Arbetsföra utan årstjänst ska dömas som lösdrivare

Erfarenheten har visat att det både i städerna och på landsbygden finns många arbetsföra personer av båda könen som trots lagens föreskrifter och tidigare varningar varken tar årstjänst eller skaffar sig något annat lagligt yrke. I stället lever de för sig själva under olika förevändningar och arbetar bara tidvis mot betalning, vilket leder till brist på tjänstefolk och till att lönerna drivs upp oskäligt. Andra slösar bort sin tid i sysslolöshet, lättja och utsvävningar – tid som kunde användas till nytta för dem själva och andra.

Eftersom detta oskick leder till de mest skadliga följder och till slut även till dessa personers egen olycka, och eftersom Kungl. Maj:t i sitt nådiga påbud av den 30 augusti har befallt att saken ska bevakas med största noggrannhet, uppmanar jag härmed varje arbetsför person av båda könen som ännu saknar årstjänst eller annat lagligt yrke att genast skaffa sig det. Samtidigt beordras samtliga lands- och stadsfiskaler samt övriga krono- och stadsbetjänter att noga se till att inga lättingar eller personer utan laga försvar och försörjning tillåts uppehålla sig i länet, utan att de genast förs till det straff som lagen stadgar.

Särskilt ska de vaka över att ingen, vare sig man eller kvinna, otillbörligt undgår den skyldighet att skaffa sig årstjänst som föreskrivs i tjänstehjonsstadgans första artikel. Den som försummar detta ska betraktas och dömas som lösdrivare: männen till krigstjänst eller allmänt arbete, kvinnorna till spinn- och rasphus.

Eftersom självsvåld, uppstudsighet, försummelse och vårdslöshet bland tjänstefolket bäst förebyggs genom att orlovssedlarna noggrant redogör för hur de uppfört sig under tjänstetiden, påminner jag också husbönderna om deras skyldighet att i orlovssedlarna omsorgsfullt anteckna tjänstehjonets uppförande och hur det skött sin tjänst. Oriktiga uppgifter i orlovssedeln, eller ett känt men förtiget fel, medför ansvar för husbonden. Detta kan inte undgå upptäckt, eftersom orlovssedlarna hädanefter ska visas upp för prästen när ett tjänstehjon flyttar till en annan församling. Prästen får inte utfärda flyttningsbevis ut ur länet om inte orlovssedeln innehåller husbondens intyg om att tjänstehjonet har de egenskaper som tjänstehjonsstadgan kräver av ett godkänt tjänstehjon.

Flyttningen, som grundas på den förre husbondens vitsord, ska därmed ge den nye husbonden en tillförlitlig grund för hoppet att tjänstehjonet har de nödvändiga egenskaperna och visat ett stadgat uppförande. Om det visar sig vara annorlunda måste den bedragne husbonden hålla sig till den som utfärdat orlovssedeln och därigenom gett ett försumligt eller lastbart tjänstehjon ett oförtjänt förtroende – till skada för de skötsamma tjänstehjon, som ensamma bör utmärkas på ett hedrande sätt för flit, trohet och anständigt uppförande.

Vid de årliga mantalsskrivningarna ska dessutom noga tillses att alla personer av båda könen som är skyldiga att ta årstjänst har laga försvar enligt legostadgan, samt att det vid bruk, hantverk, näringar och även inom jordbruket inte anställs eller skyddas andra personer än sådana som är stadigvarande bosatta och underhållna på platsen för verksamhetens behov. Mantalsskrivningsförrättarna, krono- och stadsbetjänterna samt övriga berörda åläggs att hålla uppsikt över detta och att, när fusk och missbruk upptäcks, beivra det och föra saken till straff – för att själva undgå ansvar.

Göteborg, landskansliet den 1 oktober 1811.

