England i nytt krig mot Nepals raja

London den 22 augusti. Hovtidningen för i lördags publicerade en officiell redogörelse för ett nytt krig i Ostindien mot rajan av Nepal, som besitter de bördiga dalarna och de rika guld- och silvergruvorna vid Ganges vänstra strand.

En krigsförklaring mot rajan, utfärdad den 1 november 1814 av generalguvernören lord Moira, anger följande krigsorsaker: våldsamma intrång i landet och ockupation av områden som tillhör det engelska ostindiska kompaniet eller dess allierade, med vägran att lämna dem tillbaka, mord på flera indiska ämbetsmän som stod under kompaniets beskydd, samt förgiftning av brunnar ur vilka trupperna vid Samu (Reds. anm.: ortnamnet osäkert) hämtade vatten.

Flera drabbningar har ägt rum, av vilka de brittiska trupperna förlorat några; likväl kan krigets utgång inte anses oviss. Generalerna Woods, Marleys och Martindells divisioner har lidit förluster, men generalmajor Ochterlonys kår har däremot vunnit betydande framgångar mot fienden.

Av det stora antal trupper som mobiliseras framgår att kriget är av vikt och att rajan gör ett ärofullt, om än fåfängt, militärt motstånd. En opartisk historik över de brittiska krigen i Ostindien skulle vara ett mycket intressant verk, men ett sådant lär inte utkomma inom kort.

London d. 22 Aug. Hoftidningen för sistl. Lördag lemnar en officiell berättelse om ett nytt krig i Ostindien med Rajahn af Napaul, som äger de fruktbara dalarne och de rika guld-och silfwer-bergwerken wid wänstra stranden af Ganges. En af General-Guvernören Lord Moira d. 1 Nov. 1814 utfärdad krigsförklaring mot nämnde Rajah uppgifwer följande krigsorsaker: wåldsamma inbrott i landet och besättning af landsträckor som tillhöra engelska ostindiska kompaniet eller deß allierade, med wägran att gifwa dem tillbaka, mord utöfwadt på flera under kompaniets beskydd warande indiske embetsmän, och brunnars förgiftande, ur hwilka de wid Samu stående tropparne hämtade watten. Åtskilliga träffningar hafwa förefallit, af hwilka wåra troppar förlorat några; likwäl kan krigets utgång icke wara owiß. Generalerne Wood's, Marley's och Martindell's divisioner hade lidit förluster, men General-Major Ochterlony's corps deremot erhållit betydliga fördelar öfwer fienden. Af det stora antal troppar som uppbådas ser man, att kriget är af betydenhet, och att Rajahn gör ett ärofullt, ehuru fåfängt militäriskt motstånd. En opartisk historia om wåra krig i ostindien skulle wara ett ganska interessant werk, men ett sådant lärer ej snart utkomma.