Kungen fastställer förbud för Backman att föra Doyles rättegångar

Kungl. Maj:t har avgjort de överklaganden som handlarna Pehr Backman och Th. Doyle var för sig lämnat in i ett utdraget rättsärende i Göteborg.

Bakgrunden är att Backman, i Doyles namn, drivit flera rättegångar vid kämnersrätten i Göteborg: dels mot handelsbolagen Low och Smith samt Scott och Gordon och mot handlanden Alexander Barclay, där han krävde ersättning för ett påstått olagligt häktande och annat lidande samt skuldfordringar, dels mot handlanden John Nutt om klander av en räkning jämte skuldfordran.

Sedan assessor P. Z. Nolleroth, som ombud för Doyles motparter, väckt talan, dömde kämnersrätten den 19 maj 1815 Backman till böter på 6 riksdaler 32 skilling enligt 14 kap. 7 § rättegångsbalken för flera obevisade tillvitelser och beskyllningar mot Nolleroth. Eftersom Backman dessutom genom Kungl. Maj:ts dom den 24 november 1814 – i ett mål mellan honom och handelshuset D. Carnegie och Co. med flera – dömts att böta för förolämpningar mot motparterna och vanvördigt skrivsätt mot kämners- och rådstuvurätterna i Göteborg, samt att inför hovrätten göra offentlig avbön till dessa domstolar, förklarade kämnersrätten, med hänvisning till det kungliga brevet den 27 maj 1801, att Backman inte hade rätt att som fullmäktig föra de aktuella rättegångarna för Doyle. På Nolleroths begäran förklarade kämnersrätten också att målens fortsatta handläggning i huvudsaken skulle bero på vederbörlig anmälan.

Göta hovrätt uttalade i sitt utslag den 10 mars innevarande år att Backman visserligen åberopat en bilagd handling där Doyle, som ersättning för Backmans åtagande att som fullmäktig föra rättegång mot Low och Smith samt Alexander Barclay, förbundit sig att ge Backman en fjärdedel av de belopp som drevs in hos dessa personer – och att Backman med stöd av detta ansåg sig vara part i saken vid sidan av Doyle. Men eftersom handlingen endast innehöll en försäkran om arvode, och Backman i övrigt inte anfört skäl för ändring, fastställde hovrätten de överklagade besluten vad Backman beträffade. Därmed föll Backmans begäran om åtal för kämnersrättens påstått olagliga förfarande, och det blev överflödigt att yttra sig med anledning av Doyles klagan.

Mot detta sökte parterna ändring hos Kungl. Maj:t, och Backman begärde dessutom att i nåder få anlita något annat lagligt ombud för att föra Doyles rättegångar. Hovrätten har hörts i saken, och handlarna Low och Smith, Scott och Gordon, Alexander Barclay och John Nutt samt assessor Nolleroth har avgett förklaringar. Beslutet har fattats med Kungl. Maj:ts högsta domstol och är givet på Stockholms slott den 27 augusti 1817.

Kungl. Maj:t har låtit föredra handlingarna i målet och finner att klagandena inte anfört skäl som kan leda till ändring av hovrättens överklagade utslag. Kungl. Maj:t anser även att Backmans begäran om att få anlita annat lagligt ombud för Doyles rättegångar är en fråga som inte hör till Kungl. Maj:ts omedelbara prövning. Detta ska vederbörande till efterrättelse ställa sig.

CARL. (L.S.) J. M. Winckler.

Utslag på handlarna P. Backmans och Th. Doyles underdåniga besvär.

Kongl. Maj:ts Utslag uppå de beswär, ej mindre Handlanden Pehr Backman, än Handlanden Th. Doyle hwar för sig i underdånighet anfört deröfwer, att, sedan Kämners-Rätten i Götheborg, uti särskilde af Backman i Doyles namn derstädes anstälde Rättegångar, emot dels Handelsbolagen Low och Smith, Scott och Gordon samt Handlanden Alex. Barclay, rörande fordrad ersättning för förment olagligt häktande och annat lidande samt Skuldfordran, och dels Handlanden John Nutt om klander af en Räkning, jemte Skuldfordran, efter wäckt påstående af Aßeßoren P. Z. Nolleroth, såsom Ombud för Doyles wederparter, genom Utslag d. 19 Maj 1815, ej allenast för åtskillige obewiste tillwitelser och beskyllningar emot Aßeßoren Nolleroth, jemlikt 14 Cap. 7 §. Rättegångs-Balken, fällt Backman till 6 R.d. 32 ß böter, utan ock såsom en följd deraf och enär Backman genom Kongl. Maj:ts Nådiga Dom d. 24 Nov. 1814, uti ett mål emellan Backman å ena samt Handelshuset D. Carnegie och Comp. med flere, å andra sidan, blifwit dömd att för mißfirmande emot wederparterne och wanwördigt skrifsätt emot Kämners och Rådstufwu Rätterne i Götheborg böta och inför Hof-Rätten göra nyßnämnde Domstolar offentelig afbön, under åberopande af Kongl. Brefwet d. 27 Maj 1801, förklarat Backman oberättigad, att wid Kämners Rätten såsom fullmägtig utföra i frågawarande Rättegångar för Handlanden Doyle; hwarjemte Kämners Rätten, på Aßeßoren Nolleroths anhållan, förklarat att Målens fullföljd i hufwudsaken skulle ankomma på wederbörlig anmälan; Så har Kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hofrätt, genom Utslag d. 10 Martii innew. år, sig utlåtit, att ehuru Backman, uti sine derstädes anförde beswär, åberopat en derwid bilagd skrift, hwaruti Doyle, för Backmans åtagne beswär, att såsom fullmägtig utföra Rättegång emot Low och Smith och Alex. Barclay, förbundit sig att bestå Backman ¼del af de summor som hos deße personer incaßerades, med stöd af hwilken förbindelse Backman förment sig rätteligen wara att anse för part i saken jemte Doyle; Likwäl och som berörde Handling endast innefattade försäkran om arfwode, samt skäl för öfrigt icke blifwit af Backman anfördt till ändring i de öfwerklagade åtgärderne, blefwo de, hwad Backman anginge, af Hof-Rätten faststälde; Wid hwilken utgång, dels Backmans hemställan om åtal i afseende på Kämnersrättens förmente olagliga förfarande förfölle, dels blefwe öfwerflödigt, att i anledning af Doyles klagan meddela något utlåtande; deruti ändring i underdånighet blifwit sökt, eller ock att Kongl. Maj:t i Nåder täcktes til-

låta Backman antaga något annat lagligt Ombud till utförande af Doyles Rättegångar; hwaröfwer Hofrätten är worden hörd samt Handlanderne Low och Smith, Scott och Gordon, Alex. Barclay och John Nutt samt Aßeßoren Nolleroth i underdånighet sig förklarat; Med Kongl. Maj:ts högste Domstol beslutit; Gifwit Stockholms Slott d. 27 Aug. 1817.

Kongl. Maj:t har i Nåder låtit sig föredragas Handlingarne i detta mål, och finner Klaganderne icke hafwa anfört skäl, som kan föranleda till ändring af Hofrättens öfwerklagade Utslag; Äfwensom Kongl. Maj:t anser Backmans i underdånighet gjorde anhållan, att få till Rättegångarnes utförande för Doyle, antaga annat lagligt Ombud, wara ett ämne, som icke tillhörer Kongl. Maj:ts omedelbara uptagande. Det wederbörande till underdånig efterrättelse länder.

CARL. (L. S.)

J. M. Winckler.

Utslag uppå Handlanderne P. Backmans och Th. Doyles underdåniga beswär.