Psaras försvarare sprängde sig hellre än att kapitulera

Konstantinopel den 22 juli. De första rapporterna om grekernas förlust på Psara verkar ha varit något överdrivna. Besättningen på Sankt Nikolo hade i sista stund hissat en vit fana med orden "frihet eller död" i stället för korsets fana, vilket tycks ha lurat kapudan pascha (den turkiske storamiralen), som tolkade det som ett tecken på kapitulation.

Många turkar trängde fram mot klostret, i vars källare man överallt anlagt minor som spred död och förödelse. Man kan föreställa sig den förvirring som explosionen orsakade – den förvandlade halva Psara till en stenhög. Till och med på flottan ska förskräckelsen ha blivit så stor att flera fartyg skingrades åt olika håll. Genom detta äkta spartanska hjältedåd av några greker är alltså anklagelserna om feghet ärofullt vederlagda – anklagelser man för övrigt inte kunde tro på med tanke på psarioternas karaktär, bland vilka på senare tid män som Kanaris och Miaoulis utmärkt sig.

Som ett prov på de turkiska truppernas mod och disciplin berättas dessutom att de asiatiska soldaterna två gånger ville gå ombord igen när de mötte oväntat motstånd vid Sankt Nikolo, och att kapudan pascha måste ge order om att skjuta på dem från sina egna fartyg för att förmå dem att hålla stånd.

Den 25 juli. Enligt brev från Smyrna av den 17 har hydrioterna och spetsioterna, tillsammans med de flyende psarioterna, plötsligt visat sig vid Psara, bemäktigat sig de 60 – enligt andra uppgifter 80 – turkiska kanonsluparna som fanns där, samt en brigg, och dödat alla turkar på ön. Kapudan pascha skickade därefter några fregatter dit, men de anlände först sedan allt var avgjort.

Den grekiske patriarken har i dagarna förvisats och biskopen av Chios har trätt i hans ställe. Tidigare var Portens tolkar vanligen greker; nu har sultanen utnämnt en judisk konvertit till förste tolk.

Constantinopel d. 22 Juli. De första berättelserna om Grekernas förlust på Psara synas hafwa warit något öfwerdrifna. Besättningen på S:t Nikolo hade i sista ögonblicket hissat en hwit fana med de orden: frihet eller död, i stället för korsets, och detta synes hafwa narrat Kapudan-Pascha som höll det för ett tecken till öfwerlämnande. Många Turkar trängde sig fram emot klostret i hwars källrar man åt alla håll anlagt minor hwilka spridde död och förderf. Man kan tänka sig den förwirring som denna explosion hwilken förwandlat halfwa Psara till en stenhop, åstadkommit; till och med på flottan skall förskräckelsen derwid blifwit så stor att flera skepp spridde sig åt särskilta håll Genom denna några Grekers äkta Spartaniska hjeltedåd äro alltså beskyllningarna för feghet på ett ärorikt sätt wederlagda, dem man deßutom efter Psarioternas charakter, bland hwilka i den nyaste tiden en Kanaris och Miavli framstått, icke kunde tro. Såsom ett prof på Turkiska tropparnas mod och manstukt berättar man för öfrigt, att Asiaterna wille twå gånger åter gå om bord, då de wid S:t Nikolo funno ett owäntadt motstånd, och Kapudan-Pascha måste ge befallning att från sina skepp skjuta på dem, för att förmå dem hålla stånd. — D. 25. Enligt bref från Smyrna af d. 17, hafwa Hydrioterna och Spetzioterna i förening med de flyktade Psarioterna, plötsligen wisat sig wid Psara, bemäktigat sig de der befintlige 60, enligt andra, 80 Turkiska kanonslupar, jemte en brigg, och mördat alla Turkar som funnos på ön. Derpå skickade Kapudan-Pascha några fregatter dit, men dessa anlände först sedan allt war afgjordt. — Grekiska Patriarken har i dessa dagar blifwit förwist och Biskoppen öfwer Chios trädt i hans ställe. — Tillförene woro Portens tolkar wanligen Greker. Nu har Sultanen utnämnt en Judisk renegat till förste tolk.