Ryssarna utrymmer Umeå efter striderna vid Sävar och Ratan

Underdånig rapport.

Den ryska armén under greve Kamenskijs befäl stod samlad vid Öreström ända till eftermiddagen den 17, då den största delen av styrkan i en snabb marsch återvände till Umeå. Denna rörelse kunde vi dock inte upptäcka förrän på morgonen den 18, eftersom en stark kedja av lätta trupper spärrade alla vägar för våra spanare. Även om man av denna reträtt kunde sluta sig till att fienden fått kännedom om sjöexpeditionen, blev det ändå omöjligt för Norra armén att passera Öre älv förrän natten mot den 20 – dels därför att armén just då fick proviant, dels därför att färjor måste byggas i brist på bro för att föra artilleri och tross över älven.

Detta arbete, tillsammans med de många broar som ryssarna i förväg bränt över alla vattendrag, gjorde vår frammarsch både långsam och besvärlig. Vi nådde ändå Umeälven den 21 klockan sex på kvällen, utan annan förlust än en ihjälskjuten underofficer och tolv sårade. Här fick jag underrättelse om händelserna vid Sävar och Ratan, vilket tillsammans med omöjligheten att ta sig över älven utan bro och båtar fick mig att behålla denna fasta position tills omständigheterna hinner klarna. Umeå stad hålls för närvarande av endast en svensk bataljon, och våra förposter är utsträckta mot Sävar. Arbetet med att återställa den ryska bron pågår för fullt.

I går kväll marscherade de ryska trupper som stod mot oss bort och brände alla broar bakom sig, med sådan brådska att de tvingades lämna kvar kanonerna från den svenska kutterbriggen Kottka, hela sitt sjukhus samt sina påbörjade kanonslupar som de inte hann föra i säkerhet. Om deras avsikt varit att locka mig över älven, eller om de verkligen är på reträtt norrut, kan jag ännu inte avgöra. Även om lyckan inte krönt Kustarméns företag, har dess ståndaktighet och den tapperhet med vilken den kämpat i tio timmar troligen gett fienden avsmak för nya äventyr.

Högkvarteret Höcksjö vid Umeå den 24 augusti 1809. Wrede, generalbefälhavare för Norra armén.

Enligt en särskild underdånig rapport av den 22 denna månad från överamiralen friherre af Puke har Kungl. Maj:t underrättats om att kapten och riddaren Hård, som med kutterbriggen Delphin återkom från kryssning den 17, dagen därpå beordrades att tillsammans med den däckade kanonslupsdivisionen under kapten Jägerfeldts befäl bege sig till Kallviken för att ta tillbaka kuttern Kottka, som fienden erövrat från oss och som låg där. Trots att fienden genast vid briggens ankomst satte eld på fartyget lyckades kaptenerna Hård och Jägerfeldt med förenade krafter släcka elden och föra kuttern till flottan följande dag. Den saknar kanoner och är svårt eldskadad, men skulle så snart som möjligt sändas till Gisslinge.

Sedan fienden den 20 förgäves försökt tvinga Kustarmén att gå ombord igen, och dagen därpå avstått från alla vidare anfall, beslöt överamiralen friherre Puke att den 22 beordra truppernas ombordstigning. Syftet var att lättare kunna förena sig med general greve Wredes kår och att inte utsätta armén för de farliga följder som närheten till slagfältet vid Ratan, vilket var täckt av en mängd stupade ryska soldater, möjligen kunde medföra. Den första verkan av denna ombordstigning blev att general Kamenskij, som fruktade att trupperna skulle landsättas på någon annan plats, skyndsamt utrymde Umeå stad och fortsatte sin reträtt norrut.

Underdånigste Rapport.

Ryska Armeen under Grefwe Kamenskys befäl stod concentrerad mot Öreström ända til d. 17 om eftermiddagen, då den betydligaste delen deraf, genom en hastig marche, återgick til Umeå, fast denna rörelse ej af oß kunde förmärkas förrän om morgonen d. 18, emedan en stark cordon af lätta troppar tilspärrade alla wägar för wåra kunskapare. — Ehuru af denna återmarche war at dömma, det fienden fått kunskap om Sjö-expeditionen, blef det dock omöjligt för Norra Armeen at paßera Öre förrän natten mot d. 20, dels derföre at Armeen just då provianterades, dels derföre at färjor i brist af bro måste förfärdigas, för at transportera artilleri och troß öfwer denna Älf. — Denna operation jemte de flere broar Ryssarne i förwäg öfwer alla strömdrag upbränt, gjorde wår frammarche både långsam och beswärlig; dock ankommo wi til Umeå Älf d. 21 kl. 6 om qwällen, utan annan förlust än en dödskjuten Under-Officer och 12 man bleßerade. Här bekom jag tidning om händelserne wid Säfwar och Ratan, hwilka jemte omöjligheten at paßera strömmen utan bro och båtar, deciderade mig at bibehålla denna fasta position, intil deß omständigheterne hinna widare utweckla sig. — Umeå Stad är occuperad för närwarande, endast af en Swensk Bataillon och wåra Förposter utsträckta mot Säfwar; på Ryska brons åter iståndsättande arbetas kraftigt.

I går afton afmarcherade de mot oß warande Ryska troppar, brännande alla broar efter sig, och med sådan hast, at de nödgades lemna i wårt wåld Swenska Cutterbriggen Kottkas canoner, sit hela Sjukhus, jemte deras påbegynte Canonslupar som de ej hunno försidra. Om deras afsigt warit at locka mig öfwer strömmen, eller ock at de äro werkeligen på återtåg norr ut, är mig ännu omöjligt at afgöra — Oaktadt lyckan ej krönt Kust-Armeens företag, har dock denna Armees ståndaktighet, och den tapperhet hwarmed den i 10 timmar fäktat, troligen kunnat gifwa fienden afsmak för nya äfwentyr. Högqwarteret Höcksjö wid Umeå d. 24 Aug. 1809. Wrede, General-Befälhafware för Norra Armeen.

Enligt en särskilt underdånig Rapport af d. 22 dennes från Öfwer-Amiralen m. m. Friherre af Puke, har Kongl. Maj:t blifwit underrättad, at Capitenen och Riddaren Hård, som med Cutterbriggen Delphin ankom från kryßning d. 17, blef d. 18 beordrad at med däckade Canonslups-Divisionen under Capitenen Jägerfeldts

befäl afgå til Kallwiken, för at borttaga den der liggande af fienden oß fråntagna Cuttern Kottka. Ehuru fienden genast wid Briggens ankomst tände eld på förenämde fartyg, hade dock Capitenerne Hårds och Jägerfeldts förenade bemödanden den framgång, at de släckte elden och bringade Cuttern til Flottan påföljande dagen. Den är utan canoner och af elden mycket skadad, men skulle så fort ske kunde blifwa afsänd til Gißlinge. — Sedan fienden, efter at d. 20 fruktlöst hafwa försökt twinga Kust-Armeen återgå ombord, den påföljande dagen afstått från alt widare anfall, beslöt Öfwer-Amiralen Friherre Puke, at d. 22 anbefalla tropparnes rembarquering, för at på et lättare sätt kunna förena sig med Generalen Hr Grefwe Wredes Corps, och ej blottställa Armeen för de wådliga följder som granskapet af slagfältet wid Ratan, hwilket af en mängd Ryske dödskjutne soldater war betäckt, möjeligen kunde medföra. Första werkan af denna embarquering har warit, at General Kamensky, som fruktade at på et annat ställe se tropparne landsättas, skyndsamt evacuerade Umeå Stad och fortsatte sin retraite norr åt.