Hyllningsdikt till svenskt herrskap i S:t Petersburg

Till de lyckligaste föräldrar (*) (S:t Petersburg, december 1807)

I midnattstimmens tysta sköte, när glansen inte längre når mitt öga, när det sista bullret från den dag som så långsamt flöt förbi matt försvinner – när vilan flyr sorgens läger, när jag ensam famlar bland minnen, och tanken, mindre skygg och yr, samlar bilder för mina blickar – var fäster de sig då med välbehag? O, på er, ni goda och ömma, som med hoppets trollkraft lärt mig att någon gång glömma min smärta.

På dig, du store, ädle man, som vunnit rang genom dina dygder, och ser din ära, mild men sann, befäst i skilda bygder. På dig, du hulda, ädla mor, som satt din heder i uppfylld plikt, och som anser dig nog belönad genom den lycka du bereder andra.

(*) Ett förnämt svenskt herrskap som då vistades i den ryska huvudstaden.

Till de lyckligaste Föräldrar. (*) (St. Petersburg Dec. 1807.)

I midnatts timmans tysta sköt, Då prålet ej mitt öga hinner, Då af den dag så långsamt flöt, Det sidsta bullret matt förswinner, — Då hwilan sorgens läger flyr, Då jag bland minnen ensam famlar, Och tankan, mindre skygg och yr, För mina blickar bilder samlar — — Hwar fästa de med wällust sig? O! uppå Er, I goda, ömma! Som lärt, med hoppets trollkraft, mig Att någon gång min smärta glömma.

På Dig, Du store, ädle man! Som wunnit rang igenom dygder, Och ser din ära, mild men sann, Befästad uti skillda bygder. — På Dig, Du hulda, ädla Mor! Som satt i uppfylld pligt din heder, Och som Dig nog belönad tror Af deras sällhet Du bereder.

(*) Ett förnämt Swenskt Herrskap, som då wistades i Ryska hufwudstaden.

[[FORTSÄTTER]]