Tidningssida ur AFTONBLADET, 1824-08-09
AFTONBLADET • 1824-08-09

Brevskrivare tillbakavisar falska uppgifter om branden i Marstrand

1824Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Utdrag ur ett brev från Marstrand den 29 juli 1824 (ur Göteborgs Allehanda nr 89).

Med harm och förtrytelse har jag, tillsammans med en av mina vänner som liksom jag använder saltbaden här, sett den ohederliga och helt osanna insinuation som förts in i någon tidning om orsaken till branden och om att förlusterna som inte ersätts av brandförsäkringsverket skulle vara små. Vi har båda helt opartiskt bevittnat branden och därefter tagit del av dess fruktansvärda följder.

Det är osant att tre hus skulle ha fattat eld samtidigt. Vid den undersökning som hållits inför magistraten har ingenting framkommit som ens gjort det troligt att elden anlagts avsiktligt. Tvärtom är det ett faktum att elden först bröt ut i Westbecks hus, där pigor kvällen innan hade legat och skurat för att städa rummen efter en fest som hållits där dagen dessförinnan. När elden, enligt postens och brandvaktens intyg, slog ut genom köksfönstret i nämnda hus, var det naturligt att den genast antände det som låg endast två till tre alnar därifrån.

Det är ett skändligt försök att hindra allmänhetens välvilliga bidrag till de drabbade, när det i samma notis påstås att nästan inga fler än direktör Öman och kapten Indebetou förlorat sina ägodelar, och att de övriga hunnit rädda sitt gods. Nästan var och en av dem vars hem brunnit har lidit större eller mindre förluster. Jag skulle, mer sanningsenligt än den oförskämde skribenten, kunna räkna upp ett stort antal familjer, både bland bättre bemedlade och arbetande klassen, som genom branden – vilken fortskred som en häftig ström – förts från välstånd till beklagansvärd fattigdom.

Jag vill framföra detta till herr överdirektören som en skyldig gärd åt sanningen, eftersom jag hoppas att herr överdirektören, ledd av ädelmod mot de olyckliga, inte underlåter att på lämpligt sätt offentliggöra detta sanningsenliga förhållande, för att därigenom ge en motvikt mot det föraktliga och skadliga i den tidigare nämnda lömska insinuationen.

Bakgrund

Marstrand, en liten kust- och fästningsstad på den bohuslänska kusten norr om Göteborg, hade under 1800-talets början börjat utvecklas till badort där välbärgade besökare sökte sig till havsbad och så kallade saltbad för hälsans skull. Brevskrivaren är just en sådan badgäst som bevittnat en förödande stadsbrand på orten.

Stadsbränder var ett ständigt hot i dåtidens svenska städer, där tät trähusbebyggelse gjorde att eld snabbt kunde sprida sig från hus till hus. Brandvakter patrullerade gatorna nattetid, och efter en brand hölls ofta undersökning inför magistraten, stadens styrande och dömande organ, för att fastställa orsaken.

Brandförsäkring hanterades vid denna tid bland annat av det allmänna brandförsäkringsverket, men försäkringarna täckte i regel byggnader snarare än lösöre, vilket gjorde att drabbade ofta var beroende av privata insamlingar och allmänhetens välvilja. Brevet är ett tidstypiskt exempel på hur pressen användes för att bemöta rykten och felaktiga uppgifter: skribenten vänder sig till en tidnings överdirektör med en vädjan om att sprida en rättelse, eftersom påståenden om att få drabbats riskerade att strypa donationerna till brandoffren.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter