Preussisk köpman tvingade hustrun läsa lydnadsbön varje kväll

En besynnerlig bön för gifta hustrur.

Det måste medges att en mans jordiska lycka i mycket hög grad beror på hans äktenskap – hur klokt eller lyckosamt han valt sin hustru och hur förståndigt han uppför sig mot henne. Men det finns knappast något ämne där fler och märkligare metoder har upptäckts och prövats för att försäkra sig om denna lycka och avvärja alla befarade motgångar. Det skulle vara både underhållande och lärorikt att samla de många påfund som i detta syfte, oftast med föga framgång, har använts – i stället för de enkla och lättillgängliga råd som moralfilosoferna ger, men som man tycks vara så ovillig att följa.

Denna gång vill vi uppehålla oss vid ett enda exempel, men i sanning ett av de märkligaste: det som en inte obetydlig köpman i en av den preussiska monarkins huvudstäder kom på för inte många år sedan. Han hade levt med sin pigga och glada hustru i ett äktenskap av sådan beskaffenhet att hon av missnöje ansökte om laglig skilsmässa, vilket hon också beviljades trots mannens invändningar. Emellertid framkom på hennes sida omständigheter som gav anledning till en ny rättegång, som till slut avgjordes av Kungliga Övertribunalet i Berlin i början av 1780-talet. Alla dessa omständigheter anförs för att övertyga läsarna om att händelsen är verklig och inte påhittad eller ett rent skämt.

Bland de klagomål som hustrun framförde mot sin man fanns detta: att han hade gett henne ett böneformulär (som han utan tvivel hade låtit trycka enkom för detta ändamål) som hon varje kväll måste läsa i hans närvaro, och som sedan skickades till Berlin tillsammans med de övriga handlingarna i målet. Det lyder i trogen översättning som följer:

En gift matronas andäktiga bön, som hon dagligen intill sitt livs slut har läst.

"Allsmäktige Gud, du som har skapat kvinnokönet av Adams revben, och alltså av ett ben; förläna mig nådigt din hjälp, så att jag inte mot min man och andra personer må vara vrång, hårdnackad, egensinnig, förstockad och halsstarrig. Ha tålamod, käraste Gud, med mina kvinnliga brister, fel och svagheter. Vänd bort från mig den medfödda nyfikenheten, den inrotade onda misstänksamheten och alla fåfängliga inbillningar, högfärdiga tankar, all vankelmodighet och obeständighet, liksom alla otillbörliga lustar och begär. Ta äntligen ifrån mig all dåraktig grannlåt, så att jag inte blir till åtlöje inför världen. Gör mig varsam mot allt skändligt förtal, bevara mig från allt onyttigt pladder, i synnerhet i kyrkan; styr min tunga på alla platser och vid alla onödiga kvinnosammankomster.

Ge mig din nåd, så att jag inte mot någon människa, i synnerhet inte mot min käre man som din gudomliga försyn av nåd har skänkt mig, är falsk, illfundig och bakslug. Förläna mig också ditt himmelska bistånd, så att jag inte visar mig gnällig, förstockad och fientlig mot ovannämnde min käre man; att jag med all förnöjsamhet kristligt tar emot hans vänner av bägge könen; att jag inte hänger läpp mot honom, pockar eller annars uppför mig som ett husspöke; att jag unnar honom ro om natten; och att jag, så långt möjligt, sköter och ordnar hela hushållet med mildhet och all ärbarhet. Ge att jag alltid må vara ärbar och nykter, mild och öm, stilla och tystlåten, trogen och beständig, from och tålig, flitig och huslig, redlig och sannfärdig, tacksam och erkännsam. Ske icke min, o Gud, utan i allting din vilja – och näst din, min mans vilja! Förläna mig också att jag inte önskar att min man ska vara mig underdånig. Låt mig inte komma på den djävulska tanken att jag av himlen skulle ha förtjänat en bättre man; jag är inte ens, o Herre, värd denne man som jag har fått: sådant är endast helvetets anfäktelser, från vilka du nådigt värdigas bevara mig. Ge slutligen, o Herre, att jag räknar denne min man bland de bästa ting i världen, håller honom för min dyrbaraste klenod, ärar och vördar honom som min herre intill mitt livs slut." Amen!

Läsarna kan lätt själva döma vilka uppbyggliga intryck denna bön måste ha gjort på den unga frun! Herr Biester (på anfört ställe) ger oss till slut upplysningen att köpmannen inte själv hade författat böneformuläret, utan – trots att han var protestant – hade lånat det (för dess andliga rikedoms skull) ur en katolsk bönbok, skriven av en augustinsk barfotamunk vid namn pater Abraham a Sancta Clara, vars härliga verk, efter föregående censur av två ordensteologer, hade godkänts av ordensprovinsialen pater Aegidius a Sancto Gregorio. Den ovan anförda bönen ger också ett fullkomligt prov på munksnillet.

En besynnerlig Bön för gifta Hustrur.

Det bör wäl medgifwas, att en Mans jordiska sällhet beror uti en ganska betydlig mån af hans gifte; huru klok eller lycklig han warit i walet af Hustru, och huru förståndigt han mot henne wet sig förehålla: men så lärer ock föga något ämne finnas, deri flere och sällsammare utwägar blifwit upptäckte och försökte att göra sig om sin lycka försäkrad, samt att afwända alla befarade widrigheter. Det skulle wara ej mindre underhållande än lärorikt att samla de mångfaldiga påfund, som i denna wäg, merendels med föga framgång, blifwit nytjade, i stället för de enkla och lättfundna råd, som Moralisterne gifwa, och hwilka man så nödigt synes wilja följa. För denna gången wilje wi uppehålla oss wid ett enda, men i sanning ett af de sällsammaste, som en icke obetydlig Köpman uti en af Preussiska Monarchiens hufwudstäder, för ej många år sedan fallit på. Han hade lefwat med sin raska och muntra Fru uti ett ägtenskap af den beskaffenhet, att hon af missnöje anhöll om laglig skilnad, som hon ock, oaktadt Mannens inwänningar, erhöll. Emellertid yppade sig å hennes sida omständigheter, som gåfwo anledning till en ny rättegång, hwilken slutligen af Kongl. Öfwertribunalet i Berlin, i början af 1780-talet, blef afgjord. Man anförer alla dessa omständigheter, för att öfwertyga Läsarne, att händelsen är werkelig och icke uppdiktad, eller ett blott skämt. Ibland andra beswär, som Frun emot sin Man föredrog, war ock det: att han gifwit henne ett Böneformulaire (hwilket han utan twifwel enkom till detta behof låtit trycka), som hon hwarje

afton i hans närwaro måste läsa, och hwilket sedan med de öfrige Acterne blef till Berlin öfwersändt. Det samma lyder i trogen öfwersättning, som följer:

En gift Matronas andäktiga Bön, hwilken hon dagligen intill sin lefnads slut läsit.

"Alsmägtige Gud, Du som har skapat Qwinnokönet af Adams sidoref, och således af ett ben; förläna mig nådeligen din hjelp, att jag emot min Man och andra personer icke må wara förwenad, hårdnackad, egensinnig, förstockad och halsstarrig. Haf tålamod, käraste Gud, med mina qwinliga brister, fel och swagheter. Afwänd ifrån mig det medfödda förwettet, den inrotade onda misstänksamheten, och alla fåfängliga inbillningar, högfärdiga tankar, wankelmod och obeständigheter; jämwäl alla oordentliga lustar och begärelser. Tag dock en gång ifrån mig all dåraktig grannlåt, på det jag ej må blifwa för werlden ett åtlöje. Gör mig warsam för alla skändeliga äretjufnader, bewara mig för hwart och ett onyttigt pladder, besynnerligen uti Kyrkan; regera min tunga på alla orter och wid alla onödige qwinno-sammankomster. Gif mig din nåd, att jag emot hwar och en människa, i synnerhet emot min kära Man som din Gudomliga Försyn af nåde mig beskärt, icke må wara falsk, illfundig och bakslug. Förläna mig och ditt himmelska bistånd, att jag icke wisar mig knotig, förstockad och fiendtlig emot ofwannämde min kära Man; att jag med all förnöjlighet christeligen undfägnar hans wänner af bägge könen; att jag emot honom icke hänger läppen, pockar eller annars uppförer mig såsom ett husspöke; att jag unnar honom ro om natten; och, så mycket möjligt är, regerar, rättar och skättar alt huswäsende med lämpa och all ärbarhet. Gif att jag altid må wara ärbar och nykter, mild och öm, stilla och tystlåten, trogen och beständig, from och tålig, flitig och husaktig, redlig och sannfärdig, tacksam och erkänsam. Ske icke min, o Gud, utan i all ting Din, och näst Din, och min Mans wilja! Förläna mig ock, att jag ej åstundar det min Man skall wara mig undergifwen. Låt mig ej komma på den djefwulska tankan, att jag wäl af himmelen förtjent en bättre Man; jag är ej en gång, o Herre, denne Mannen wärd, hwilken jag undfått: sådant är endast helwetes ansättningar, för hwilka Du mig nådeligen wärdigas bewara. Gif ändteligen, o Herre, att jag räknar denne min Man ibland de bästa ting i werlden, håller honom för mitt kostbaraste klenod, ärar och wördar honom såsom min Herre intill min lefnads slut". Amen!

Läsarne lära lätteligen kunna dömma, hwilka uppbyggliga intryck denna Bön måste hafwa gjort på den unga Frun! Hr Biester (på a. st.) lemnar oss till slut den upplysningen, att Köpmannen icke sjelf författat Bönformulairet, utan,

huru Protestant, lånt det (för sin anderikhets skull) ur en Catholsk Bönebok, skrifwen af en Augustiner Barfota-Munk wid namn Pater Abraham a Sancta Clara, hwars herrliga Werk, efter twänne Ordens-Theologers föregångna Censur, blifwit gilladt af Ordens-Provincialen Pater Aegidius a Sancto Gregorio. Också ådagalägger den åfwan anförde Bönen fullkomligen Munksnillet.