Bankir återfår heder – och tronskifte i Konstantinopel

Paris den 14 juli. En bankir i Beauvais hade förra året slutit ackord med sina borgenärer, som nöjde sig med en viss procent av sina fordringar. Oförutsedda händelser hade tvingat honom till detta steg. Eftersom han var en aktad man beklagades han allmänt. Sedan dess tog hans affärer en lyckligare vändning, och snart såg han sig i stånd att fullständigt gottgöra sin skuld, som han också betalade till fullo. Därefter vände han sig till domstolen med begäran om att få ett offentligt intyg om detta. Det fick han i följande form: eftersom Ducaurroy visat sig ha betalat alla sina skulder, både kapital och ränta, återger domstolen honom hans goda namn och rykte och återinsätter honom i alla de privilegier och fördelar han åtnjöt före det nämnda ackordet. Och för att denna upprättelse ska få större tyngd ger domstolen honom rätt att trycka så många exemplar av domen som han finner nödvändigt.

I Moniteuren rapporteras bland annat om revolutionen i Konstantinopel: Selim såg sig tvungen att ge efter, och när han fick se sin efterträdare Mustafa gav han honom med sorg de råd som situationen ingav honom, varefter han drog sig tillbaka i ensamhet i det inre seraljen. Denne personligen älskade furste hade blivit förhatlig för sina undersåtar på grund av sin svaghet och eftersom han var barnlös. Mustafa lovade vid sitt makttillträde att återställa de gamla sederna och rikets forna gränser, sådana de var på hans far Abdul Hamids tid. Ulema och janitsjarerna avkrävde sultanen beslutet att troget hålla alliansen med fransmännen, som hade gemensamma fiender med dem. De sade sig önska kriget för att återerövra sina förlorade provinser. Denna omvälvning, säger Moniteuren, har gett hela nationen en ny entusiasm. Man hoppas återta Krim och kuva de upproriska serberna. Den nye sultanen visar samma sinnelag. Han har avskaffat vin- och brännvinsavgifterna och spannmålsmonopolen. Lugnet råder i Konstantinopel, och så vidare.

Paris den 14 Julii. En Banquier uti Beauvais hade förledit år afslutat accord med sina Borgenärer, som åtnöjdes med en wiß procent af deras fordringar. Oförsedda händelser hade twungit honom till detta steg. Som han stod i anseende, beklagades han allmänt. Sedan den tiden togo hans affairer en lyckligare wändning, och snart såg han sig i stånd att fullkommeligen godtgöra sin skuld, hwilken han ock till fullo betalte. Härpå inkom han till Domstolen med den anhållan, att en offentlig attest häröfwer måtte honom meddelas. Denna fick han i följande form: att som Ducaurroy till Capital och Intreße wisat sig hafwa betalt alla sina skulder, så återställer Rätten honom sitt goda namn och rykte, och insätter honom i alla de Privilegier och fördelar han åtnjöt före afslutandet af förenämde accord. Och på det denna upprättelse må erhålla en större Autoritet, berättigar honom Domstolen, att af denna Dom trycka så många exemplar, han nödigt aktar. — I Moniteuren anföres bland annat, angående revolutionen i Constantinopel: Selim såg sig twungen, att eftergifwa, och då han fick se sin efterträdare Mustapha, gaf han honom med bedröfwelse de råd, som belägenheten honom ingaf, hwarpå han undandrog sig i ensamheten af den inre Seraillen. Denna personligen älskade Furste hade blifwit förhatlig för sina Undersåtare för sin swaghet skull, och emedan han war utan Barn. Mustapha lofwade wid sitt anträde till Regeringen, att återställa de gamla bruk och Rikets fordna gränsor, sådane de woro wid hans Faders At-

dul Hamids tid. Ulemas och Janitscharerne affordrade Sultan det beslut, att redligen hålla Alliancen med Fransoserna, som hade med dem gemensamma Fiender. De sade sig åstunda Kriget för att åter eröfra deras förlorade Provincer. Denna stöt, säger Moniteuren, har gifwit hela Nationen en ny enthousiasm. Den hoppas återtaga Crim, och kufwa de uppforiska Servierna. Den nya Sultan wisar samma tänkesätt. Han har afskaffat Win- och Bränwins-afgifterna och Spanmåls-Monopolierna. Lugnet herrskar i Constantinopel, o. s. w.