Tidningssida ur AFTONBLADET, 1819-09-27
AFTONBLADET • 1819-09-27

Vädret klagar över människornas eviga missnöje

1819Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering▼
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Klagoskrift.

Undertecknad, som är en av de olyckliga som mänskligheten ständigt är missnöjd med, ber ödmjukt att på detta sätt få framföra min klagan inför den ärade allmänheten, för att om möjligt få en förbättring av min svåra situation. När jag säger att jag är jämnårig med själva Tiden, måste varje rättvist tänkande varelse medge att jag med hänsyn till min ålder borde åtnjuta respekt. Och när jag tillägger att jag till utseende och temperament är lika föränderlig som de dödliga själva, så måste man lika rättvist medge att alla förebråelser jag får för min obeständighet är oförtjänta. Ändå är det så att, trots alla mina ansträngningar att anpassa min benägenhet för ombytlighet efter människornas, finns det ingen som helst sympati mellan oss. Tvärtom har man gjort denna min artighet till ett allmänt ordspråk och helt glömt bort dess orsak.

Jag anklagar dock inte världen för likgiltighet eller vanvördnad mot mig; nej, till det har jag inga skäl, för alla visar mig uppmärksamhet. Natt och dag frågar man efter mitt tillstånd; i alla sällskap är jag ett omistligt samtalsämne, och många skulle utan min lilla person inte ha någonting alls att säga. Men, genom en egendomlighet utan motstycke, nämns jag där nästan alltid med en känsla av klagan och missnöje, och tvingas ta emot alla möjliga förebråelser och öknamn som jag inte förtjänar. Ibland anklagas jag för att vara för varm och het, ibland för kall. Ser jag någon gång ovanligt mild ut, sägs det att jag förställer mig och att man aldrig kan lita på mig. Fortsätter jag att vara lugn och blid i en vecka eller en månad, skriker man att jag är det för mycket. En del önskar att jag ska gråta när jag har all lust till motsatsen, och somliga vill med all makt ha det tvärtom.

Ja, man gick förra vintern så långt att man grälade på mig för att man inte fick nog med frost och snö; och hur många försmädelser jag tvingats svälja för denna sommars ovanliga hetta och regnfria dagar, det lämnar jag därhän. Tjock, tung, tråkig, kvalmig, slaskig – sådana är de komplimanger man ger mig varje gång man nämner mig, och det sker, som jag redan haft äran att säga, varje minut på dagen. Håller jag mig stilla, säger man att jag är giftigt dödande; är jag orolig och stormig, får jag skulden för huvudvärk, tandvärk och reumatism – ja, till och med liktornarna har ett ord med i laget.

Kort sagt, mina herrar: jag är dagligen och stundligen så bevakad, så granskad, så klandrad, så misshandlad och utskälld, att jag önskar att jag vore en främling på denna jord. Man har orättvist glömt den verksamma del jag tog i själva skapelsen, och att jag levde i sämja och förtrolighet med stamfäderna Adam och Eva i paradiset. Men dessa lyckliga tider är förbi. Och eftersom det troligen blir mitt öde att gå under tillsammans med denna otacksamma värld, och det nu åter lider mot vintern, vågar jag på det ömmaste be att få dessa mina lidanden framlagda, övertygad om att de väcker någons medkänsla och att inte allt ont som sker, utan nåd och barmhärtighet, skrivs på min räkning.

Med beständig tillgivenhet tecknar jag mig nu och alltid,

Väderleken.

Bakgrund

Satiriska klagoskrifter, där ett föremål eller en abstrakt företeelse ges röst och beklagar sig inför allmänheten, var en populär genre i äldre svensk press. Formen lånade drag av tidens formella insändare och petitioner, vilket gav komisk effekt när avsändaren visade sig vara något så vardagligt som vädret.

Texten driver med människors eviga benägenhet att klaga på väderleken – ett samtalsämne som redan då var så utbrett att skribenten låter vädret själv konstatera att många 'platt ingenting' skulle ha att säga utan det. Vädret försvarar sig punkt för punkt: det anklagas för att vara för varmt, för kallt, för lugnt eller för stormigt, och får dessutom skulden för allt från huvudvärk och reumatism till liktornar, i linje med tidens folkliga föreställningar om vädrets inverkan på hälsan.

Hänvisningarna till skapelsen och till Adam och Eva i paradiset knyter an till en bibliskt förankrad världsbild som var självklar referensram för dåtidens läsare. Sådana lättsamma stycken fyllde en viktig funktion i tidningarna som förströelse vid sidan av nyheter, kungörelser och annonser, och är föregångare till det moderna kåseriet.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter