Skrivare uppmanar till sparsamhet med papper

Något om hushållning med papper.

Allmän hushållning skulle jag vilja kalla det när alla i en stat hushållar med allt, både i stort och smått. En sådan allmän hushållning skulle utan tvekan skapa allmänt välstånd och ge staten verklig styrka och anseende. Men den är tyvärr bara att önska sig – den går inte att hoppas på. Ändå anser jag det inte onyttigt att påminna mina landsmän om den sparsamhet som lätt kunde iakttas på ett och annat område. Jag är skrivare. Den här gången får därför papper bli mitt hushållsämne.

Med papper misshushållas allmänt, dels genom att mer papper används än vad som behövs, dels genom att finare och bättre papper används där även grövre och sämre kunde duga. Jag vill inte tala om det papper som en del, även äldre och oförståndiga, plottrar ner bara för att prova en penna – oftast utan annat skäl än att skrivaren är sysslolös och råkar ha ett rent pappersark, bläck och penna framför sig. Än mindre lönar det sig att nämna allt det papper som går åt till att skriva och trycka eländiga och helt umbärliga böcker och brev. Det förra anser jag mindre betydelsefullt; det senare är närmast obotligt. Det papper som används för barns övning i att skriva och rita anser jag däremot ingalunda förlorat.

Men varför ska protokoll och domar i allmänhet skrivas så glest? Varför ska det skrivas på två ark som bekvämt kunde rymmas på ett? Varför föreskriver lagarna att en lantmätares utdrag ur protokollet ska vara tätare skrivet än en häradshövdings? Det tycks mig att i stället för att den senares protokoll ska innehålla endast 24 rader och den förres 30, kunde protokollen i allmänhet omfatta 36 rader per sida, och lösen (avgiften) ges i proportion därefter. Då skulle upp till 50 procent papper sparas, utan att de berörda förlorade en enda procent i lösen.

Vidare: kunde inte den vidlyftiga titulaturen uteslutas ur alla inlagor och skriftväxlingar vid domstolar och exekutionsmyndigheter? Inte sällan upptar titulaturen halva första sidan, och av den andra halvan får föga användas; tredje och fjärde sidan är ofta blanka eller oskrivna. Skulle inte en skrivelse till kungen vara lika underdånig även om första sidan innehöll fler rader än de vanliga tre, och de oskrivna sidorna helt saknades? Det är ju orden som egentligen ska uttrycka den skyldiga undersåtliga vördnaden. Är ett grovt och mindre papper verkligen ohövligare än det där fina och stora? Kan ett tomt stycke papper verkligen visa aktning eller ersätta bristande artigheter? Är ett brev i kuvert i sanning artigare än ett utan omslag? Jag kan inte finna det. Men det ser ut som om allmänheten är av den uppfattningen.

Det tycks mig att alla inlagor kunde och borde få formen av promemorior. Utan att någon del av första sidan lämnades blank kunde saken framföras, och där den slutade kunde ort, datum och namn skrivas in, utan det vanliga extra tomrummet. Likaså kunde all titulatur och allt onödigt tomrum undvikas i brevväxling mellan privatpersoner, utan att något gick förlorat. Många skulle därigenom slippa den kinkiga prövningen om man till slut ska "vara", "förbli" eller "framhärda", med eller utan "vördnad", "högaktning", bara "aktning" eller "estime", som "allra ödmjukaste", "ödmjukaste" eller "ödmjuke", "hörsamme" eller "tjänstvillige tjänare". Många skulle slippa förtreten att upptäcka misstag i dessa artigheter, och missnöjet över att korrespondenten, som rätteligen borde ha kallat sig "ödmjukaste", varit nog ohövlig att bara skriva "ödmjuke tjänare" – eller kanske rentav bara "öd:ke T:re".

Om det som ska skrivas bekvämt ryms på första sidan av ett kvartsblad, kan man ju med rätta spara resten av det halva arket. Kuvert, som bara används av artighet, borde komma ur modet. Även postgången skulle underlättas av detta. Somliga har för vana att använda postpapper till all brevväxling; där kunde en skälig besparing göras. En mängd postpapper går åt till tillkännagivanden, gratulationer och kondoleanser. Till största delen kunde detta papper, med sina sorgsna eller glada kanter, sparas genom att tillkännagivandena i stället infördes i de allmänna tidningarna, med undanbedjande av alla glädje- och sorgebetygelser.

En stor del av det så kallade stämplade papperet (charta sigillata) används bara för att bifogas redan skrivna handlingar; av en annan del används bara halva arket. Till det förra behovet kunde alltså grövre papper användas, till det senare hälften så stort – med besparing som följd. Somligas kök beställer dessutom både finare och vitt papper till omslag för sill, till lådor och så vidare, där grövre och redan skrivet papper mycket väl kunde användas.

(Fortsättning följer.)

Något om Hushållning med Papper.

Allmän Hushållning wille jag kalla det, når alle i en Stat hushålla i allt, både i stort och smått. En sådan allmän Hushållning skulle ofelbart bereda och werka allmän wälmåga, skulle gifwa en Stat werklig styrka och anseende. Men den är beklagligen blott att önska, står ej att hoppas. Likwäl anser jag ej onyttigt att erindra mine Landsmän om den sparsamhet som i ett och annat lätteligen kunde iagttagas. Jag är Skrifware. För denna gång må då Papper blifwa mitt hushållsämne.

Med Papper mißhushållas allmänt, dels i så måtto, att mera Papper anwändes, än behofwet kräfwer, dels att finare och bättre Papper nyttjas, der äfwen det gröfre och sämre kunde paßa och tjena. — Jag will ej tala om det Papper, som af en del äfwen äldre, oförständige nedplottras, blott för att pröfwa en penna, oftast utan annat skäl, än det, att Skrifwaren är sysslolös och finner för sig ett rent pappersark, bläck och penna. — Än mindre lönar det mödan att omnämna det myckna Papper, som åtgår till skrifning och tryckning af eländige, alldeles umbärlige böcker och bref. Det förra anser jag som mindre betydligt: det sednare är fast obotligt. Det Papper, som för Barns öfning i skrifwande och ritande anwändes, anser jag ingalunda förloradt. — Men hwarföre skola i allmänhet Protokoller och Domar skrifwas så glest? Hwarföre skall det skrifwas på twå ark, som beqwämligen kunde skrifwas på ett? Hwarföre bjuda Lagarne, att en Landtmätares Utdrag af Protkollet skall wara tätare skrifwet, än en Häradshöfdinges? — Mig synes, som, i stället den sednares Protokoller böra innehålla endast 24 rader, den förres åter 30, Protokollerne i allmänhet kunde innefatta 36 rader på hwarje sida, och lösen i proportion gifwas borde. Papper sparades då till 50 procent, utan att Wederbörande derwid förlorade någon procent i lösen. — Än widare: monne ej från alla inlagor, skriftwexlingar wid Rätterne och Exekutionssäten den widlyftige titulaturen kunde uteslutas? Icke sällan upptager nu Titulaturen ena hälften af första sidan, och af den andra hälften får föga nyttjas; tredje och fjerde sidorne finnas ofta blanke eller oskrifne. Monne ej en skrift till Konungen wore lika underdånig, omskönt första sidan innehöll flere rader, än de wanlige tre, om de oskrifne sidorna alldeles saknades? Det är ju orden, som egenteligen böra uttrycka den skyldiga undersåtliga wördnaden? Monne ett groft och mindre papper är just ohöfligare, än det der fina och stora? Monne ett rent stycke papper werkeligen kan utmärka någon aktning, kan ersätta bristande komplimenter? Monne et kuverteradt bref i sanning är artigare, än ett utan omslag? Jag förmår ej finna det. Men det ser ut som Allmän-

heten wore af den tankan. Mig synes, som alla inlagor kunde och borde få form af memorialer. Utan att någon del af första sidan wore blank, kunde ju saken så anföras, och der den slutades, orten, datum och namnet införas, utan mellanskof af det wanliga ytterligare Blanco? — Likaså kunde all titulatur, alt onödigt blanko, undwikas wid brefwexling emellan private, utan at derigenom något förlorades. Mången undginge derigenom den så kinkiga pröfningen, om han skall til slut wara, eller förblifwa, eller framhärda, utan eller med wördnad, eller högaktning, eller bara aktning, eller estime, alldraödmjukaste, eller ödmjukaste eller ödmjuke, hörsame eller tjenstwillige tjenare. Mången undweke den förtreten att finna misstag begånget i desse komplimenter, att känna missnöje deröfwer, att Korrespondenten, som rätteligen bort kalla sig ödmjukaste, warit nog ohöflig att nämna sig blott — ödmjuke tjenare, kan ock hända endast öd:ke T:re. — Om hwad skrifwas will, finge beqwämligen rum på första sidan af ett qvartblad, kan ju med skäl resten af halfwa arket besparas? Kuverter, endast för att komplimentera, borde komma ur mod. Postföringen lättades äfwen härigenom. — Somlige hafwa för sed att till all brefwexling nyttja postpapper. Derwid kunde en skälig besparing äga rum. — En myckenhet postpapper uppgår för notifikationer, gratulationer och kondoleancer. Till större delen kunde detta papper med sina ängsliga eller glada kanter, besparas genom notifikationernes införande i allmänna Tidningarna, med undanbedjande af alla glädje- och sorgebetygelser. — En stor del af så kallada Charta Sigillata nyttjas blott att bilägggas redan skrifne akter; af en annan del ärer nyttjas blott halfwa arket. Till det förra behofwet kunde alltså gröfre, till det senare åter hälften mindre papper anwändas, med besparing. — Somligas kök reqvirera både finare och hwitt Papper till omslag af Sill, till låder, o. s. w. der likwäl gröfre och skrifwet papper kunde nyttjas.

(Fortsättes).