Tidningssida ur GÖTHEBORGS TIDNINGAR, 1807-10-09
GÖTHEBORGS TIDNINGAR • 1807-10-09 · 4 min läsning

Nytt fyraårigt skjutskontrakt med åkaren Söderberg i Göteborg

1807Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen▼
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Kungörelse angående skjutsinrättningen i Göteborg.

Eftersom det kontrakt som den 16 augusti 1805 slöts med åkaren Bengt Söderberg om skjutsning och gatukörslor här i staden upphör vid utgången av innevarande månad, och borgerskapets äldste har träffat en ny överenskommelse med Söderberg om att upprätthålla denna inrättning i fyra år, räknat från den 1 oktober, vill magistraten härmed kungöra för allmänheten att den som i fortsättningen behöver skjuts till någon av de närmast belägna gästgivaregårdarna ska anmäla sig på det kontor som skjutsentreprenören Söderberg har inrättat i sitt hus vid Masthamnen. Följande regler ska därvid iakttas:

1) Om det skulle hända att skjuts begärs när entreprenören med dagboken kan visa att det föreskrivna antalet av 50 hästar redan är ute i skjuts, får den resande vänta tills hästarna kommit tillbaka och fått nödvändig vila. Den resande har dock rätt att, om ärendet är brådskande, i sådana fall hyra hästar av andra mot den betalning som kan överenskommas med hästarnas ägare, varvid entreprenören så långt möjligt ska vara den resande behjälplig.

2) Alla resande med pass eller intyg, eller som annars är kända, liksom de stadsinvånare som har rätt till gästgivarskjuts, ska när så önskas befordras med skjuts till angiven närmaste gästgivaregård mot den av Kungl. Maj:t fastställda skjutslegan om 16 skilling banco per mil. Den som använder sådan skjuts till en annan plats än den som avtalats döms, utöver full ersättning för skjutslegan, till 5 riksdaler banco i vite.

3) I likhet med vad länsstyrelsen har bestämt för de närmaste gästgivaregårdarna på landet, ska resande härifrån inte ha rätt att utan särskild överenskommelse ta skjuts till de mer avlägsna gästgivaregårdarna Lahall, Lerum och Landvetter under höst-, vinter- och vårmånaderna, det vill säga från den 1 september till sista april, efter klockan 6, och under sommarmånaderna från den 1 maj till sista augusti efter klockan 7 på kvällen. Till Kärra gästgivaregård, som ligger närmare, gäller under höst-, vinter- och vårmånaderna inte efter klockan 8, och under sommarmånaderna inte efter klockan 9.

4) Innan de resande använder den beställda skjutsen ska de i dagboken, som alltid finns tillgänglig på skjutskontoret, inte bara skriva eller låta anteckna sina namn och titel samt antalet hästar, utan också vad som kan finnas att anmärka om den som tillhandahåller skjutsen.

5) Var och en som inte omfattas av det nu slutna kontraktet om skjutsning och gatukörslor här i staden samt i Masthugget, Haga och landerierna, förbjuds vid vite av 5 riksdaler banco att, så länge skjutsentreprenören klanderfritt uppfyller sina åtaganden, göra intrång på hans verksamhet genom att hyra ut hästar. Den forlön som entreprenören har rätt att ta ut för gatukörslor anges i magistratens taxa av den 30 september 1805.

6) Rätten att hjälpa dem som behöver hästar till så kallade lustresor, längre eller kortare från staden, för vilka gästgivarskjuts inte får krävas, tillkommer skjutsentreprenören ensam, mot den betalning som också för sådana resor fastställts i nämnda taxa, anpassad efter den tid hästarna är borta: för varje häst som används tre timmar eller kortare 20 skilling, över tre till och med sex timmar 26 skilling 8 runstycken, och över sex timmar till och med hela dagen 40 skilling, allt i bancomynt.

Om det inte passar entreprenören att vid beställning tillhandahålla hästar till sådana resor, får den eller de som önskar skjuts, efter besked om detta, hyra skjuts av andra, i enlighet med 3 § i den kungliga förklaringen av den 11 december 1766. Entreprenören är skyldig att mot den fastställda betalningen hålla goda och dugliga hästar för sådana resor, liksom för gästgivarskjutsen. För att entreprenören ska kunna vara säker på den förtjänst som skjutsningen för lustresor kan ge, och som rimligen bör motsvara kostnaden för att hålla tillräckligt med hästar, förbjuds alla andra än de som kommit överens med honom, vid vite av 5 riksdaler banco, att göra intrång i denna skjutsverksamhet. Detta vite, liksom de tidigare nämnda, tillfaller skjutsentreprenören ensam. Om entreprenören å sin sida överskrider den fastställda taxan, döms han till samma vite, som då fördelas mellan angivaren och stadens fattiga.

I övrigt åligger det såväl skjutsentreprenören Söderberg som hans medintressenter i skjutsinrättningen att allvarligt förmana sina drängar och pojkar att uppföra sig hyggligt och anständigt när de används i skjutsningar eller gatukörslor. Den åkardräng eller pojke som ertappas med stursket beteende, svordomar, ovarsam körning eller ridning, skrikande på gator eller vägar, eller annat övermod, ska utan förskoning straffas med stockstraff eller annat straff anpassat efter brottets art och omständigheterna.

Detta länder till efterrättelse. Göteborgs rådhus den 29 september 1807. Borgmästare och råd.

Bakgrund

Skjutsväsendet var ryggraden i det svenska resandet före järnvägarnas tid. Resenärer färdades etappvis mellan gästgivaregårdar, där de hade rätt att byta hästar mot en av staten fastställd avgift, den så kallade skjutslegan. På landsbygden sköttes skjutsningen ofta av bönderna som en betungande plikt, men i större städer som Göteborg löstes uppgiften i stället genom entreprenadkontrakt med privata åkare.

Kungörelsen visar hur ett sådant system fungerade i praktiken: entreprenören Bengt Söderberg fick monopol på skjutsning, gatukörslor och uthyrning av hästar för nöjesresor i Göteborg med förstäderna Masthugget och Haga, mot skyldigheten att alltid hålla 50 dugliga hästar tillgängliga och följa fastställda taxor. Monopolet skyddades med vitesbelopp mot konkurrenter, samtidigt som entreprenören själv kunde bötfällas om han tog för mycket betalt.

De nämnda gästgivaregårdarna Lerum, Landvetter, Kärra och Lahall låg längs de stora utfartsvägarna från Göteborg mot bland annat Alingsås, Borås och Kungsbacka. Reglerna om senaste avresetid på kvällen och om obligatorisk anteckning i dagboken speglar den detaljreglering som präglade tidens resande, där pass och intyg ofta krävdes även för inrikes resor. Betalningen angavs i riksdaler, skilling och runstycken banco, det pappersmyntsystem som hanterades av Riksens ständers bank.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter