Tidningssida ur AFTONBLADET, 1826-08-28
AFTONBLADET • 1826-08-28

Förtvivlad far varnar för spelraseriet bland unga

1826Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

(Insänt.)

Min herre!

Fastän jag bara är en enkel hantverkare har jag ändå haft möjlighet att ge min ende son en särskilt god uppfostran. Han har lärt sig språk, han skriver en vacker stil, räknar hyggligt och är ganska hemmastadd i bokföring, historia och geografi. Till slut har jag också fått in honom på ett handelskontor, dock utan kost och lön under första året. Jag trodde mig alltså ha ordnat så för honom att jag med tiden skulle få glädje av pojken; men tyvärr ser det nu tveksamt ut med den förhoppningen. Han har redan fått en oemotståndlig böjelse för spel. Låt vara att han ändå sköter sina sysslor; men kommer inte denna fördärvliga passion i alla fall att bereda hans undergång, kanske till och med förlusten av hans arbetsgivares förtroende och till sist förlust av både ära och heder?

Jag har, som en öm far, framhållit för honom farorna med hans obetänksamma böjelse, men han säger rent ut att spel nu är på modet, att han bara spelar för sällskaps skull och att han måste spela ganska högt för att inte vara sämre än andra. I detta kan han delvis ha rätt: spel är verkligen på modet och är numera nästan det enda gängse tidsfördrivet i våra sällskapskretsar, även de bildade – i synnerhet det förnäma vira och det dumma kortspelet kille, som slukar fler skillingar än något annat kortspelande. Men herregud! Dumma och skadliga moden förtjänar väl att hejdas på allvar, när inget annat hjälper? Vi har ju de mest välgörande förordningar mot spel på offentliga platser – varför inte tillämpa dem? Och det är just på offentliga platser som sådana nöjen är som skadligast, för i sällskap i privata hem behåller ändå blygsel och en viss försiktighet alltid sitt grepp. Det måste ju, vad man än tycker om saken, alltid göra ont att vid ett killebord se en ung man spela bort hela 200 à 300 riksdaler på en kväll, när man tror sig veta att han ännu inte har någon inkomst, utan att pengarna måste tas ur pappas kassa, eller troligare ur söta mammas sparbössa! Och vad blir för övrigt en sådan ynglings framtida öde när allt tryter för honom? Bör man inte befara att otillbörliga tillgrepp kan fresta honom och bereda hans olycka för hela livet?

Skulle det ändå, som det nästan verkar, nu vara så befängt att spel mer än kunskaper krävs för en ynglings framgång i världen – varför avskaffar man då inte studier och lärdom och inrättar skolor och akademier där den växande ungdomen kunde undervisas i alla slags spel, tills den kunde vägleda sig själv och ägna sig åt de spel som krävde den finaste eftertanken och lönade sig mest? På det sättet kunde ju även dumbommarna få en ny väg att komma fram; för när galenskapen väl blivit fullkomlig är det inte längre någon dygd att vara klok.

Min uppfattning är och förblir dock oföränderlig i denna fråga. Jag säger: spel är en vederstygglig last, värre än många andra. Skriv gärna något gott om detta. Någon vilseförd kan tänkas lyssna, och jag för min del ska alltid erkänna min herres bemödanden för det godas främjande.

En öm fader.

Bakgrund

Insändaren speglar en utbredd oro för hasardspel i svenska städer under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal. Kortspel som vira och kille var mycket populära sällskapsnöjen i borgerliga och förnäma kretsar, men kille hade rykte om sig att vara ett rent hasardspel där stora summor kunde bytas ägare på en kväll. Summan 200–300 riksdaler som nämns motsvarade en betydande årsinkomst för många hushåll.

Hasardspel var i princip förbjudet på offentliga platser genom kungliga förordningar, men lagarna tillämpades ofta slappt, vilket brevskrivaren också påpekar. Debatten om spelandets moraliska faror var vanlig i tidens press, där insändare från 'ömma fäder' och andra bekymrade medborgare var ett etablerat sätt att kritisera samhällsfenomen.

Brevet belyser också dåtidens utbildnings- och karriärvägar: en hantverkarson med god skolgång i språk, bokföring och skrivkonst kunde få plats på ett handelskontor, men fick under det första året ofta arbeta utan lön och kost, vilket gjorde familjen ekonomiskt sårbar om sonen dessutom spelade bort pengar.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter