet. Slutligen har man ock fått se wår Swenska Litteratur wäcka hos andra nationer ett wälförtjent uppseende, och är det i synnerhet härom som man upplysningswis will lemna några få underrättelser.

Lidners Medea war utan twifwel af wår nyare litteraturs produkter det första stycke, som blef på Engelska öfwersatt, och fragmenter af året 1783 fingo först i sednare tider samma heder. Derpå följde öfwersättningar af Franzéns Menniskans Anlete, Valerii Tålamod, strödda stycken af Bellman och flera af wåra nyare Wisor, hwilka till större delen infördes i tidningar och jurnaler, hwaraf Stora Britannien har ett så ymnigt förråd. Det sista försöket af Swensk hand lär wara en Engelsk öfwersättning af Tegnérs Axel, hwilken icke ännu hunnit bli tryckt.

Tyskland har i sednare tiden flitigt forskat i wår litteratur, och på sitt språk lyckligt öfwerflyttat flera af wåra ypperligaste snillewerk. Således har man 2ne goda öfwersättningar af Teg-

nérs Frithiof, en af hans Nattwardsbarn och en af hans Axel, jemte det att flera mindre stycken af wåra goda skalder åtnjutit lika utmärkning.

Äfwen Danskarne hafwa börjat wisa wår Litteratur en uppmärksamhet, som wi kanhända för sparsamt återgälda emot deras.

Detta anseende, som wårt gamla Manhem fordom ägt i mån af då rådande bildningsgrad, men förlorat, och nu börjar med bästa framgång återwinna både i politiskt och litterärt afseende, hwem har det att derför tacka? En blick på de sednare årens händelser säger oß det. En liberal, rätt-tänkande Regering, under en wis och mild Konungs spira, hwars stora egenskaper alla riktas åt beredandet af Skandiska Folkens sällhet.

Du Land, som warit hjeltars moder, Blif aldrig trälars usla bo; Den dygd dig wunnit ärestoder Låt ewigt i ditt sköte gro! Än bör du werlden dygder lära; Låt fosterbrödra-tro och ära I helgd hos Swenska hjertan bli! Dens namn låt ewigt mörker gömma, Som, född i Swerge, wågar glömma Sig wara född att lefwa fri!

(Gyllenborg.)