Ny skrift om finska folkets ursprung utgiven i Åbo

Finlands litteratur.

"Muthmassungen über den Ursprung des Finnischen Volks" (Gissningar om det finska folkets ursprung) av Friedrich Wilhelm Radloff, medicine doktor och professor. Åbo 1809, Frenckells tryckeri.

Så lyder titeln på ett häfte om ett ark i oktavformat, som utkom och delades ut under Hans Majestät Kejsarens vistelse här i början av april månad, och som därför inte har gått ut i bokhandeln. Författaren, som tidigare gjort sig förtjänt om Nordens historia genom en beskrivning av Åland och en annan av norra delen av Stockholms län, ger oss här gissningar om det finska folkets ursprung. Genom sitt löfte (sidan 4) att en dag också ge oss en säker finsk historia, grundad på tillförlitliga dokument, förtjänar han en desto gladare tacksamhet, eftersom detta område ännu är så lite bearbetat i allmän översikt.

Eftersom all historieskrivning som vill nå tillbaka till forntiden måste börja med gissningar, har författaren inte ansett det olämpligt att här gå samma väg. Detta gäller särskilt som en utlänning lätt kunde vilseledas av de skrifter där även finska lärde, ännu under senare hälften av det gångna århundradet, sökte bevisa finnarnas härstamning från israeliter och greker – och tro att dessa lösa hypoteser, liksom en gång drömmerierna i Rudbecks Atlantica, godtagits av den allmänna opinionen.

Bland de folkslag som i den gamla världen bebodde trakterna norr och öster om Svarta havet, och som Herodotos omtalar under den allmänna benämningen skyter, nämns även neurer, budiner och geloner, men med den uttryckliga anmärkningen att de varken var av skytisk stam eller talade samma språk som de övriga. Av dessa bodde neurerna i äldre tider öster om Dnepr, i grannskapet av de åkerbrukande skyterna, och när de omkring 500 år före Kristi födelse flyttade västerut kom de att gränsa till budinernas åkrar. Härav förklaras varför finnarna, som författaren huvudsakligen härleder från dessa neurer, så tidigt började bedriva jordbruk och därigenom i sitt språk kommit att äga ett så rikt, ja nästan överflödande förråd av egna och inhemska ord som hör till denna näringsgren.

Som ytterligare stöd för de flesta finnars neuriska ursprung tjänar inte bara det rykte om trolldomsförmåga som båda folken gemensamt haft, utan också den likhet som flera lärda velat finna mellan finskan och grekiskan – i synnerhet som det språk som talades av neurernas grannar gelonerna verkligen ska ha varit uppblandat med mycket grekiska.

Finlands Litteratur.

Muthmaßungen über den Ursprung des Finnischen Volks, von Fried. Wilh. Radloff, M. D. und Professor. Åbo 1809, Frenckell.

Så lyder titeln på ett häfte om ett ark i 8:o, som, under Hans Majestät Kejsarens härwaro i början af sidstledne Aprill månad, utkom och utdeltes, samt i sådan egenskap icke ingått i Bokhandeln. Författaren, förut genom en Beskrifning om Åland och en annan om norra delen af Stockholms Län förtjent om Nordens historie, ger oß här Gißningar om Finska folkets ursprung, och förwärfwar, genom sitt löfte (sid. 4) att en dag lemna oß jemwäl en säker och på tillförlitliga handlingar grundad Finsk historie, en så mycket gladare erkänsla, ju mindre detta fält ännu är i allmän öfwersigt bearbetadt. Då emellertid all historie, om den will uppstiga till fornåldern, måste börja med gißningar, har Förf. desto mindre ansett otjenligt att här gå samma wäg, som af de Skrifter, i hwilka, ännu under sednare hälften af framgångna Sekel, jemwäl Finska lärde sökt bewisa Finnarnes härstamning från Israeliter och Greker, en Utländning lätt kunde inledas i den willfarelse, att tro ej mindre deßa lösliga hypotheser, än fordom drömmarne i Rudbecks Atlantica, af allmänna opinionen gillade.

Ibland de folkslag, som i den gamla werlden bebodde trakterne i norr och öster om Swarta Hafwet, och af Herodotus omtalas under allmän benämning af Scyther, anföras äfwen Neurer, Budiner och Geloner, men med uttrycklig anmärkning att de hwarken woro af Scythisk stam eller talade samma språk med de öfriga. Bland deße bodde Neurerne i äldre tider öster om Dniepern, i grannskapet af de åkerbrukande Scytherne, och kommo, när de 500 år för Christi födelse flyttade westerut, i naboskap med Budinernas åkrar. Häraf förklaras, hwarföre Finnarne, dem Auctor hufwudsakligen härleder från deße Neurer, så tidigt begynt idka åkerbruk, och dymedelst kommit att i sitt språk äga ett så rikt, ja nästan öfwerflödigt förråd på egna och inhemska ord som tillhöra denna näringsgren. För öfrigt tjenar till styrka för de fleste Finnars Neuriska ursprung ej blott den reputation af trolldomsförmåga begge Nationerne gemensamt ägt, utan ock den likhet flere lärde welat finna emellan Finskan och Grekiskan, helst det tungomål som nyttjades af Neurernes grannar Gelonerne, werkligen skall warit med mycken Grekiska uppblandadt.

[[FORTSÄTTER]]