Taxerade göteborgare kräver publicering av kungligt fattigvårdsbeslut

(Insänt.)

För att stadens invånare, som saken främst angår, ska få kännedom om innehållet i Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse av den 18 juli, som stadfäster den överenskommelse som träffades mellan dem vid allmän rådstuga den 26 oktober förra året angående upprätthållandet av stadens fattigförsörjningsinrättning, begärs härmed att samma kungliga skrivelse ska offentliggöras i tryck. Då kan även stadfästelsen av den tidigare överenskommelsen om avgiften på behållningen av bouppteckningar bifogas.

Kostnaden för detta torde vara obetydlig jämfört med nyttan av att även de taxerade får kännedom om grunderna för sin beskattning. Därigenom kan man också förekomma den obehagliga tanken att man blivit alltför hårt beskattad, samtidigt som en möjlig glömska hos dem som taxerar om vad deras plikt kräver därigenom bör förebyggas.

Man hyser dessutom det underdåniga hoppet att vår nådige konung inte utan välbehag har sett de stora uppoffringar som Göteborgs invånare oftast (Reds. anm.: originalets "oftmoftast" är sannolikt ett tryckfel) åtar sig för att underhålla en grupp fattiga, som till stor del (Reds. anm.: ordet "knufte" i originalet är oklart, troligen ett tryckfel) genom otyglad och ostraffad liderlighet själva har dragit olyckan över sig. Kännedomen om ett sådant nådigt erkännande skulle i hög grad lindra saknaden av det man tvingas avstå från, för sig själv och de sina, för att därmed bistå ännu mer vanlottade medmänniskor.

Detta önskas av mer än en invånare som taxerats hårt till fattigförsörjningen.

(Inlemnadt.)

På det Stadens innewånare, dem det egentligast angår, måtte få kännedom om innehållet af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifwelse af d. 18 sistl. Juli, som stadfäster den emellan dem, wid allmän Rådstuga d. 26 Okt. sistwekne år, i afseende på härwarande Fattigförsörjningsinrättningens widmagthållande, träffade öfwerenskommelse, anhålles att samma Kongl. Skrifwelse måtte genom trycket blifwa bekant, då äfwen stadfästelsen uppå förra öfwerenskommelsen om afgiften uppå behållningen af bouppteckningar torde få medfölja. Den kostnad detta kan wålla torde wara af ringa betydenhet emot gagnet deraf att äfwen de taxerade erhålla kännedom om grunderna för sin beskattning, och härigenom kan tillika den obehagliga tankan förekommas, att man blifwit för tungt ihogkommen, äfwensom hos de taxerande en möjlig glömska af hwad deras pligt tillhörer derigenom bör förebyggas. Man äger dessutom det underdåniga hopp, att wår nådige Konung ej utan wälbehag ansett de stora uppoffringar, som Götheborgs innewånare oftmoftast åtaga sig göra för att underhålla en fattigpersonal, som, till en dryg del, knufte genom otyglad och

ostraffad liderlighet, ådragit sig sjelf sin olycka; och kännedomen af ett sådant nådigt afseende skall i märklig måtto lindra saknaden af hwad man nödgas undanrycka sig sjelf och de sina, för att dermed bispringa ännu mera wanlottade likar.

Detta önskas af mer än en till Fattigförsörjningen drygt

Taxerad Innewånare.