Sammet till borgerliga uniformskragar omöjligt att uppbringa

(Betald införing.)

Min bäste bror och vän!

Jag har verkligen på alla sätt försökt uträtta ditt uppdrag, men det har inte lyckats mig att köpa sammet till dina borgerliga uniformskragar i den blå färg och till det pris du angett. Det sammet som finns här, och som jag tycker skulle kunna passa någorlunda, är dyrt och behövs troligen på orten. Av bomull, eller det så kallade manchestertyget, finns här inget som duger, och såvitt jag förstår lär inte heller någon fundera på att beställa hem vare sig det ena eller det andra slaget.

Jag talade, enligt din önskan, med vännen Pelle och förklarade vinsten med ett sådant företag, men han lät sig inte övertalas. "Ty", sade han, "det är kontraband, och bror vet att jag aldrig sysslar med smuggelgods." Jag, som inte kunde motsäga honom med den nya tulltaxan, som jag inte känner till, teg helt stilla och ville dessutom inte, genom att i detalj måla upp en tvivelaktig vinst, förleda honom till ett så fult lagbrott.

Du har alltså bara ett svagt, eller snarare inget, hopp om att härifrån få ditt och vännernas behov av sammet tillgodosett, utan får vända dig till någon plats som är bättre försedd med denna vara. För om den nu är oumbärlig till vederbörandes dräkt, måste den väl gå att köpa någonstans. Med all vänskap med mera.

N. N.

P.S. Just när jag höll på att försluta detta brev kom vännen T. och berättade att han sett ett slags cirkulär, som kommit samtidigt med förordningen, där en fabrikör i Stockholm erbjudit sig att utföra alla beställningar från landsorten på det föreskrivna sammetsslaget. Detta sammet är säkert svenskt, och om det inte är lika fint som det utländska lär det inte heller vara lika dyrt, i synnerhet som det inte torde påverkas av vår höga växelkurs. För övrigt passar det bäst för en svensk man att använda svenska produkter, även om de varken är superfina eller till bästa pris.

(Betalt.)

Min bäste Bror och Wän!

Jag har werkligen på allt sätt budit till att uträtta din kommißion; men det har ej lyckats mig att få köpa sammet till dina borgerliga uniformskragar af det slags blåa färg och till det pris, du stipulerat. Det sammet, som här finnes, och som jag tycker kunde någorlunda paßa, är dyrt och behöfwes troligen för orten. Af bomull eller det så kallade Manchester finnes här ej något erforderligt, och, efter hwad jag kan förstå, lär ej heller någon spekulera på att införskrifwa warken af det ena eller det andra slaget. Jag widtalte, efter din önskan, wännen Pelle, och föreställde honom winningen af en slik enterpris; men han kunde ej dertill förmås; "ty, sade han, det är kontraband, och Bror wet, att jag aldrig handlar med lurendrejeri." Jag, som ej med nya Tulltaxan, den jag ej känner, kunde wederlägga honom, teg alldeles stilla, och wille deßutom ej med detaljerad framställning af en twetydig winst, förleda honom till ett så fult lagbrott. Bror har således blott swagt, eller snarare intet hopp att härifrån få sitt och wännernas sammetsbehof afhulpet, utan får Bror wända sig till någon plats, som torde wara med denna artikel bättre furnerad; ty, om nu till Wederbörandes drägt oumbärlig, måste den wäl någonstädes fås till köps. Med all wänskap m. m.

N. N.

P. S. Just wid dettas hopslående, kommer wännen T. och berättar sig hafwa sett ett slags cirkulär, som kommit på samma gång med Förordningen, att en Fabrikör i Stockholm tillbjudit sig wilja exeqvera alla order från landsorten på föreskrifna sammetsslaget. Detta sammet är säkert Swenskt, och om det ej är så fint som det utländska, lär det ej eller wara så dyrt, helst det ej torde hafwa att göra med wår höga kurs: förökrigt anstår det bäst en Swensk man att förbruka Swenska produkter, om också hwarken superfina eller till bästa pris.