Tidningssida ur LINKÖPINGSBLADET, 1822-10-16
LINKÖPINGSBLADET • 1822-10-16

Grekerna krossar turkisk offensiv vid Thermopyle och Korinth

1822Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering▼
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Korfu den 16 augusti: I slutet av förra månaden hade den turkiske seraskiern samlat en fruktansvärd styrka vid Larissa, och dessa från alla håll hopsamlade trupper delade han i tre armékårer.

Den första kolonnen, 8 000 man stark under befäl av paschan av Drama (Machmed Pascha), fick order att via Petranseki rycka in i Livadien. Den andra, lika starka kolonnen under Tscharkansti Ali Pascha ryckte från bergen vid Agrafa ned till slätterna i Akarnanien för att enligt seraskierns order vid Vonitsa återupprätta förbindelserna med paschan av Artas trupper. Churchid Pascha gick själv med den tredje armékåren på mer än 20 000 man till Zituni och tågade redan, säker på seger, med sin här mot Livadien. Samtidigt lyckades en del av denna här tränga in på Peloponnesos.

Våra svaga förband förmådde inte stå emot övermakten och barbarernas första framryckning, men den evige förbarmaren sände hjälp till våra olyckliga bröder och stärkte deras arm. Den listige Odysseus, som insåg farans omfattning, kallade i största hast samman alla befälhavare; de gjorde upp sina planer och svor att antingen slå fienden eller falla allesammans.

Vid Fontana, dit Churchid Pascha hade trängt fram, tvingade hellenerna turkarna till strid. Den varade i flera dagar och var fruktansvärd. Kristenhetens fiender fick på ett förfärligt sätt erfara kraften hos en nation som kämpar i förtvivlan: de led ett fullständigt nederlag, och seraskiern tog sig med största svårighet tillbaka till Larissa genom Thermopyle med 3 000 man. Men även på vår sida var förlusterna många och kännbara. De som bidrog till segern var Odysseus, Myzos, Condozanis, Panurgias, Divoniotis och Gouras. De hade inte mer än 10 000 man att ställa mot fienden.

Tscharkantsi Ali Pascha, som vid Vonitsa landsatte trupperna från Arta och dem från Patras vid Kondili och försökte förena dessa kårer, blev angripen flera gånger i rad och slutligen besegrad vid bron Tettarna. Mahmed Pascha, som med den andra armékåren ryckt fram över Livadien till trakterna av Korinth, väntade bara på landsättningen av Jussuf Paschas trupper, som från Lepanto anlänt till Korinthbukten, för att tillsammans med dem kunna göra en kraftfull invasion av Morea. Den grekiske befälhavaren Nikalara gjorde allt för att omintetgöra denna plan. I passen vid Dervenachoria angrep han modigt Machmed Pascha och besegrade honom.

Samma öde drabbade även Jussuf Pascha. Denne djärve turkiske fältherre hade knappt satt sina trupper i land förrän den tappre Colocotroni och Petro Bej kringgått fiendens ställningar och i en hårdnackad strid tillfogat dem ett fullständigt nederlag. Av de 10 000 turkar som stred i och omkring Korinth syns inte längre någon till; dessa trakter ryker av våra fienders och våra bröders blod.

Bakgrund

Det grekiska frihetskriget inleddes 1821 när grekerna reste sig mot det osmanska styret efter nästan fyra århundraden. Sommaren 1822 inledde osmanerna en storoffensiv för att återerövra Peloponnesos (Morea), där upproret hade sitt starkaste fäste.

Serasker, det vill säga överbefälhavare, var Churchid Pascha (Hursid Pascha), som samlade stora styrkor vid Larissa i Thessalien. Fälttågets mest kända episod blev slaget vid Dervenakia-passen i juli 1822, där den grekiske befälhavaren Theodoros Kolokotronis i det närmaste förintade den osmanska armé som trängt in på Peloponnesos – en av krigets avgörande grekiska segrar.

Bland de grekiska ledare som nämns märks Odysseas Androutsos, en av de främsta gerillabefälhavarna i centrala Grekland, och Petrobej (Petros Mavromichalis), hövding från Mani. Rapporten är skriven ur ett tydligt grekvänligt perspektiv, vilket var vanligt i europeisk press där den så kallade filhellenismen – sympati för grekernas sak – var utbredd. Uppgifter om truppstyrkor och förluster från denna tid bör läsas med försiktighet.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter