Storbrand ödelade åtta gårdar i Falkenberg

Allmänheten har ofta uppmanats att stödja nödens barn, och knappast någon höjer sin röst utan att hjälp följer. Även nu vågar vi vädja om hjälp genom att redogöra för följande beklagliga händelse.

I tisdags den 22 augusti, klockan halv sex på eftermiddagen, utbröt en mycket häftig eldsvåda i kakelugnsmakaren B. A. Törngrens hus här i staden. Inom knappt en timme hade elden till största delen förtärt åtta gårdar, däribland huvudbyggnaden till församlingens prästgård. Ingen av gårdarna var brandförsäkrad.

Lika många hushåll, sammanlagt 46 personer, förlorade nästan alla sina ägodelar – endast mycket lite kunde räddas. Dessutom gick både det de hade bärgat in för vintern av den redan knappa skörden och allt bränsle av torv och ved förlorat i lågorna. Den starka torkan, i kombination med att folk och dragdjur var upptagna med arbete ute på markerna, gjorde att eldens härjningar inte kunde hejdas förrän vid kyrkan. När tillräckligt med folk hade kommit till platsen och flera byggnader bevakats och skyddats, ansträngde sig alla för att rädda kyrkan – och Gud vare lov, det lyckades, tack vare församlingens hjälp samt flera av borgerskapets och stadens sjöfolks ihärdiga insatser. Även strandridaren Runnquist utmärkte sig med särskild rådighet och iver.

Dagen därpå, vid samma tid som elden hade brutit ut, samlades stadens magistrat, prästerskap, tjänstemän och övriga invånare i stort antal i kyrkan för att tacka Gud för att elden hejdats och helgedomen räddats – och det var vackra stunder vi där fick uppleva tillsammans.

En undersökning som inleddes i går har visat att elden startade i Törngrens brännugn.

Detta stadssamhälle är onekligen det fattigaste i länet. Dessutom har årets skörd varit dålig och borgerskapet är betungat av ett rådhusbygge som genomförts i år. Förmågan att hjälpa är därför, trots den bästa vilja, mycket begränsad. Du som läser denna skildring av medmänniskors nöd – visa dig som en broder i nöden och öppna både hjärta och hand för dessa nödlidande. De kan inte återgälda dig, men deras tacksägelser och böner hörs i himlen, och Gud lovar själv att inte ens en enda vattendroppe, given med rätt sinnelag, ska förbli obelönad.

Gåvor som skickas hit under adress Brandkommittén i Falkenberg kommer att delas ut samvetsgrant och redovisas med tacksamhet. Falkenberg den 24 augusti 1826.

Ofta påkallat en wördad Allmänhet om understöd för nödens barn, och ännu låter knappast någon höja sin röst utan hjelp: man wågar äfwen nu göra det medelst framläggande af följande beklagliga händelse: sistl. Tisdag d. 22 Aug. kl. half till 6 e. m. utbröt Elden med största häftighet uti Kakelugnsmakaren B. A. Törngrens hus här i staden, hwilken innom en knapp timma till det mästa förtärde 8 gårdar, bland hwilka äfwen mannhusbyggningen till Församlingens Prästgård, som alla woro utan Brandförsäkring. Lika många hushåll, bestående af 46 personer, förlorade ej blott nästan alla sine lösören, ty endast högst obetydligt kunde räddas, utan äfwen så wäl hwad de af den nog knappa grödan hade för wintren inbärgat, som ock all torf- och wedebrand, blef lågornes rof. Den starka torkan, samt dertill lagt, att folk och kästar woro sysselsatte på marken, wållade att gräns för eldens härjande framfart, ej kunde sättas förr än wid Kyrkan. Sedan folk tillräckligt ankommit, och flera ställen blifwit bewakade, samt från fara fredade, ansträngde alla sina bemödanden att rädda Herrans Helgedom, och Gudi ware lof! det lyckades, genom Församlingens bistånd samt flera af Borgerskapets och Stadens Sjöfolks ihärdiga oförtrutenhet, hwarwid äfwen Strandridaren Runnquist med synnerlig rådighet och nit utmärkte sig.

Följande dagen wid samma tid som elden utbröt, uppträdde i Templet Stadens

Magistrat, Presterskap, här boende Tjenstemän samt öfrige Stadens Innewånare till ganska stort antal, för att till den Högste uppsända tacksamhetens offer för eldens hämmande och Helgedomens räddning, och sköna woro de stunder som wi där njöto med hwarandra. Efter i går börjad undersökning upplystes, att elden utbrutit från Törngrens bränugn. Detta Stadssamhälle är onekligen det fattigaste i Länet och dessutom har äfwen här årswäxten warit ringa samt Borgerskapet betungadt med en i år wärkställd Rådhusbyggnad: Förmågan är således, med den bästa wilja, ganska knapp. Du som läser denna framställning af likars nöd, wisa dig som en broder i nöden och öppna både hjerta och hand för desse nödlidande. De kunna ej gälda dig tillbaka; men deras tacksägelse och böner äro hörda och gällande i himmelen och den gode Guden låfwar sjelf att en enda wattendroppa med rätt sinnelag gifwen icke skall blifwa obelönt. De gåfwor som i detta afseende, under address till Brand-Committéen i Falkenberg hitsändas, skola med samwetsgranhet utdelas och tacksamt redowisas. Falkenberg d. 24 Aug. 1826.