Grekerna krossar turkisk offensiv vid Thermopyle och Korinth

Korfu den 16 augusti: I slutet av förra månaden hade den turkiske seraskiern samlat en fruktansvärd styrka vid Larissa, och dessa från alla håll hopsamlade trupper delade han i tre armékårer.

Den första kolonnen, 8 000 man stark under befäl av paschan av Drama (Machmed Pascha), fick order att via Petranseki rycka in i Livadien. Den andra, lika starka kolonnen under Tscharkansti Ali Pascha ryckte från bergen vid Agrafa ned till slätterna i Akarnanien för att enligt seraskierns order vid Vonitsa återupprätta förbindelserna med paschan av Artas trupper. Churchid Pascha gick själv med den tredje armékåren på mer än 20 000 man till Zituni och tågade redan, säker på seger, med sin här mot Livadien. Samtidigt lyckades en del av denna här tränga in på Peloponnesos.

Våra svaga förband förmådde inte stå emot övermakten och barbarernas första framryckning, men den evige förbarmaren sände hjälp till våra olyckliga bröder och stärkte deras arm. Den listige Odysseus, som insåg farans omfattning, kallade i största hast samman alla befälhavare; de gjorde upp sina planer och svor att antingen slå fienden eller falla allesammans.

Vid Fontana, dit Churchid Pascha hade trängt fram, tvingade hellenerna turkarna till strid. Den varade i flera dagar och var fruktansvärd. Kristenhetens fiender fick på ett förfärligt sätt erfara kraften hos en nation som kämpar i förtvivlan: de led ett fullständigt nederlag, och seraskiern tog sig med största svårighet tillbaka till Larissa genom Thermopyle med 3 000 man. Men även på vår sida var förlusterna många och kännbara. De som bidrog till segern var Odysseus, Myzos, Condozanis, Panurgias, Divoniotis och Gouras. De hade inte mer än 10 000 man att ställa mot fienden.

Tscharkantsi Ali Pascha, som vid Vonitsa landsatte trupperna från Arta och dem från Patras vid Kondili och försökte förena dessa kårer, blev angripen flera gånger i rad och slutligen besegrad vid bron Tettarna. Mahmed Pascha, som med den andra armékåren ryckt fram över Livadien till trakterna av Korinth, väntade bara på landsättningen av Jussuf Paschas trupper, som från Lepanto anlänt till Korinthbukten, för att tillsammans med dem kunna göra en kraftfull invasion av Morea. Den grekiske befälhavaren Nikalara gjorde allt för att omintetgöra denna plan. I passen vid Dervenachoria angrep han modigt Machmed Pascha och besegrade honom.

Samma öde drabbade även Jussuf Pascha. Denne djärve turkiske fältherre hade knappt satt sina trupper i land förrän den tappre Colocotroni och Petro Bej kringgått fiendens ställningar och i en hårdnackad strid tillfogat dem ett fullständigt nederlag. Av de 10 000 turkar som stred i och omkring Korinth syns inte längre någon till; dessa trakter ryker av våra fienders och våra bröders blod.

Corfu den 16 Augusti: Wid slutet af förra månaden hade Turkiska Seraskieren samlat en fruktanswärd makt wid Larißa och deßa från alla håll sammanrafsade stridskrafter delade han i tre Armée-Corpser. Den första Colonnen 8000 man stark under befäl af Paschan af Drama (Machmed Pascha) fick befallning att öfwer Petranseki inrycka i Livadien. Den andra lika starka colonnen commenderad af Tscharkansti Ali Pascha inryckte från bergen wid Agraffe till slätterna wid Acarnanien, för att efter Seraskierens föreskrift wid Vonitza återställa communicationerne med Paschans af Arta trupper. Churchid Pascha sjelf gick med den tredje Armée-Corpsen af mer än 20,000 man till Zituny och gick redan, säker om segern, med sin här till Livadien. Imellertid lyckades det en del af denna här att intränga i Peloponesus. Wåra swaga Corpser förmådde icke att motstå öfwermakten och Barbarernes första framträngande; men den ewige förbarmaren sände hjelpen åt wåra olyckliga bröder: han stärkte deras arm. Den sluge Odyßeus, som insåg widden af faran, kallade i största hast alla anförarne till sig: de upgjorde sina planer och swuro att antingen slå fienden eller falla allesammans. Wid Fontana, dit Churchid Pascha framträngt, twungo Hellenerne Turkarne till strid: den warade flera dagar och war fruktanswärd: förfärligt erforo Christenhetens fiender kraften af en med förtwiflan kämpande nation: de ledo ett fullkomligt nederlag och Seraskieren kom med största swårighet med 3000 man genom Thermopylerne tillbaka till Larißa. Men äfwen på wår sida woro offren många och kännbara. De som bidrogo till segern woro Odyßeus, Myzos, Condozanis, Panurgias, Divoniotis och Gouras. De

hade icke mer än 10,000 man att ställa mot fienderne. Tscharkantsi Ali Pascha, hwilken wid Vonitza landsatte trupperne från Arta och dem från Patras wid Kondili och sökte tillwägabringa deßa Corpsers förening, blef flera gånger efter hwarandra angripen och ändtligen wid bron Tettarna slagen. Mahmed Pascha, hwilken med andra Armée-Corpsen framträngt öfwer Livadi till nejderne af Corinth, wäntade blott på utskeppningen af Jußuf Paschas trupper, hwilka från Lepanto ankommit till wiken wid Corinth för att i förening med dem kunna göra en eftertrycklig invasion i Morea, och Grekiska Anföraren Nikalara upbjöd allt att göra denna plan om intet. I paßen wid Derwenachoria angrep han tappert Machmed Pascha och slog honom. Samma öde erfor äfwen Jußuf Pascha. Denne djerfwe Turkiske Fältherre hade knapt satt sina trupper i land förrän den tappre Colocotroni och Petro Beij gått omkring fiendens positioner och i en hårdnackad träffning tillfogat dem ett fullkomligt nederlag. Af 10,000 Turkar som stridde i och omkring Corinth är icke någon mera synlig: deßa trakter ryka af wåra fienders och wåra bröders blod.