Fransmännen blockerar Cádiz och rycker fram i Spanien

Hertigen av Angoulêmes högkvarter ska flyttas från Madrid till Sevilla. Under striden mellan Ballesteros – av Cortes utnämnd till generalissimus för sydarmén och 8 000–10 000 man stark – och Molitor, som bara hade divisionen Loverela till sitt förfogande, gick regementena Lorca och Reyna med fanor och officerare över till fransmännen. Följande morgon marscherade de på egen begäran med för att hinna upp fienden, som trots sin starka position inte hade hållit stånd. Molitors andra kår fortsatte därefter sin marsch mot Granada.

General Bordesoulle har, med stöd av greve Bourmont i Sevilla och flottans befälhavare, konteramiral Hamelin, organiserat en flottilj och slutligen fullbordat blockaden av Cádiz. Femtio fartyg som velat föra in spannmål har tagits eller skingrats, och två större skepp som försökte bryta igenom har skjutits i sank. Bordesoulle skickar dagligen kungen en båt lastad med friskt vatten, frukt och grönsaker, vilket hittills inte hindrats – men i övrigt ska ingenting komma ut ur eller in i Cádiz. Vid ett utfall från ön León med 9 000 man, under skydd av egna batterier, ska de konstitutionella dock ha förlorat 1 500 man. Enligt senare, om än något osäkra, underrättelser från Gibraltar ska Cádiz trots fransmännens vaksamhet ha riklig tillförsel av livsmedel, och en fransk kår på 8 000 man, som i hopp om stadens snara kapitulation kommit för nära, har oväntat tvingats retirera och ta ställning i Jerez. Franska rapporter uppger att invånarna i Andalusien är så vänligt sinnade mot fransmännen att de griper de konstitutionellas spejare, och att dessa ingenstans lyckas organisera någon styrka.

Från Hamburg den 24 juli: Man säger sig med bestämdhet veta att Sir W. A'Court fått order att uppehålla sig i Gibraltar. General Bourck har ryckt in i Galicien. Morillo försökte först förmå Quiroga att gå med på hans avsikter. Denne undgick fällan genom att ta emot pengar och lova lämna Spanien, men så snart han var fri förklarade han sig åter för sitt gamla parti och tog överbefälet i La Coruña, där Vigo är guvernör. Det var alltså med 1 000, högst 3 000 man som Morillo förenade sig med Bourck och överlämnade Lugo till honom. Quiroga har i sin tur förklarat Morillo som landsförrädare och lovar Cortes trohet, liksom de civila och militära ämbetsmännen i Santiago, Orense, Vigo med flera orter. Enligt engelska oppositionstidningar ska stämningen i Spaniens provinser på kort tid ha förändrats påtagligt, och det konstitutionella partiet ha vuxit betydligt.

En följd av Morillos anslutning till Bourck blev att Ferrol gav sig. Därifrån tågade fransmännen med stor övermakt mot La Coruña, som dock påstods kunna stå emot 20 000 man. Wilson, av Cortes upphöjd till generallöjtnant, försökte hindra blockaden av La Coruña men tvingades efter en mycket häftig strid till reträtt; han sårades själv lindrigt medan hans adjutant, överste Light, sårades svårare. De franska förlusterna var dock betydande. Numera tror man inte att La Coruña kan hålla ut mot den överlägsna styrkan, varför flera av invånarna, till och med spanska stabsofficerare, söker rädda sig genom att fly ombord på skeppen. Några engelska tidningar uppger att fransmännen redan tågat in i La Coruña, men The Courier menar att uppgiften till sin natur inte kan vara sann.

General Lucga (Reds. anm.: namnet är osäkert i originalet) har återställt lugn och ordning i Asturien. Marskalk Lauriston samlar den franska reservarmén, av vilken två brigader ryckt in i Spanien. Pamplonas garnison har gjort två utfall men slagits tillbaka med ganska betydande förluster. Donnadieu rapporterar den 9 juli från Martorell att han efter en ytterst hårdnackad strid med revolutionärernas trupper under Milans och Llobera intagit denna viktigt ansedda punkt.

Rojalistiska befälhavare driver in tvångsbidrag. De som klagar hänvisas av den franske marskalken till den spanska regeringen. Särskilt beskattar general Empecinado både andliga och världsliga i Kastilien, där man betänkligt nog bara har små och usla trupper att sätta emot honom. Ett rykte säger att han marscherat till Valladolid och där befriat alla som arresterats för konstitutionella åsikter. Mainzertidningen återger, dock endast som rykte, från Madrid den 8 juli att Molitor tvingats utrymma Valencia inom 24 timmar och att Bessières blivit svårt sårad.

Från Krigs-Theatern i Spanien.

