Ibrahim Pascha isolerad på Peloponnesos medan pesten rasar

Korfu den 24 augusti. Några dagar före det senaste anfallet mot Missolonghi drog seraskiern Reshid Pascha i ilmarscher till sig den turkiska armé på mellan 10 000 och 11 000 man, mestadels albaner, som höll Salona besatt. Strax därefter marscherade Gouras över Korintiska näset för att ansluta sig till de grekiska generaler som på Peloponnesos opererar mot Ibrahim Pascha. Denne fortsätter att ligga i läger vid Tripolizza och har sedan företaget mot Molini inte kunnat uträtta något av betydelse. Han börjar dessutom lida brist på livsmedel och har nu ingen förbindelse vare sig med Patras eller Navarino. En styrka på 1 200 egyptier, som han hade stationerat i Nisi för att upprätthålla förbindelsen med Navarino, har skingrats av grekerna, och i Navarino liksom i Modon och Koron rasar pesten.

Därtill kommer ytterligare en för Ibrahim obehaglig händelse. Sfakioterna har nämligen på nytt kommit ned från bergen på Kreta för att inleda fientligheter på ön, sedan de sista egyptiska trupperna skeppats över till Morea. Detta väckte hos de grekiska invånare på ön, som tidigare flytt till övärlden och Morea, önskan att återvända till sitt hemland. Regeringen biföll detta och ställde nödvändiga fartyg till förfogande. I spetsen för de hemvändande står den kände Chormoulis, som härstammar från en av Kretas mest lysande släkter. När turkarna besatte ön kunde han, för att rädda sig själv och sin stora förmögenhet, inte finna någon annan utväg än att bli muslim – men nu har han på det mest avgörande sätt förklarat sig för den grekiska saken.

Corfu d. 24 Aug. Några dagar före sednaste stormen på Mißolunghi drog Seraskieren Redschid Pascha i forcerade marscher Turkiska armeen till sig, som emellan 10 och 11000 mann stark, mäst Albaneser, höll Salona besatt. Strax därpå marscherade Gouras öfwer Korintiska Näset, till de Grekiska Generaler, hwilka på Peloponesus operera mot Ibrahim Pascha, som fortfar att campera wid Tripolizza och som sedan företaget på Molini ej har kunnat utföra något betydande. För öfrigt börjar han att lida brist på lifsmedel och har ingen gemenskap nu hwarken med Patras eller Navarino. En besättning bestående af 1200 Egyptier, som han hade stående i Nisi, för att underhålla communicationen med Navarino, har blifwit skingrad af Grekerne och i Navarino så wäl som i Modon och Coron rasar pesten.

Därtill kommer ännu en annan, för Ibrahim oangenäm händelse. Sphakioterne hafwa nämligen å nyo nedkommit från bergen på Candia, för att börja fiendtligheter å Ön, sedan de sista Egyptiska tropparne woro inskeppade till Morea. Detta upp-

wäckte hos Grekiska innewånarne på Ön, hwilka förut flyktat till Archipelagen och Morea, den önskan, att återwända till sitt fädernesland. Regeringen biföll detta och gaf till detta ändamåls winnande, nödiga skepp. I spetsen för de hemwändande står den bekante Chormoulis härstammande från en af Cretas mäst lysande ätter, hwilken i det ögonblick då Turkarne besatte Ön, för att rädda sig och sin stora förmögenhet, ej kunde finna någon annan utwäg, än att blifwa Muselman och nu åter på det mäst afgörande sätt förklarat sig för Grekiska saken.