Axel Rosen

Per Stenberg

Erfarenheten har wisat, at så wäl i Städerne som på Landet en mängd arbetsföre Personer af båda könen finnas, hwilka oaktadt föreskriften i författningarne och erhållne warningar, likwäl icke taga årstjenst eller förse sig med annat lofligt näringsfång, utan antingen under hwarjehanda föregifwander sitta för sig sjelfwe och wiße tider arbeta för lega, derigenom brist på Tjenstfolk upstår, och legorna oskäligen stegras, eller ock sysslolöst, uti lättja, utswäfningar och wanartigt förhållande, förslösa en tid, som kunde til deras egen och andras förmån wäl användas. Och emedan ett sådant oskick leder til de skadeligaste följder, och sluteligen bereder dylike lättjefulle personers egen ofärd och olycka, hwarföre och Kongl. Maj:t uti deß Nådiga påbud af d. 30 nästl. Augusti anbefalt den mäst noggranna upmärksamhet derå, til deß förekommande, har jag med antydan til en hwar arbetsför person af bägge könen, som ännu icke har årstjenst eller försörjer sig med annat lofligt yrke, at genast sig dermed förse, härmedelst skolat anbefalla samtelige Lands- och Stads-Fiscaler, samt öfrige Krono- och Stadsbetjente at med sorgfällighet tilse det icke några lättingar eller förswarslöse och utan näringsfång warande personer få sig i länet uppehålla, utan genast befordras til det straff författningarne stadga, och at i synnerhet waka deruppå, at icke någon ware sig af Man- eller Qwinkönet må obehörigen undgå den i 1 art. 1 §. af Tjenstehjonsstadgan ålagde skyldighet at förskaffa sig årstjenst, på det deße, om de sitt åliggande uturaktlåta, måtte komma til det answar derå stadgadt är, at warda såsom lösdrifware ansedde och dömmas, Karlarne til Krigstjenst eller allmänt arbete, och de af Qwinnokönet til Spin- och Rasphus; och i sammanhang härmed, samt då sjelfswåld, upstudsighet, försummelse och wårdslöshet bland Tjenstehjonen egenteligen förekommas derigenom at Orlofssedlarne noga omförmäla och beskrifwa deras förhållande, under tjenstetiden, finner jag mig så mycket häldre böra ärhindra Husbönder om deras åliggande, at i Orlofssedlarne sorgfälligt uptaga och anmärka Tjenstehjonets upförande och huru det sin tjenst förrättat, som origtighet uti Orlofs-Sedelen, eller något kändt, men der döljdt fel, medförer answar för Husbonden, och icke kan undgå upmärksamhet, sedan Orlofs-Sedlarne hädanefter, wid Tjenstehjons flyttning til annan Församling, komma at för Presten upwisas, hwilken icke kan til dylik flyttning utur Länet meddela sit bewis, om icke Orlofs-Sedelen innehåller Husbondens intygande, at Tjenstehjonet äger de egenskaper, som

3 Art. 1 §. uti Tjenstehjons-Stadgan af et godkändt Tjenstehjon fordrar, hwarmedelst altså den tillåtne flyttningen, grundad på förra Husbondens witsord, bör för den senare blifwer en tilförlitelig anledning til det hopp, at Tjenstehjonet äger nödige egenskaper och wisat et stadgadt upförande, då deremot, wid et annat förhållande, den bedragne Husbonden nödwändigt måste hålla sig til Orlofs-Sedelens utgifware som tilskyndat det försummeliga eller lastfulla Tjenstehjonet et oförtjent förtroende, och derigenom skadat de beskjedelige Tjenstehjonen, hwilka det endast tilkommer at för flit, trohet och et anständigt upförande på et dem hedrande sätt utmärkas; Börande för öfrigt wid de årliga Mantalsskrifningarne noga i akttagas, at alla til årstjenst skyldige personer af båda könen äro försedde med behörige, och med Lego-Stadgan enlige förswar, samt at wid Bruk, Handtwerkerier, Näringar och äfwen Jordbruket icke antagas eller skyddas andre personer, än som för driften å hwarje ställe der äro ständigt boende och underhållne, hwarå Mantalsskrifnings förrättarne, Krono- och Stads-betjente, samt öfrige wederbörande åligger upmärksamhet hafwa, och, enär underslef och mißbruk uptäckas, sådant, til undwikande af eget answar beifra och til straff befordra. Götheborg å Lands-Cancelliet d. 1 October 1811.

AXEL ROSEN.

Per Stenberg.