Klockare frågar Aftonbladet om rang vid begravningar

(Insänt.)

Förlåt att jag, fastän okänd, tar mig friheten att uttrycka min personliga tacksamhet för de uppgifter om rangordningen i våra dagar som meddelats i Aftonbladet. För oss klockare i provinsstäderna är sådana vägledningar mycket välkomna, särskilt sedan antalet rangpersoner under några år har ökat så avsevärt och blivit så mångskiftande att varken vi eller andra riktigt vet hur de i olika situationer ska placeras. Tillåt mig ändå en välmenande påminnelse, som även Anmärkaren i Göteborgs Allehanda har förbigått. Till vår lilla stad har vi fått en rik man, som köpt det stora säteriet Gummestorp i grannskapet och nyligen benådats med titeln överdirektör. Var ska man placera honom? När den avlidne majoren på Velinge begravdes i våras uppstod faktiskt ett litet missnöje mellan nämnde överdirektör och överstelöjtnanten på Kvistared, eftersom överdirektören absolut ville gå till höger och påstod sig ha företräde som "troman" framför överstelöjtnanten. (Nu ser jag att den ene är det lika lite som den andre, annat än genom särskild kunglig nåd och bevågenhet.) Överdirektören blev het, och gräl hade säkert brutit ut i sorgehuset om inte vår beskedlige prost hade kommit emellan och, med hjälp av den gamle avskedade fänriken Salvin på Hyltaby, löst saken så att den ene skulle gå till höger bort och den andre till höger hem. Kan ni i detta viktiga fall ge mig något bestämt besked, skulle det vara en verklig tjänst för mig, och säkert för många fler som har eller kommer att få syssla med rangplaceringar.

Eftersom jag nu vågat öppna brevväxling i ämnet skulle jag också vilja fråga om följande. Sedan en tid har bruket av prestaver blivit ganska allmänt här i staden vid så kallat bättre folks begravningar, och eftersom den stav – en rejäl knölpåk – som prestavbärarna hittills använt har ansetts något olämplig, har frågan väckts om inköp av riktig prestavutrustning med flor och tillbehör. Detta motsätter sig dock kyrkorådet, med motiveringen att kassan inte tål utgiften sedan den förra året togs i anspråk så hårt för tjärning av kyrkogårdsportarna och andra nödvändiga reparationer. Tillåt mig nu fråga: framför vilka avlidna är det tillåtet att använda prestaver, och får de bäras av andra än rangpersoner? Med ett upplysande svar på detta gör ni även hela vårt kyrkoråd en tjänst, varför jag med desto större förhoppning räknar med er godhet att bli tillmötesgången.

Att det vördiga prästerskapet alltid bör utmärkas och hedras i sällskapslivet är både påbjudet och rimligt; men eftersom deras rang inte är fastställd kunde ni följaktligen inte heller ta upp den på annat sätt än som skett. Det försök som gjordes vid 1720 års riksdag misslyckades och lär sedan inte ha förnyats.

Slutligen tror jag mig också böra säga några ord om Anmärkarens i Allehanda åsikt att de lämnade rangordningsuppgifterna, enligt hans mening, borde betraktas som eftertryck. Enligt min mening gjorde den som har en så enfaldig tanke bäst i att behålla den för sig själv, varigenom han skulle undgå en mindre fördelaktig uppfattning som någon kunde frestas att tillskriva honom, och som han själv lättast inser om han vill; men i vår tid gäller sådana insinuationer, gudskelov, ändå inte. Jag vågar tvärtom anse alla medel till medborgarnas upplysning som tillåtna, och den som använder dem åtminstone förtjänt av tack, även av den mer kunnige och upplyste.

Förblir med mera

Haquin Chorén, klockare i K — —.

(Insändt.)

S. T.

Förlåt, att jag, ehuru okänd, tager mig friheten betyga Tit. min enskilta tacksamhet för de i Aftonbladet meddelade uppgifterna om Rang nuförtiden. För oss Klockare i provinsstäderna äro sådana wägledningar mycket wälkomne, helst sedan antalet af rangrolk nu på några år blifwit så anseligt förökt och mångfaldigt, att hwarken wi eller andra rätt weta, huru de i förekommande fall skola placeras. Tillåt mig dock en wälment erinran, som Anmärkaren i Götheborgs Allehanda äfwenledes gått förbi. Wi hafwa till wår lilla stad fått en rik man, som köpt det stora Säteriet Gummestorp i grannskapet, och nyligen blifwit benådad med Öfwerdirektörs titel. — Hwar skall man ställa honom? När salig Majoren på Welinge förleden wår begrofs, war det icke utan, att ett litet missnöje uppstod emellan bemälte Öfwerdirektör och Öfwerstelöjtnanten på Qwistared, emedan Öfwerdirektören nödwändigt wille gå till höger, och påstod sig wara Troman framför Öfwerstelöjtnanten. (Nu ser jag, att den ene är det likaså litet som den andre, utan genom serskilt Kongl. nåd och bewågenhet.) Öfwerdirektören blef het, och gräl hade säkert uppstått i sorghuset, om ej wår beskedlige Prost kommit emellan och med tillhjelp af gamla förafskedade Fändrik Salvin på Hyltaby bilagt saken så, att den ene skulle gå till höger bort, och den andre till höger hem. — Kan Tit. i detta wigtiga fall uppgifwa mig något bestämdt, skedde mig, och säkert många flera, som hafwa eller få att syssla med rangeringar, en werklig tjenst.

Äfwenledes, efter jag wågat öppna brefwexling i ämnet, skulle jag utbe mig få förfråga mig i följande sak. På någon tid har bruket af prestaver börjat bli temligen allmänt här i staden, efter så kalladt bättre folks lik, och sedan trofeen, en dugtig knölpåk, som

de prestaverande hittills begagnat, funnits något olemplig, har fråga uppstått om inköp af werklige prestaverings förnödenheter med flor och tillbehör; hwilket Kyrkorådet likwäl bestrider, på den grund, att kaßan ej tål utgiften sedan den så illa medtogs förl. år till kyrkogårds portarnas tjärande och andra nödtorftige reparationer. Tillåt mig nu fråga: framför hwilka lik är det tillåtet begagna prestaver, och få de föras af andra än rangmän? Med upplysande swar härpå obligerar Tit. äfwen hela wårt Kyrkoråd, hwarföre jag med så mycket större förhoppning tillförser mig godheten att blifwa willfaren.

Att Wördige Presterskapet alltid bör utmärkas och hedras i samqwäm är både befallt och billigt; men då deras rang ej är bestämd, kunde Tit. följakteligen ej eller annorlunda, än som skett, upptaga den. Det wid 1720 års Riksdag gjorda försöket mißlyckades, och lår sedermera ej hafwa blifwit förnyadt.

Slutligen tror jag mig ock böra nämna några ord om Anmärkarens i Allehanda förmenande, att de lemnade Rangordningsuppgifterna woro, i hans tanke, att anse som eftertryck. I min tanke gjorde den, som har så enfaldig tanke, bäst uti att behålla den för sig sjelf, hwarigenom han undginge en mindre fördelagtig, som någon kunde frestas tillerkänna honom, och hwilken han sjelf lättast finner, om han will; men i wår tid gälla i alla fall sådana insinuationer, Gudi lof! icke. Jag wågar twertom anse alla medel till medborgares upplysning lofliga och den, som anwänder dem, åtminstone förtjent af tack äfwen af den mera kunnige och upplyste.

Förblifwer m. m.

Haquin Chorén, Klockare i K — —.