Tidningssida ur GÖTHEBORGS TIDNINGAR, 1825-10-13
GÖTHEBORGS TIDNINGAR • 1825-10-13

Ibrahim Pascha isolerad på Peloponnesos medan pesten rasar

1825Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering▼
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Korfu den 24 augusti. Några dagar före det senaste anfallet mot Missolonghi drog seraskiern Reshid Pascha i ilmarscher till sig den turkiska armé på mellan 10 000 och 11 000 man, mestadels albaner, som höll Salona besatt. Strax därefter marscherade Gouras över Korintiska näset för att ansluta sig till de grekiska generaler som på Peloponnesos opererar mot Ibrahim Pascha. Denne fortsätter att ligga i läger vid Tripolizza och har sedan företaget mot Molini inte kunnat uträtta något av betydelse. Han börjar dessutom lida brist på livsmedel och har nu ingen förbindelse vare sig med Patras eller Navarino. En styrka på 1 200 egyptier, som han hade stationerat i Nisi för att upprätthålla förbindelsen med Navarino, har skingrats av grekerna, och i Navarino liksom i Modon och Koron rasar pesten.

Därtill kommer ytterligare en för Ibrahim obehaglig händelse. Sfakioterna har nämligen på nytt kommit ned från bergen på Kreta för att inleda fientligheter på ön, sedan de sista egyptiska trupperna skeppats över till Morea. Detta väckte hos de grekiska invånare på ön, som tidigare flytt till övärlden och Morea, önskan att återvända till sitt hemland. Regeringen biföll detta och ställde nödvändiga fartyg till förfogande. I spetsen för de hemvändande står den kände Chormoulis, som härstammar från en av Kretas mest lysande släkter. När turkarna besatte ön kunde han, för att rädda sig själv och sin stora förmögenhet, inte finna någon annan utväg än att bli muslim – men nu har han på det mest avgörande sätt förklarat sig för den grekiska saken.

Bakgrund

Under det grekiska frihetskriget var den egyptiske befälhavaren Ibrahim Pascha, son till Egyptens härskare Muhammed Ali, osmanernas viktigaste vapen mot upproret på Peloponnesos (Morea). Hans armé var beroende av förbindelser med hamnfästningarna Navarino, Modon och Koron, och när dessa skars av blev hans ställning i det inre av halvön snabbt svår.

Reshid Pascha, med titeln seraskier (överbefälhavare), ledde de osmanska styrkorna i västra Grekland och belägringen av staden Missolonghi, en av krigets mest uppmärksammade stridsplatser. Yannis Gouras var en grekisk befälhavare som verkade i mellersta Grekland.

Sfakioterna var invånarna i den oländiga bergstrakten Sfakia på Kreta (i texten kallat Candia), kända för sin motståndsvilja mot det osmanska styret. Många kretensiska greker hade under kriget flytt till öarna i Egeiska havet och till fastlandet. Att framstående kretensare under tvång konverterat till islam för att rädda liv och egendom, och senare återgick till den grekiska sidan, var ett känt fenomen under epoken.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter