Penang blomstrar som brittisk koloni och handelsplats

Prins av Wales ön, eller som den ursprungligen kallats Pulo Penang, har först på senare tid väckt engelsmännens uppmärksamhet genom sitt kommersiellt viktiga läge. De har där grundat en blomstrande koloni. Den brittiske marinkaptenen Light var den förste som tog ön i besittning den 11 augusti 1786. Den var då vild och obebodd, så när som på några usla fiskarkojor som låg på stranden. Numera är hela den norra och nordöstra sidan utmärkt uppodlad.

Ön ligger på 5° 25' nordlig bredd och 100° 19' östlig längd. Sundet som skiljer den från kungariket Kedah är så smalt att man nästan kan betrakta ön som en del av fastlandet. Anblicken av ön är mycket tilltalande. Den inre delen är täckt av tät skog av lianer (Reds. anm.: originalet skriver "linner"), säv och bambu. En ansenlig bergsrygg, vars högsta punkt ligger 2 500 fot över havsytan, sträcker sig längs med ön, och växtligheten där kan inte vara behagligare. Jordmånen är utmärkt för ris, men särskilt för peppar. År 1804 skördades nära 2 000 000 engelska skålpund av denna krydda. Muskot- och kryddnejlikträden trivs också mycket väl här, och båda dessa varor lovar rika handelskällor för framtiden. Orkaner rasar aldrig där, och varken långvarigt regn eller torka förekommer. Den vackra arekapalmen växer där upp till 30 fots höjd, tillsammans med en mängd andra nyttiga träd och växter.

Ett slags gasell har påträffats på ön, och bland fåglarna finns många som utmärker sig både genom sång och skönhet. I skogarna är det om natten så bullrigt av deras läten och konserter att en främling som bor i närheten knappt kan sova. I synnerhet för den lilla, tumslånga trumpetaren, eller sångcikadan, ett outhärdligt oväsen när den behagar låta höra sin gälla, utdragna stämma. De husdjur som förts hit är hästar, bufflar och får. Alligatorn är vanlig vid kusten och gör det mycket farligt att bada där. Ormar, som tidigare funnits på ön i obehaglig storlek, tycks nu vara utrotade. Därför vimlar ön i stället av råttor och ett slags myror, som är mycket farliga insekter. De förstör väggarna i husen men aktar sig noga för att skada ytan. Ett hus som på detta sätt är genomgnagt inifrån störtar samman vid minsta vindstöt och kostar ofta de boende livet. Först på grushögarna får man då se de miljoner myror som utfört nidingsdådet.

Georgetown är den enda ort som förtjänar att kallas stad. Den anlades, tillsammans med fortet Cornwallis, av kapten Light, omges på två sidor av havet och har breda, regelbundna gator, samt utvecklas snabbt i blomstring och försköning. Redden är djup och säker, och dessutom erbjuder flera bukter och vikar runt kusten mycket goda ankarplatser.

Hela öns folkmängd uppskattades år 1805 till 14 000 personer, varav 1 222 var slavar. Sedan dess har befolkningen ökat så mycket att man år 1821 räknade över 35 000 invånare. Här ser man, mer än på någon annan så liten fläck på jordklotet, den mest brokiga folkblandning: här finns engelsmän, holländare, portugiser, amerikaner, infödda araber, parser, javaneser med flera, som alla lever i fred och endräkt tillsammans, med sina egna tempel, präster och gudstjänster. Något omvändelsenit har man ännu inte hört talas om.

Antalet fabriker är obetydligt, men handeln är desto viktigare och livligare, eftersom denna välbelägna ö är en stapelplats för de kringliggande ländernas handel och särskilt nyttig för dem som har mycket att göra med den kinesiska handeln. Engelska Ostindiska kompaniet har insett dessa fördelar och därför kommit överens med öns förste ägare, kungen Yang di-Pertuan av Kedah, om att avträda ön mot en årlig, obetydlig avgift på 10 000 dollar.

Prins-Wallis-Ön, eller som den ursprungligt blifwit kallad Pulo-Penang, har först i sednare tiden fästat Engelsmännens uppmärksamhet genom deß i kommercielt afseende wigtiga läge. De hafwa der bildat en blomstrande koloni. Storbritanniska Marinkapitenen Light war den förste, som tog ön i besittning d. 11 Aug. 1786. Den war wild och obebodd på några usla fiskarekojor nära, som lågo på stranden. Numera är hela norra och nordöstra sidan förträffligt kultiverad. Den ligger under 5° 25' N. Br. och 100° 19' O. L. Kanalen, som skiljer den från Konungariket Quedah, är så smal, att man nästan kan anse ön för en del af fasta landet. Anblicken af denna är högst intagande. Den inre delen är betäckt med tjock skog af linner, säf och bambus. En ansenlig bergsrygg, hwars högsta punkt är 2500 fot öfwer hafsytan, sträcker sig långs öfwer ön, och vegetationen der kan ej wara behagligare. Jordmånen är förträfflig för ris, men för peppar isynnerhet. Också skördade man år 1804 af denna krydda nära 2000000 Engelska skålpund. Muskat- och Kryddnegliketrädet trifwes här äfwen ganska wäl, och lofwa deßa båda artiklar rika handelskällor för framtiden. Orkaner rasa der aldrig, ej eller långwarigt regn eller torka. Den sköna Arekapalmen wexer der ända till 30 fots höjd, jemte en mängd andra nyttiga träd och wexter. — Ett slags gazell har man funnit på ön, och bland foglar många både för sång och skönhet utmärkta. I skogarna är om natten genom deßas läten och konserter så bullersamt, att en fremling, som bor i granskapet, knappast kan sofwa. Isynnerhet gör den lilla, tumslånga Trumpetaren eller Sångcikadan ett odrägligt larm, när den behagar låta höra sin skära, långdragna stämma. — De husdjur, som man hitfört, äro hästar, bufflar och får. — Alligatorn är allmän wid kusten, och gör det ganska farligt att der bada sig. Ormar, som förut funnits på ön af owänlig storlek, synes nu utrotade. Derföre hwimlar den också af rottor och ett

slags myror, som äro högst farliga insekter. De ruinera wäggarna i husen, men akta sig derwid att skada ytan. Ett så inwertes genomgräsdt hus störtas af minsta windstöt, och kostar ofta deras lif, som bebo det. På grushögarna först får man då se de millioner myror, som gjort nidingswerket.

Georgestown är den enda ort, som förtjenar namn af stad. Den är, jemte forten Cornwallis, anlagd af Kapt. Light, omgifwes på 2:ne sidor af hafwet, och har breda, reguliera gator, samt går med stora steg till flor och försköning. Redden är djup och säker; föröfrigt erbjuda flera bugter och wikar kring kusten ganska goda ankarställen.

Hela Öns folkmängd skattades år 1805 till 14000 själar. I detta antal woro 1222 slafwar; men sedan den tiden har folkmängden så tilltagit, att man år 1821 der räknade öfwer 35000 inbyggare. Man ser här mer än på någon annan så liten fläck på jordklotet, den artigaste folkblandning; ty här finnas Engländare, Holländare, Portugisare, Amerikanare, infödde Araber, Parser, Javanesare &c, som alla lefwa i fred och endrägt tillsamman, hafwa hwar sina tempel, prester och gudstjenst. Proselytmakeriet har ännu ej hörts af.

Fabrikernas antal är obetydligt; men handeln deremot ganska wigtig och liflig, emedan denna wälbelägna ö just är en stapelplats för kringliggande länders handel, och isynnerhet nyttig för dem, som hafwa mycket att göra med Chinesiska kommersen. Engelska Ostindiska Kompaniet har insett deßa fördelar, och derföre öfwerenskommit med öns första ägare, Konung Yeng-de-per-tuan af Quedah om afträdelse af densamma emot en årlig, obetydlig afgift af 10000 Dollars.