Sorgedikt vid en älskad broders bortgång

Vid en älskad broders död.

Han gick plikterna och äran trogen, i förtid mogen för ett högre kall, och lades sörjd och saknad ner i sin grav. A---m. (Reds. anm.: signatur eller förkortat namn.)

Det är inte en skald, vars snille får beröm, som vid din bortgång konstfullt målar sin smärta – utan en vän, som offrar dig en tår vid varje ord som kommer från hans hjärta.

O! Naturen kräver klagorop: dödens hand har brutit den första länken ur den kedja som så tätt slutit samman nio syskons kärlek.

Se den gamle faderns sorgsna blick; se en åldrig moders bittra tårar. Döden gick långt i sin hårdhet – denna bild rör honom inte.

Men det sorgligaste återstår ännu: Store Gud! – hans barn och ömma maka. Evige! – du som är de godas far, varför inte längre vaka över dem?

Wid en älskad Broders död.

Han gick plikterne och äran trogen, till ett högre kall i förtid mogen, sörjd och saknad ner uti sin graf. A - - - m.

Ej en Skald, hwars snille loford får, Wid Din bortgång målar grannt sin smärta, men en wän, som offrar dig en tår Wid hwart ord som går ifrån deß hjerta.

O! Naturen fordrar klagerop: dödens hand den första länken brutit ur den kedja, som så tätt ihop nie Syskons kärlek inneslutit.

Se den gamle Fadrens sorgsna blick; se en åldrig Moders bittra tårar: Döden långt uti sin hårdhet gick, denna tafla honom icke sårar.

Men den sorgligaste än är qwar: Store Gud! — hans barn och ömma Maka. Ewige! — som är de godas far, hwarföre ej längre för dem waka?

[[FORTSÄTTER]]