Tidningssida ur GÖTHEBORGS TIDNINGAR, 1809-09-14
GÖTHEBORGS TIDNINGAR • 1809-09-14

Ryssarna utrymmer Umeå efter striderna vid Sävar och Ratan

1809Karl XIII · Ny författning och ny dynasti · Napoleonkrigens slut
Regent
Karl XIII — vald efter statskuppen mot Gustav IV Adolf
Sverige då
Finland förloras till Ryssland 1809 · ny regeringsform · union med Norge från 1814 · Bernadotte vald till kronprins 1810
Epok
Ny författning och ny dynasti — det gamla enväldet ersätts av maktdelning
Samtidigt
Napoleon besegras — Wienkongressen 1815 ritar om Europas karta
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Underdånig rapport.

Den ryska armén under greve Kamenskijs befäl stod samlad vid Öreström ända till eftermiddagen den 17, då den största delen av styrkan i en snabb marsch återvände till Umeå. Denna rörelse kunde vi dock inte upptäcka förrän på morgonen den 18, eftersom en stark kedja av lätta trupper spärrade alla vägar för våra spanare. Även om man av denna reträtt kunde sluta sig till att fienden fått kännedom om sjöexpeditionen, blev det ändå omöjligt för Norra armén att passera Öre älv förrän natten mot den 20 – dels därför att armén just då fick proviant, dels därför att färjor måste byggas i brist på bro för att föra artilleri och tross över älven.

Detta arbete, tillsammans med de många broar som ryssarna i förväg bränt över alla vattendrag, gjorde vår frammarsch både långsam och besvärlig. Vi nådde ändå Umeälven den 21 klockan sex på kvällen, utan annan förlust än en ihjälskjuten underofficer och tolv sårade. Här fick jag underrättelse om händelserna vid Sävar och Ratan, vilket tillsammans med omöjligheten att ta sig över älven utan bro och båtar fick mig att behålla denna fasta position tills omständigheterna hinner klarna. Umeå stad hålls för närvarande av endast en svensk bataljon, och våra förposter är utsträckta mot Sävar. Arbetet med att återställa den ryska bron pågår för fullt.

I går kväll marscherade de ryska trupper som stod mot oss bort och brände alla broar bakom sig, med sådan brådska att de tvingades lämna kvar kanonerna från den svenska kutterbriggen Kottka, hela sitt sjukhus samt sina påbörjade kanonslupar som de inte hann föra i säkerhet. Om deras avsikt varit att locka mig över älven, eller om de verkligen är på reträtt norrut, kan jag ännu inte avgöra. Även om lyckan inte krönt Kustarméns företag, har dess ståndaktighet och den tapperhet med vilken den kämpat i tio timmar troligen gett fienden avsmak för nya äventyr.

Högkvarteret Höcksjö vid Umeå den 24 augusti 1809. Wrede, generalbefälhavare för Norra armén.

Enligt en särskild underdånig rapport av den 22 denna månad från överamiralen friherre af Puke har Kungl. Maj:t underrättats om att kapten och riddaren Hård, som med kutterbriggen Delphin återkom från kryssning den 17, dagen därpå beordrades att tillsammans med den däckade kanonslupsdivisionen under kapten Jägerfeldts befäl bege sig till Kallviken för att ta tillbaka kuttern Kottka, som fienden erövrat från oss och som låg där. Trots att fienden genast vid briggens ankomst satte eld på fartyget lyckades kaptenerna Hård och Jägerfeldt med förenade krafter släcka elden och föra kuttern till flottan följande dag. Den saknar kanoner och är svårt eldskadad, men skulle så snart som möjligt sändas till Gisslinge.

Sedan fienden den 20 förgäves försökt tvinga Kustarmén att gå ombord igen, och dagen därpå avstått från alla vidare anfall, beslöt överamiralen friherre Puke att den 22 beordra truppernas ombordstigning. Syftet var att lättare kunna förena sig med general greve Wredes kår och att inte utsätta armén för de farliga följder som närheten till slagfältet vid Ratan, vilket var täckt av en mängd stupade ryska soldater, möjligen kunde medföra. Den första verkan av denna ombordstigning blev att general Kamenskij, som fruktade att trupperna skulle landsättas på någon annan plats, skyndsamt utrymde Umeå stad och fortsatte sin reträtt norrut.

Bakgrund

Rapporterna hör till slutskedet av finska kriget 1808–1809, då Sverige förlorade Finland till Ryssland. Sommaren 1809 hade ryska styrkor under den unge generalen Nikolaj Kamenskij ockuperat Västerbotten, och den svenska ledningen försökte med en kombinerad land- och sjöoperation skära av och besegra dem.

Planen gick ut på att en kustarmé under general Gustaf Wachtmeister skulle landsättas vid Ratan norr om Umeå, samtidigt som Norra armén under general Fabian Wrede ryckte fram söderifrån. Landstigningen ledde till slaget vid Sävar den 19 augusti 1809 – det sista större fältslaget på svensk mark – och striden vid Ratan dagen därpå. Slaget vid Sävar slutade med svensk reträtt, men Kamenskij bedömde sitt läge som utsatt och drog sig därefter norrut.

Överamiral Johan af Puke ledde flottans del av operationen och beordrade kustarméns återinskeppning, vilket enligt rapporten bidrog till att ryssarna skyndsamt lämnade Umeå. Kuttern Kottka, ett svenskt fartyg som ryssarna tidigare erövrat, återtogs vid Kallviken. Kriget avslutades kort därefter med freden i Fredrikshamn i september 1809, där Sverige avträdde Finland och Åland till Ryssland.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter