Festlig invigningsfärd på Göta kanal mellan Boren och Roxen

Den 8 oktober blev en verklig högtidsdag för ortens invånare. Amiralen greve Baltzar Bogislaus von Platen hade bjudit in ett stort antal personer ur alla samhällsklasser för att färdas på den nu fullbordade sträckan av Göta kanal mellan sjöarna Boren och Roxen.

Redan tidigt på morgonen samlades större delen av de inbjudna vid den första påstigningsplatsen Husbyfjöl. Glädjen var allmän: man gratulerade hembygden, sig själva och den hedersman som denna dag fick njuta en av sina välförtjänta segrar. Strax efter klockan nio gick sällskapet ombord på jakten Minnet och båten Fisken, båda lika prydligt som bekvämt inredda för de många passagerarna.

Färden, som för de flesta var helt ny, bjöd på ett härligt och bördigt landskap på båda sidor om kanalen, och åsynen av själva storverket – där en djärv och stor tanke, genomförd med mogen visdom, rest sig ett oförgängligt minnesmärke – gav de närvarande en upplevelse de sent skulle glömma. Allmänhetens engagemang visade sig både genom det ständigt växande antalet åskådare längs vägen och genom enskilda glädjeyttringar. Vid Kungs Norrby hälsades fartygen med kanonskott, och vid kapten Tigerclous egendom Brunneby hade man i trädgården, på själva kanalstranden, rest en enkel och vacker äreport, prydd med greve von Platens namnchiffer mellan årtalen 1811 och 1825. När fartygen närmade sig ljöd musik och kanonskott, som också hördes på avstånd från andra gårdar i trakten.

När man närmade sig Ruda och färdades genom den del av kanalen som löper längs Norrbysjöns strand hördes en allmän förtjusning i hela sällskapet. Ingen målare kan i dikten skapa ett skönare landskap än det som ögat här njuter i verkligheten: från den högt över sjöytan upphöjda vattenbanan ser man, mellan trädkronorna på den närbelägna stranden, sjöns speglande yta och den motsatta strandens skogklädda kullar. Efter hand framträdde Ljung, längre fram Brunnby i Vreta kloster – detta härliga tempel – samt Roxen och Linköping med den majestätiska domkyrkan, i ett landskap vars lundar hösten ännu inte hade skövlat. Inte ens det mindre gynnsamma vädret, som under resans senare hälft då och då höljde omgivningarna i dis, kunde störa den allmänna glädjen.

Vid Sjöbacka och Malfors utökades sällskapet med nya passagerare, och när man sedan steg nedför slussarna, under tillströmning av en stor mängd glada åskådare från stad och landsbygd, och blicken vändes från Skaparens verk till en av människans djärvaste skapelser – snillets seger över naturen – steg glädjen till en höjd som kanske bara upplevs när man påminns om att människan förmår det stora och ädla, när hon verkligen vill.

I bolagets hus vid Bergs arbetsstation, där sällskapet steg i land, hade greve von Platen låtit ordna en måltid. Där deltog gästerna, med känslor av undersåtlig trohet och kärlek till fosterlandet och brödrafolket, i de skålar som greven föreslog: för kungen och kungahusets höga medlemmar, för de skandinaviska folkens lycka, för Göta kanals bevarande och bestånd till sena eftervärlden, för den svenska krigsmakten – vars tapperhet i fredstid detta arbete blir ett oförgängligt minnesmärke över – samt för de herrar och män av svensk och engelsk nation som bidragit till arbetets fullbordan.

Tacksamheten lät inte heller tillfället gå förbi att hylla den vördade man vars nit och fosterlandskärlek gav upphov till det stora företaget, och vars själsstyrka och mödor fört det så nära fullbordan. Om han i själva verket finner sin största belöning, kommer han ändå inte att försmå tacksamhetens hyllning från denna bygd, vars invånare får skörda frukterna av hans arbete. Att de inser verkets värde visade sig när en medlem av allmogen vid samkvämet höjde sin röst med en bön till Göta kanals grundläggare att även rikta blicken mot den bortglömda Kinda kanal.

Men där gärningarna talar behövs inte många ord. När det svenska folket i sina minnesböcker antecknar den kungens storverk som förenade Skandinaviens brödrafolk och Skandinaviens hav, vet detta tacksamma folk vilka namn det ska skriva vid sidan av kungens, att bevaras åt tacksamma medborgares minne och välsignelser i kommande tidevarv.

För Svenska män gifvas ännu högtider, i hvilkas glädje hjertat känner sig upplyftadt och vidgadt af känslan för ett kärt Fosterland. En högtidsdag af sådan art var den 8 October för denna orts invånare. Amiralen m. m. Herr Grefve B. B. v. Platen hade till denna dag behagat inbjuda ett stort antal personer af alla stånd, att befara den nu fullbordade Götha Canal mellan Sjöarna Boren och Roxen. Det allmänna deltagandet för ett verk, som till efterverlden skall förvara samtidens minne, tacksamheten mot den ädle man, hvars dristiga mod, outtröttliga mödor, vaksamhet och kraft bragt detta verk så nära sin fullbordan, jemte behaget af det nöje sjelfva resan erbjöd, samlade den största delen af de kallade vid första embarkerings-platsen Husbyfjöl, redan tidigt på Morgonen. En gemensam glädje uttryckte sig hos alla närvarande: man lyckönskade fosterorten, sig sjelf, och den ärans man, som i dag njöt en af sina välförtjenta segrar. Straxt efter kl. 9 på morgonen steg Sällskapet om bord på jagten Minnet och båten Fisken, båda lika prydligt som beqvämt inredda för de många passagerarne. Den angenäma färden, som för de fleste var alldeles ny: det herrliga, bördiga landskap, som utbreder sig på båda sidor om denna sträckning af Götha Canal: anblicken af sjelfva detta storverk, i hvilket en dristig och stor tanke, utförd af den mognaste vishet, rest sig en oförgänglig minnesvård: förenade sig att bereda de närvarande en bland de ädla njutningar, af hvilka minnet förblifver outplånligt. Allmänhetens deltagande yttrade sig äfven ej mindre genom åskådarnes talrikhet, som under färden beständigt ökades, än genom enskiltas fröjdebetygelser. Wid Kongs Norrby helsades skeppen med canonskott: vid Herr Capiten Tigerclos egendom Brunneby var i Trägården, på sjelfva Canalens strand, upprest en enkel och täck Äreport, prydd med Grefve v. Platens Namnchiffer mellan årtalen 1811 och 1825; och då fartygen nalkades dit, skallade musik och canonskott, som äfven på afstånd hördes från andra egendomar i tragten. Då man nalkades Ruda och färdades genom den del af Canalen som går fram på stranden af Norrby-sjön, hörde man i hela Sällskapet en allmän röst af förtjusning. Ett skönare landskap kan ej målaren skapa i dikten, än det som ögat här njuter i verkligheten, när det från den högt öfver sjöns yta upplyftade vattenbanan, mellan kronorna af den närbelägna sjöstrandens löfträd, öfverskådar sjöns speglande yta och den andra strandens skogbeklädda kullar. Naturens rikedom utvecklar sig under hela denna färd i ständigt nya och vexlande föremål. Ljung och längre fram Brunnby i Wreta Kloster, detta herrliga Tempel, och Roxen och Linköping med den majestätiska domkyrkan, framträdde efter hand för de resandes blickar i ett

landskap, hvars lundar hösten ännu icke hade sköflat. Äfven det lilla obehaget af en mindre gynnande väderlek, som under senare hälften af resan, då och då öfverhöljde föremålen med ett töcken, förmådde ej störa den allmänna förnöjelsen. Och när sällskapet, som vid Sjöbacka och Malforss blifvit ökadt med nya passagerare, nedsteg genom slussarna under tillopp af en stor mängd glada åskådare från stad och landsort: när ögat från Skaparens verk nu vände sig till en af menniskors djerfvaste skapelser, att beundra menniskosnillets seger öfver naturen; så växte denna förnöjelse till en höjd, som till äfventyrs alldrig erfors annars, än då man erhindras att menniskan kan det stora och ädla, då hon det allvarligt vill. I Bolagets hus vid Bergs arbess-station, utanför hvilket sällskapet landsteg, hade Grefve Platen låtit anrätta en måltid, vid hvilken, med känslor af underdånig trohet, af kärlek till Fosterlandet och Brödrafolket, Gästerne deltogo i de skålar, som af H:r Grefven föreslogos för Konungen och det Kongliga Husets höga medlemmar, för Skandinaviska Folkens sällhet, för Götha Canals bevarande och bestånd till senaste efterverld, för den Svenska Krigsmagten, af hvars tapperhet i fred detta arbete blifver ett oförgängligt minnesmärke, samt för de Herrar och Män af Svenska och Engelska Nationen, hvilka användt sina krafter för arbetets fullbordan. Tacksamheten kunde ej eller lemna detta tillfälle obegagnadt, att tolka sina känslor för den vördade man, hvars nit och fosterlandskärlek gaf upphof åt det stora företaget, hvars själs styrka och mödor bragt det så nära sin fullkomlighet. Om han, i sitt verk, njuter den största belöning, så skall han dock ej försmå tacksamhetens hyllning inom denna ort, hvars invånare få skörda frukterna af hans mödor. Att de inse värdet af hans verk, derom vittnar den röst, som i detta samqväm höjdes af en bland Allmogens medlemmar med bön till Götha Canals grundläggare, att äfven vända sina blickar åt den förgätna Kinda Kanal. Men — der gerningarna tala, behöfvas ej många ord. Då Svenska folket upptecknar i sina Minnesböcker den Konungs storverk, som förenade Scandinaviens Brödrafolk och Scandinaviens haf; vet detta tacksamma folk hvilka namn det har att uppteckna vid sidan af Konungens, för att förvaras åt tacksamma medborgares minne och välsignelser i kommande tidehvarf.