Lancastermetoden införd vid Artilleriskolan – fler skolor följer

Svar på ett brev (slutet).

En viktig uppfinning, boktryckarkonsten, tillsammans med en ordnad postgång över de mest civiliserade delarna av världen, har fört upplysningen till ett läge där dess framsteg visserligen kan hämmas något, men aldrig kvävas. Till detta bidrar även handel och sjöfart i hög grad. Genom dem knyts och stärks banden mellan nationerna. Sanningar som en gång upptäckts står fasta och orubbliga, och sprids från land till land, från stad till stad, från hus till hus. Om en sanning kvävs eller döljs på ett ställe, lyser den så mycket klarare på ett annat. Skulle Europa inte längre vilja hysa den hemlösa sanningen, så går hon till Amerika. Ja, förr eller senare sprider sig sanningens klara ljus över hela jorden – och lycklig är då den regering som skyddat och vårdat denna heliga eld, även när den bara var en svag gnista!

För hundra år sedan – så säger egennyttan, fördomen och kärleken till mörkret – var världen inte så upplyst som nu, men den var lyckligare, särskilt vad Europa beträffar. Låt oss fråga dessa ljusets fiender vad det är som nu utgör världens olycka. Är det upplysningen, som de inte kan förhindra och som bara väntar på en klok vägledning för att bli den största välgärningen för människosläktet, som är orsaken? Nej, den klagan som hörs från alla håll i denna fråga har i sanning helt andra orsaker.

Men det är dags att avsluta detta brev, som ämnets vikt har förlett mig att ge en ovanlig längd. Jag har endast använt, och här och där närmare utvecklat, de tankar som en i ämnet erfaren man har lagt fram, och försökt fästa mina landsmäns och i synnerhet detta samhälles uppmärksamhet på en sak som förtjänar det mest verksamma engagemang. Det är med största glädje jag meddelar den glädjande nyheten att morgonrodnaden, som bådar den efterlängtade vackra dagen, redan har gått upp här på orten: i Artilleriskolan, som bär namnet efter rikets älskade kronprins (Reds. anm.: texten är här skadad; troligen avses att skolan bär kronprinsens namn), har undervisningsmetoden nyligen ändrats efter det lancasterska sättet, med några få modifikationer, och Willinska fattigfriskolan förbereder sig att följa det vackra föredömet.

Flera lär, så snart det kan ske, följa i samma spår, liksom jag också hyser hoppet att den växelundervisningsanstalt som privata personer beslutat att grunda i större skala en gång ska bli lyckligt förverkligad. Önskvärt vore emellertid att man även på landsbygden på allvar tog itu med sådana skolinrättningar. Gud vet bäst att de på många, många orter behövs alltför väl.

L. N.

Swar på ett Bref. (Slutet.)

En wigtig uppfinning, Boktryckerikonsten, och ordentlig postgång öfwer de mest civiliserade delar af werlden, hafwa satt upplysningen i den författning, att deß framsteg icke kunna mer än swagt hämmas, men aldrig qwäfwas. Härtill bidraga äfwen handel och sjöfart icke litet. Genom deßa knytes och stadgas sambandet emellan nationerna. Funna sanningar stå fast och orubbligt, gå från land till land, från stad till stad, från hus till hus. Händer det, att en sanning på ett ställe qwäfwes eller fördöljes, så lyser den så mycket klarare på ett annat. Skulle Europa ej längre wilja herrbergera den huswilla, så går hon till Amerika. Ja, förr eller sednare sprider sig sanningens klara ljus öfwer hela jorden och lycklig då den regering, som skyddat och wårdat denna heliga eld, äfwen då den war blott en swag gnista!

För hundrade år sedan — så säga egennytta, fördom och kärlek till mörker — war werlden icke så upplyst som nu; men den war lyckligare, isynnerhet hwad Europa angår. Frågom deßa ljusets fiender, hwad det är, som nu utgör werldens olycka. Är upplysningen, som de icke kunna förekomma, som blott wäntar på en klok wägledning för att blifwa den största wälgerning för menniskoslägtet, orsaken dertill? Nej, den klagan, som från alla håll i detta fall höres, har i sanning helt andra anledningar.

Men det är tid att sluta detta bref, hwilket ämnets wigt förledt mig att gifwa en mer än wanlig längd. Jag har blott begagnat och närmare här och der utwecklat de tankar, som en i ämnet erfaren man framställt, och sökt fästa mina landsmäns och i synnerhet detta Samhälles uppmärksamhet på en sak, som förtjenar det werksammaste behjertande, och är det med den största glädje jag meddelar den hugneliga underrättelsen, att morgonrodnan, som bådar den efterlängtade wackra dagen, är härstädes redan uppgången; i Artilleriskolan, som här

namnet af Rikets älskade Kronprins, är nyligen underwisningsmetoden ändrad efter det Lancasterska sättet, med några få modifikationer, och att Willinska Fattigfriskolan bereder sig att följa det wackra efterdömet. Flera torde, så fort ske kan, gå i samma spår, liksom jag ock smickrar mig med hoppet, att den wexelunderwisningsanstalt, som af privata män blifwit besluten att på större skala grundas, en gång kommer till lycklig werkställighet. Önskligt wore det imellertid, att man gå landsbygden äfwen allwarsamt lade hand wid dylika skolinrättningar. Gud wet bäst, att de på många, många orter allt för mycket behöfwas.

L. N.