Hertigens af Angouleme högqwarter skall flyttas från Madrid till Sevilla. Det war under striden emellan Ballesteros (af Cortes utnämd till Generalißimus för Sydarmén), 8 a 10,000 man stark, och Molitor med den enda divisionen Loverela, som de regementerna Lorca och Reyna, med fanor och officerare gingo öfwer till Fransmännen. Följande morgon marscherade deße på egen begäran med, för att upphinna fienden, som oaktadt sin starka position, ej hållit stånd. Molitors, eller 2:dra corpsen, fortsatte derpå sitt tåg mot Grenada. General Bordesoulle, understödd af Grefwe Bourmont i Sevilla, och flottans Befälhafware, Kontre-Amiralen Hamelin, har organiserat en flottilj, formerat och änteligen fullkomnat blockaden af Cadix. Femtio fartyg som we-

lat införa spannemål, äro tagne och skingrade, och 2 andra större skepp, som försökt bryta igenom, skjutne i sank. Bourdesoulle skickar Konungen dagligen en båt lastad med friskt watten, frukt och grönsaker, och har hittills intet hinder härföre blifwit lagdt i wägen, men för öfrigt skall ingen ting komma ut eller in i Cadix. I ett utfall från ön Leon med 9000 man, under skydd af egna batterier, skola de Konstitutionelle dock haft 1500 mans förlust. Enligt sednare, fast något osäkra, underrättelser från Gibraltar, skall Cadix hafwa öfwerflödig tillförsel på lifsmedel, oansedt all Fransmännens waksamhet, och en Fransk corps af 8000 man, som i hopp om stadens snara uppgifwande, förmycket närmat sig, har oförmodadt måst retirera och fatta posto i Xeres. Franska noticer säga att inwånarne i Andalusien äro Fransmännen så tillgifne, att de fasttaga de Konstitutionelles kunskapare, och kunna deße ingenstädes organisera någon corps. Från Hamburg d. 24 Juli. Man will bestämdt weta, att Sir W. A'Court fått befallning att uppehålla sig i Gibraltar. General Bourck har inryckt i Gallicien. Morillo hade först försökt att förmå Quiroga att gå in i sina afsigter. Denne sednare undgick snaran derigenom, att han mottog penningar och lofwade lemna Spanien, men så snart han war i frihet, förklarade han sig för sitt fordna partie och tog öfwerbefälet i Corunna, (der Vigo är Gouverneur). Det war således med 1000, högst 3000 man som Morillo förenade sig med Bourck och till honom uppgaf Lugo. Quiroga åter förklarade Morillo för landsförrädare, och lofwar Cortes trohet. Likaså Civile- och Militär-Embetsmännen i San Jago, Orense, Vigo m. fl. Enligt Engelska Oppositionsblad, skall andan i Spaniens provinser på korrt tid märkeligen ändrat sig, och konstitutionella partiet erhållit betydlig tillwäxt. — En följd af Morillos förening med Bourck war Ferrols öfwergång. Derifrån tågade Fransmännen med stor öfwermakt mot Corrunna, som dock påstods kunna motstå 20,000 man. Wilson, af Cortes upphöjd till General-Löjtnant, försökte att hindra Corunnas blockad, men blef efter en högst liflig strid, twungen till återtåg, samt sjelf lindrigt, men deß Adjutant, Öfwerste Light, swårare bleßerad. Dock war Franska förlusten betydlig. Nu mera tros Corunna ej kunna uthärda mot den öfwerlägsna styrkan, hwadan flere af deß inwånare, till och med Spanska Stabs-officerare, söka sin räddning med att fly på skeppen. Några Engelska blad innehålla att Fransoserne redan intågat i Corunna, men the Courier säger, i anseende till underrättelsens beskaffenhet, att detta ej kan wara sant. — General Lucga har i Astutien återställt lugn och ordning. — Marskalk Lauriston samlar Franska reserv-arméen, af hwilken 2 brigader äro inryckte i Spanien. — Pampelonas garnizon har gjordt twå utfall, men, efter temligen betydlig förlust, blifwit tillbakaslagen. Donnadieu rapporterar d. 9 Juli, från Martorell, att han efter den mest hårdnackade strid med revolutionärernas troppar under Milans och Lloberas, tillsäktat sig denna wigtig ansedda punkt. — Royalist-Chefer uppbringa kontributioner. De klagande wisas af Franska Marskalken till Spanska Regeringen. I synnerhet beskattar General Empecinados, både andelige och werldslige uti Castilierne, der betänkligt nog blott ringa och usla troppar äro att sätta emot honom. Ett rykte säger, att han marscherat till Valladolid och der befriat alla för Konstitutionella tänkesätt arresterade personer. — Maynzer Tidning berättar, dock blott som rykte, från Madrid d. 8 Juli, att Molitor hade blifwit nödsakad att inom 24 timmar utrymma Valencia och att Beßieres wore swårt bleßerad.