Minnesdikt vid doktorinnan Anna C. Rhodins grav

(Inlämnad och införd på begäran.)

Vid doktorinnan Anna C. Rhodins grav.

"Cito arescit lacrima" – Cicero (ungefär: "Tåren torkar snabbt").

Hamnen är nu nådd, plågan är nu över; kronan är nu vunnen, livsbanan är fullbordad.

Stormen har försvunnit, banden är lösta. Själen har befunnits ren på himlens strand.

Lång var din plågas stund här i tiden, men den sista blunden sade: den är förbi.

"Kom!" ljöd himlarösten, "se dig inte tillbaka. Njut den säkra trösten: himlen har din make!"

Lämna allt som hindrar dig på färden mot himlen; Gud lindrar din oro för dina barn i världen.

Tänk inte att Gud vänder sin hand bort från de kära – nej, han har lovat att bära dem på sina händer.

Tro på dessa ord, de står fasta för alla; himmel och jord ska förr störta samman.

Nu är kronan färdig. Lämna de kära åt Gud och visa att du är värdig den ära som är beredd åt dig.

Snart vinner de alla samma lön som du har vunnit; snart finner de alla samma land som du har funnit.

Kom! Varför dröjer anden i stoftets boning? Här i himlens länder råder nåd och försoning.

Hör hur ömt Gud bjuder alla att komma till honom; hör hur skönt det ljuder: Gud tar emot de fromma.

Ack, jag hör dig svara: "O, jag vill inte dröja! Jag vill vara bland dem som knäböjer inför Gud."

Farväl, ni alla som begråter mig! Låt inga tårar falla – snart träffas vi åter.

(Inlemnade och införes på begäran.)

Wid Doktorinnan Anna C. Rhodins Graf.

Cito arescit lacrima, Cic.

Hamnen är nu hunnen, Plågan är nu ändad; Kronan är nu wunnen, Banan är fulländad.

Stormen är förswunnen; Löste äro banden. Själen ren befunnen, Uppå himlastranden.

Lång war plågostunden, För dig här i tiden; Men den sista blunden Sad': Den är förliden.

Kom! war himlarösten, Se dig ej tillbaka, Njut den säkra trösten: Himlen har din maka!

Lemna allt, som hindrar Dig, på himlafärden; Gud bekymret lindrar, För din Barn i werlden.

Tänk ej: "Från de kära, Gud sin hand bortwänder, Nej, han lofwat bära Dem, på sina händer;

Tro på dessa orden, De stå fast för alla, Himmelen och jorden, Skola förr kullfalla.

Nu är kronan färdig, Lemna Gud de kära, Wisa du är wärdig Din beredda ära.

Snart de alla winna Samma lön du wunnit Snart de alla finna Samma land du funnit

Kom! hwi dröjer Anden, Uti stoftets boning? Här i himlalanden, Herska nåd, försoning.

Hör hur ömt Gud bjuder, Alla till sig komma, Hör hur skönt det ljuder; Gud tar mot de fromma.

Ack! jag hör dig swara: O! jag will ej dröja, Jag will bland dem wara, Som för Gud knäböja.

Faren wäl! I alla Hwar, som mig begråter, Låt ej tårar falla; Snart wi träffas åter.