Tidningssida ur GÖTHEBORGS TIDNINGAR, 1808-09-15
GÖTHEBORGS TIDNINGAR • 1808-09-15 · 6 min läsning

Ryska linjeskeppet Sevolod erövrat och bränt vid Rogersvik

1808Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Översättning av en rapport till Sir James Saumarez, riddare av Bathorden och viceamiral av blå flaggan, skriven ombord på Centaur utanför Rogersvik den 27 augusti 1808.

Med nöje får jag äran underrätta herr amiralen om att den ryska eskadern under viceamiral Hanikovs befäl, efter att i 34 timmar ha jagats av den svenska flottan under konteramiral Nauckhoff, förenad med detta skepp och Implacable – båda under mitt befäl – tvingats söka skydd i Rogersviks hamn med förlust av ett 74-kanonskepp. Med stor tillfredsställelse vill jag framhålla de insatser som gjorts av kaptener, officerare, sjömän och sjösoldater. Jag bör också nämna att jag aldrig sett prov på större energi än den som den svenska flottan visade. Trots att den på grund av sämre segelegenskaper var förhindrad att delta i själva striden, gav den genom konteramiral Nauckhoffs och hans fartygschefers ihärdighet och goda uppträdande trygghet åt Hans Majestäts skepp. Hade vi kunnat tvinga fienden till en allmän drabbning skulle hela dess eskader ha fått vika för våra förenade styrkors överlägsna tapperhet i en så rättvis och hedrande sak.

Mitt brev av den 25 bör ha underrättat er om att den ryska eskadern den 23 siktats utanför Örö redd. Förberedelserna för att lämna redden, sedan de svenska fartygen i Jungfrusund förenats med amiral Nauckhoff, var helt klara på kvällen den 24. Tidigt följande morgon gick hela styrkan till sjöss, och strax därefter upptäcktes den ryska flottan vid Hangö udd. Vinden var nordostlig, och inte ett ögonblick förlorades i jakten; den svenska eskadern pressade på med alla segel. Tack vare Centaurs och Implacables bättre segling kom de snart före, så att fienden i skymningen inte var långt borta och tycktes befinna sig i största oordning för att, som det verkade, undvika strid.

På morgonen den 26, omkring klockan 5, lyckades Implacable på ett utomordentligt tappert sätt tvinga det mest i lä liggande fientliga linjeskeppet till strid på nära håll. Manövern utfördes så avgörande och väl avvägt att den ryska amiralen, som låg back med hela sin styrka, inte kunde hindra att överlägsen disciplin och sjömanskonst lyste igenom. Trots att det fientliga skeppet stred med största tapperhet tystades dess eld på ungefär 20 minuter, och endast det faktum att hela den fientliga flottan nu kom närmare hindrade det från att falla i våra händer, sedan både flagga och vimpel strukits. Jag tvingades då ge Implacable signal att dra sig tillbaka. Kapten Martin berömmer varmt löjtnant Baldwin och sina övriga officerare och sjömän för deras tappra och hedrande uppträdande. Om ord från mig kunde öka kapten Martins förtjänster – denne tappre, redlige och förträfflige officer – skulle jag med hjärtligaste tillfredsställelse göra det, men inga uttryck kan fullt ut beskriva den aktning jag hyser för honom, både som officer och vän.

Den ryske amiralen, som skickat en fregatt för att ta det skadade skeppet på släp, höll åter mot vinden. Så snart Implacable var redo att sätta segel gav jag mig genast i jakt och tvingade snart fregatten att släppa bogserlinan. Den ryske amiralen blev då återigen tvungen att gå ned med flera av sina linjeskepp för att komma det till hjälp, och allt tycktes nu lova en batalj. För att undvika den utnyttjade han dock en gynnsam kastvind och löpte in i Rogersviks hamn. Det linjeskepp som anfallits av Implacable hade drivit i lä och gick på grund just vid hamninloppet. Eftersom sjögången där var hög hoppades jag att det skulle förstöras, men när vinden mojnade mot kvällen syntes fartyget rida för sitt ankare medan arbete pågick med att laga skadorna.

När sjön vid solnedgången hade lagt sig och båtar sändes från den ryska flottan för att bogsera in skeppet i hamnen, beordrade jag kapten Webley att gå in och försöka skära av det. Detta utfördes på ett sätt som för alltid ska hedra kapten Webley och Centaurs officerare och besättning för deras ihärdighet och tapperhet. Båtarna hade redan gjort tydliga framsteg och det fientliga skeppet var just vid hamninloppet när vi lyckades lägga oss bord vid bord med det, med dess bogspröt vid Centaurs förtackling. Det sackade med bogen längs mynningarna på våra kanoner, vilket blev den enda signal som behövdes för att avfyra dem, och genom denna häftiga eld krossades fiendens bog. När det fientliga skeppets bogspröt nådde mesantacklingen befallde jag att det skulle surras fast, vilket oförskräckt verkställdes av kapten Webleys löjtnant Lawless, styrmannen Strode (Reds. anm.: namnet återges i originalet som "Stredes") och andra modiga män, under kraftig musköteld från fienden. Med sorg måste jag tillägga att löjtnant Lawless blev svårt sårad. Eftersom skeppet låg på sex famnars vatten hoppades jag kunna bogsera ut det i detta läge, men ett ankare som fienden utan vår vetskap sänkt gjorde detta omöjligt. Stor tapperhet visades nu på båda sidor, och flera försök till äntring över bogsprötet gjordes, men ingenting kunde stå emot den jämna och avgörande elden från sjösoldaterna under kapten Bayley och andra officerare, liksom elden från våra akterkanoner, så att skeppet inom en halvtimme tvingades ge sig. Vid detta tillfälle var kapten Martin mig återigen till kraftigt stöd, då han ankrade i den position som krävdes för att kunna vinda loss Centaur, som tillsammans med prisen gått på grund. Detta lyckades som tur var i just det ögonblick då två fientliga skepp syntes under segel med kurs mot oss; de drog sig dock tillbaka när de såg att vi kommit ur vårt besvärliga läge.

Prisen, som visade sig vara Sevolod, ett 74-kanonskepp under kapten Rudnev (Reds. anm.: i originalet "Roodneff"), var redan så läck och stod så hårt på grund att jag, sedan fångar och sårade förts bort, såg mig tvungen att beordra att det skulle brännas upp. Ordern var helt verkställd klockan 7 på morgonen genom löjtnant Bidulphs försorg. Jag kan inte nog berömma kapten Webleys uppträdande liksom officerarnas och manskapets under hans befäl, och jag ber er att hos amiralitetets lorder rekommendera löjtnant Lawless, som lidit så mycket vid detta tillfälle, för hans tappra och nitiska uppträdande, samt att till er välvilja anmäla löjtnant William Case.

Härmed följer en förteckning över döda och sårade ombord på detta skepp och Implacable, samt i den mån det varit möjligt även över dem på det erövrade fientliga skeppet. Jag har äran etc. Sam. Hood.

Enligt de bifogade förteckningarna hade Centaur 3 döda och 27 sårade, och Implacable 6 döda och 26 sårade, samt på båda skeppen 1 officer och 2 underofficerare sårade. Det ryska skeppet fick under striden med Implacable 43 döda och 80 sårade, samt mot Centaur 180 döda och saknade.

Översättning av skrivelse till Kungl. Maj:t: Konteramiral Sir Samuel Hood har äran att erbjuda Hans Kungl. Svenska Majestät den flaggvimpel som vajade på det ryska 74-kanonskeppet Sevolod när det erövrades på kvällen den 26 denna månad, och ber Hans Majestät att ta emot densamma. Centaur utanför Rogersvik den 28 augusti 1808.

Denna flaggvimpel sänder Kungl. Maj:t vidare till Hans Storbritanniska Majestät, eftersom den erövrats av hans örlogsfartyg, och som ytterligare ett bevis på den stora tillfredsställelse Kungl. Maj:t uttryckt över konteramiral Hoods och hans officerares och manskaps tappra uppträdande – i vilket konungen såg det mest ovedersägliga beviset på de fasta band som förenar de båda nationerna.

Bakgrund

Rapporten skildrar sjöslaget vid Rogersvik (ryska Baltischport, dagens Paldiski i Estland) i augusti 1808, en av de mest uppmärksammade drabbningarna under finska kriget 1808–1809 mellan Sverige och Ryssland. Sverige stred då i allians med Storbritannien, som sänt en flotteskader till Östersjön för att stödja svenskarna mot Ryssland, som i sin tur var lierat med Napoleons Frankrike.

Den ryska Östersjöeskadern under amiral Pjotr Hanikov jagades av den svenska flottan under konteramiral Rudolf Cederström-tidens befälhavare Henrik Johan Nauckhoff, förstärkt av de brittiska linjeskeppen Centaur och Implacable under konteramiral Sir Samuel Hood. Implacable, under kapten Thomas Byam Martin, tvingade det ryska linjeskeppet Vsevolod (i texten Sevolod) till närstrid, och sedan skeppet gått på grund vid inloppet till Rogersvik äntrades och erövrades det av Centaur. Eftersom priset inte kunde bärgas brändes det.

Sir James Saumarez, som rapporten är ställd till, var överbefälhavare för den brittiska Östersjöflottan. Segern fick stort symbolvärde för den svensk-brittiska alliansen – vilket illustreras av att den erövrade flaggvimpeln överlämnades till den svenske kungen Gustav IV Adolf, som i sin tur sände den vidare till den brittiske kungen. Kriget slutade dock i svenskt nederlag: Finland avträddes till Ryssland genom freden i Fredrikshamn 1809.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter