Tidningssida ur LINKÖPINGSBLADET, 1825-10-12
LINKÖPINGSBLADET • 1825-10-12

Festlig invigningsfärd på Göta kanal mellan Boren och Roxen

1825Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering▼
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Den 8 oktober blev en verklig högtidsdag för ortens invånare. Amiralen greve Baltzar Bogislaus von Platen hade bjudit in ett stort antal personer ur alla samhällsklasser för att färdas på den nu fullbordade sträckan av Göta kanal mellan sjöarna Boren och Roxen.

Redan tidigt på morgonen samlades större delen av de inbjudna vid den första påstigningsplatsen Husbyfjöl. Glädjen var allmän: man gratulerade hembygden, sig själva och den hedersman som denna dag fick njuta en av sina välförtjänta segrar. Strax efter klockan nio gick sällskapet ombord på jakten Minnet och båten Fisken, båda lika prydligt som bekvämt inredda för de många passagerarna.

Färden, som för de flesta var helt ny, bjöd på ett härligt och bördigt landskap på båda sidor om kanalen, och åsynen av själva storverket – där en djärv och stor tanke, genomförd med mogen visdom, rest sig ett oförgängligt minnesmärke – gav de närvarande en upplevelse de sent skulle glömma. Allmänhetens engagemang visade sig både genom det ständigt växande antalet åskådare längs vägen och genom enskilda glädjeyttringar. Vid Kungs Norrby hälsades fartygen med kanonskott, och vid kapten Tigerclous egendom Brunneby hade man i trädgården, på själva kanalstranden, rest en enkel och vacker äreport, prydd med greve von Platens namnchiffer mellan årtalen 1811 och 1825. När fartygen närmade sig ljöd musik och kanonskott, som också hördes på avstånd från andra gårdar i trakten.

När man närmade sig Ruda och färdades genom den del av kanalen som löper längs Norrbysjöns strand hördes en allmän förtjusning i hela sällskapet. Ingen målare kan i dikten skapa ett skönare landskap än det som ögat här njuter i verkligheten: från den högt över sjöytan upphöjda vattenbanan ser man, mellan trädkronorna på den närbelägna stranden, sjöns speglande yta och den motsatta strandens skogklädda kullar. Efter hand framträdde Ljung, längre fram Brunnby i Vreta kloster – detta härliga tempel – samt Roxen och Linköping med den majestätiska domkyrkan, i ett landskap vars lundar hösten ännu inte hade skövlat. Inte ens det mindre gynnsamma vädret, som under resans senare hälft då och då höljde omgivningarna i dis, kunde störa den allmänna glädjen.

Vid Sjöbacka och Malfors utökades sällskapet med nya passagerare, och när man sedan steg nedför slussarna, under tillströmning av en stor mängd glada åskådare från stad och landsbygd, och blicken vändes från Skaparens verk till en av människans djärvaste skapelser – snillets seger över naturen – steg glädjen till en höjd som kanske bara upplevs när man påminns om att människan förmår det stora och ädla, när hon verkligen vill.

I bolagets hus vid Bergs arbetsstation, där sällskapet steg i land, hade greve von Platen låtit ordna en måltid. Där deltog gästerna, med känslor av undersåtlig trohet och kärlek till fosterlandet och brödrafolket, i de skålar som greven föreslog: för kungen och kungahusets höga medlemmar, för de skandinaviska folkens lycka, för Göta kanals bevarande och bestånd till sena eftervärlden, för den svenska krigsmakten – vars tapperhet i fredstid detta arbete blir ett oförgängligt minnesmärke över – samt för de herrar och män av svensk och engelsk nation som bidragit till arbetets fullbordan.

Tacksamheten lät inte heller tillfället gå förbi att hylla den vördade man vars nit och fosterlandskärlek gav upphov till det stora företaget, och vars själsstyrka och mödor fört det så nära fullbordan. Om han i själva verket finner sin största belöning, kommer han ändå inte att försmå tacksamhetens hyllning från denna bygd, vars invånare får skörda frukterna av hans arbete. Att de inser verkets värde visade sig när en medlem av allmogen vid samkvämet höjde sin röst med en bön till Göta kanals grundläggare att även rikta blicken mot den bortglömda Kinda kanal.

Men där gärningarna talar behövs inte många ord. När det svenska folket i sina minnesböcker antecknar den kungens storverk som förenade Skandinaviens brödrafolk och Skandinaviens hav, vet detta tacksamma folk vilka namn det ska skriva vid sidan av kungens, att bevaras åt tacksamma medborgares minne och välsignelser i kommande tidevarv.

Bakgrund

Göta kanal var 1800-talets största svenska byggnadsprojekt, avsett att skapa en inre vattenväg tvärs genom landet mellan Östersjön och Västerhavet. Drivande kraft var Baltzar Bogislaus von Platen (1766–1829), sjöofficer, statsman och greve, som fick riksdagens stöd för projektet och ledde arbetet från första spadtaget 1810 till sin död. Kanalen byggdes till stor del av indelta soldater – därav skålen för krigsmakten – och med teknisk hjälp från den skotske ingenjören Thomas Telford, vilket förklarar hyllningen till 'män av svenska och engelska nationen'.

Den sträcka som här beskrivs ligger i Östergötland och förbinder sjöarna Boren och Roxen, med slusstrappan vid Berg strax norr om Linköping som en av kanalens mest imponerande anläggningar. Årtalen 1811 och 1825 på äreporten vid Brunneby markerar arbetets början och fullbordan på denna del av kanalen. Hela Göta kanal invigdes först 1832, kort efter von Platens död.

Texten speglar också tidens retorik: talet om 'brödrafolket' syftar på unionen mellan Sverige och Norge under kung Karl XIV Johan, och kanalen framställdes som ett nationellt storverk som förenade både folk och hav. Bondens vädjan om Kinda kanal gällde en sedan länge diskuterad vattenväg söderut från Roxen genom Kinda härad, som fullbordades först långt senare under 1800-talet.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter