Tidningssida ur AFTONBLADET, 1819-08-14
AFTONBLADET • 1819-08-14

Lantbo varnar: böndernas silver smälts ner och exporteras

1819Karl XIV Johan · Karl Johanstiden · Tidig industrialisering
Regent
Karl XIV Johan — före detta franske marskalken Bernadotte
Sverige då
Union med Norge · lång fredsperiod · Göta kanal invigs 1832 · ca 3 miljoner invånare
Epok
Karl Johanstiden — konservativt styre möter växande liberal opposition
Samtidigt
Industrialiseringen tar fart i Storbritannien
Historisk karta över Europa
Europa 1815 — efter Wienkongressen · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

(Insänt.)

Brev från en lantbo.

Mer än någonsin, käre bror, börjar tiderna nu trycka oss även här på landsbygden. Länsmän och rättare börjar bli riktigt allvarsamma med kronoskatterna, prästen ska ha sitt, räntor måste betalas, barnen uppfostras och oundvikliga hushållsutgifter bestridas. Sådant kostar på för en stackars man som måste ta allt han behöver ur jorden. Jag hade ändå trott att jag även i år skulle kunna klara mig tills den nya skörden var färdig att säljas, men det slog fel.

Jag får alltså värja mig mot stormen så länge det går, och tar mig därför friheten att med budet skicka dig några silverpjäser som jag nu måste avvara, och som jag ber dig sälja på bästa sätt. Kringvandrande judiska handelsmän, som säger sig höra hemma i Göteborg och som här i socknarna går hus från hus – liksom de i staden går båt från båt i kanalerna – och ivrigt frågar efter guld och silver bland bönderna, bjöd redan för ett par månader sedan 1 riksdaler och 20 skilling per lod. Jag hade då inget egentligt behov av att sälja, och jag vill inte heller nu att du vänder dig till köpare av det slaget, för pjäserna i fråga är och förblir under lång tid så användbara att de i det närmaste bör kunna säljas som nytt silver. Dessutom vore det synd att smälta ner dem för export.

Vår beskedlige mantalskommissarie, som förra veckan kom från staden, berättade att detta numera är en så vanlig handelsspekulation, till och med utanför landet, att en enda guldsmed på kort tid ska ha smält ner ett par hundra tusen lod silver, och att ett visst handelshus här i landet på lika kort tid ska ha skeppat ut över hundra tusen lod bara till Köpenhamn, med en vinst på 12 à 16 skilling per lod.

Nu börjar jag förstå vart allt det silver tar vägen som det goda handelsfolket köper upp på alla möjliga auktioner under sina resor, och jag förundras storligen över att ingen annan ännu tycks ha begripit det. I vår bygd har ingen bonde längre något silverplåtstycke i sin kista, där han förr gömde åtminstone några stycken till minne av den hårda mynttiden. De resande herrarna behöver sannerligen ingen slagruta för att leta fram den ädla metallen ur bondens hemligaste gömmor. Att silvret förs ut ur riket tycks bevisas av att guldsmederna har tillräckligt förråd av bearbetat silver, så att de knappast köper mycket, och de brukar i alla fall inte anlita sådana kommissionärer som de nyss nämnda för sina inköp.

Apropå guldsmeder önskar jag, med tanke på min ovan uttryckta fiendskap mot nedsmältningssystemet, att du allra sist vänder dig till den herre som nu oupphörligt annonserar i dagbladen som köpare av allehanda guld och silver.

Resultatet, som jag hoppas blir gott och glädjande, ber jag dig meddela med ett par rader genom budet.

Rusticolanus.

Bakgrund

Insändaren, undertecknad med den latinska pseudonymen Rusticolanus (ungefär "lantbon"), belyser ett ekonomiskt fenomen i det äldre svenska bondesamhället: silverföremål fungerade som böndernas sparkapital och trygghetsreserv. Skedar, bägare och silverplåtar förvarades i kistan och såldes först när skatter, räntor och prästens tionde inte kunde betalas på annat sätt.

Brevet beskriver hur kringresande uppköpare systematiskt köpte upp detta silver på landsbygden och på auktioner, varefter det smältes ner och exporterades, bland annat till Köpenhamn, med god förtjänst. Skribenten anger priset 1 riksdaler och 20 skilling per lod; lod var en viktenhet på drygt 13 gram, och riksdalern delades i skilling i det svenska myntsystem som användes fram till mitten av 1800-talet. Att silver flödade ut ur riket sågs av samtiden som en förlust för landet, i linje med äldre merkantilistiskt tänkande där ädelmetaller betraktades som nationens rikedom.

Brevets omnämnande av "kringströvande israeliter" hemmahörande i Göteborg speglar tidens förhållanden och fördomar: judar i Sverige var enligt judereglementet länge hänvisade till att bo i ett fåtal städer, däribland Göteborg, och många försörjde sig som handelsmän och uppköpare. Tonen i brevet, med dess misstänksamhet mot judiska handlare, är typisk för periodens antisemitiska stereotyper och bör läsas som ett tidsdokument.

Texten nämner även lokala ämbetsmän som länsman, rättare och mantalskommissarie, vilka ansvarade för skatteuppbörd och folkbokföring på landsbygden – en påminnelse om hur tungt kronans krav kunde vila på den enskilde bonden mellan skördarna.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter