Okänd filosof i Alperna arbetar utan lön

En ovanlig karaktär, beskriven av den franske läkaren Robert den yngre.

I departementet Basses-Alpes, i byn Besdaches (Reds. anm.: ortnamnets exakta identitet är osäker), finns en filosof som bara saknar en historieskrivare och gynnsamma omständigheter för att bli berömd. Denne märklige man bodde i sin fars hus till sitt artonde år och utmärkte sig genom sin rådighet och ett slags okänslighet inför alla livets öden. Motgångar i hemmet fick hans far att skaffa honom tjänst i grannbyn hos en krögare som behövde en klok människas hjälp. Så länge fadern levde stannade han i det huset och gav alltid hela sin årslön till sina föräldrar. Men efter deras död tycktes han glömma all omsorg om sina egna intressen, och sedan dess har han levt ett liv som kan jämföras med antikens vise mäns. Han är mycket skicklig i alla lantbruksarbeten och de sysslor som gagnar traktens invånare, och han arbetar för dem under alla årstider. Han är ännu inte femtio år gammal, och sedan sitt tjugoandra år har hans mödor enbart kommit de mest arbetstyngda invånarna till del. Han begär ingen lön, och så länge han bor i ett hus lever han med familjen som en av dess medlemmar. Ingenting görs utan hans vetskap, och när han efter några dagar eller veckor lämnar ett hus för att gå till ett annat där hans hjälp behövs bättre, säger han ingenting om vad han hört, sett eller märkt i det förra.

Eftersom han inte tar betalt för sitt arbete ger han inte heller den rikes hus företräde framför den fattiges, och eftersom han inte hyser agg mot dem som missbrukat hans godhet tjänar han med samma iver goda och onda människor – han älskar de förra och beklagar de senare. Han tar aldrig emot allmosor och skulle hellre gå barfota än bära ett par skor som han hade någon människas barmhärtighet att tacka för. Enligt hans uppfattning kan bara den ta emot allmosor som inte kan försörja sig genom arbete; vad man därutöver tar emot är stulet från den fattige. Han lever och klär sig av sitt arbetes avkastning. Ibland tillbringar han fem dagar utan arbete, och under den tiden äter han ingenting, trots att han kunde leva hos vem han ville eftersom alla står i skuld till honom. Detta gör han för att vänja sig vid nöd och fattigdom.

När han är sjuk är lite halm hans bädd, friskt vatten hans dryck och tålamodet hans läkare. Han söker lika lite hjälp som han avvisar den som erbjuds honom – han vägrar bara allt onödigt stöd. Sjukdomar som anses vara de farligaste botas hos honom genom hans diet, som om Hippokrates själv vore hans vårdare.

Denne märklige man talar förnuftigt om allting och skiljer sig från andra endast genom ett högre förnuft, som gör att han inte förundras över någonting.

Hans uppförande stämmer helt överens med hans hjärtas böjelser. Alltid sig lik, foglig och kanske något långsam, har han aldrig bråttom – utom när det gäller att hjälpa den olycklige.

Denne nye filosof, kallad Parlugain, lever okänd i en vrå av Nedre Alperna, men ingen av antikens vise män har överträffat honom i dygder. Han är en Cincinnatus bakom plogen, en Cato i olyckan, en Aristides i kärlek till rättvisan, en Platon i förstånd, en Sokrates i vishet, en Vincent de Paul i välgörenhet.

En owanlig Caracter, beskrifwen af Franske Läkaren Robert den yngre.

I Nedra Alpernes Departement och byn Besdaches finnes en Philosoph, som blott saknar en Historieskrifware och gynnande omständigheter, för at blifwa namnkunnig. Denne besynnerlige man war i sin fars hus til sitt ådertonde år, och utmärkte sig genom sin

rådighet och et slags känslolöshet emot alla öden. Husliga motgångar föranläto hans far at förskaffa honom tjenst i nästa by hos en Tractör, som behöfde en klok Menniskas biträde. Så länge hans far lefde, förblef han i detta hus, och gaf alltid hela sin årslön åt sina föräldrar. Men efter deras död tycktes han glömma all omsorg för sitt eget interesse, och alt sedan har han fört en lefnad, som kan jemföras med den af ålderdomens Wise. Ganska skicklig i alla landthushållningens arbeten och de sittsysslor, som gagna denna traktens inwånare, arbetar han för dem alla årstider. Han är ännu ej femtie år gammal, och sedan hans tjuguandra år hafwa hans mödor tilhört blott de inwånare, som äro mest sysselsatte. Han begär ingen lön, och så länge han uppehåller sig i et hus, lefwer han med den öfriga familjen, som dess medlem. Man gör ingen ting utan hans wetskap; och när han efter några dagar eller weckor lemnar et hus, för at gå til et annat, der hans biträde är nödwändigare, säger han ingenting om hwad han hört, sett eller märkt i det förra.

Som han ej tar betalning för sitt arbete, gifwer han ej heller någon företräde åt den rikes hus framför den fattiges, och som han ej känner något agg til dem som missbrukat hans godhet, tjenar han med samma werksamhet goda och elaka menniskor, älskar de förra och beklagar de senare. Han tar aldrig almosor, och han skulle heldre gå barfota, än bära et par skor för hwilka han hade at tacka någon menniskas barmhertighet. Efter hans tanke kan blott den emottaga almosor, som med arbete ej förmår at winna sina behof; hwad man dessutom emottager, är et rof från den fattige. Han lefwer och kläder sig af sitt arbetes afkastning. Stundom tilbringar han fem dagar utan arbete, och under denna tid äter han ej, ehuru han kunde lefwa hos hwem han wille, emedan hwar och en står i hans förbindelse. Detta gör han, för at wänja sig wid elände och torftighet.

När han är sjuk, är litet halm hans läger, friskt watten hans dryck, och tålamodet hans läkare. Han söker lika litet någon hjelp, som han afslår den, hwilken honom tilbjudes. Han wägrar blott alt onödigt understöd. Sjukdomar, som man anser för de farligaste, cureras hos honom genom hans diet, likasom sjelfwe Hippocrates warit hans wårdare.

Denne besynnerlige man talar om alt på et ganska förnuftigt sätt, och skiljes ifrån andra blott genom et högre förnuft, som kommer honom at ej förundra sig öfwer något.

Hans uppförande öfwerensstämmer fullkomligt med hans hjertas böjelser. Alltid sig lik, foglig och kanske något långsam, har han ej brådtom oftare, än när frågan är at bistå den olycklige.

Denne nye Philosoph, kallad Parlugain, lefwer obekant i en wrå af de Nedra Alperna, men ingen af ålderdomens Wise har öfwerträffat honom i dygder. Det är en Cincinnatus bakom plogen, en Cato i olyckan, en Aristides i kärlek för rättwisan, en Plato i förstånd, en Socrates i wishet, en Vinzenz de Paula i wälgörenhet.