Tidningssida ur LINKÖPINGSBLADET, 1806-08-27
LINKÖPINGSBLADET • 1806-08-27 · 6 min läsning

Fördomar granskade: tänk själv, knäböj endast för sanningen

1806Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Två ord om fördomar.

En fördom är en mening som antagits utan omdöme. På så sätt lär man barn, över hela jorden, de åsikter man vill, innan de själva kan döma.

Bland dessa meningar finns allmänna och nödvändiga, som utgör dygden själv. I alla länder lär man barn att erkänna en belönande och straffande Gud, att högakta och älska far och mor, och att betrakta stöld, lögn med mera som laster – innan de ens kan ana vad last och dygd är. Det finns alltså flera mycket goda fördomar: de som omdömet bekräftar när man tänker och prövar. Dessa förblir inte heller länge fördomar, eftersom förståndet finner tillräckliga grunder för dem.

Den naturliga känslan är inte bara en fördom; den är något mycket mer. En mor älskar inte sitt barn därför att man sagt till henne: du bör älska det. Hon älskar det lyckligtvis av sig själv, av en egen, ovillkorlig, inre och oberoende drift, även när det orsakar henne många mödor och bekymmer. Det är inte av fördom som du skyndar en okänd olycklig till hjälp när du ser honom nära att falla i en avgrund eller mördas av människors eller vilddjurets blodtörst.

Men det är en fördom att du hyser aktning för en människa klädd i en viss dräkt, som högtidligt träder fram och talar med hög ton. Kanske sa dina föräldrar, innan du ens visste om han förtjänade din vördnad: för denne man bör du buga dig. Men du växer i ålder och visdom, och du märker kanske att denne vördade man är en blandning av högmod, egennytta och last. Vad händer då? Du föraktar din avgud – och fördomen viker för det mognare omdömet.

Av fördom tror du på de fabler som man i barndomen möblerat din hjärna med. Man har sagt dig att titanerna förde krig med hedningarnas gudar. Vid aftonbrasan inpräntade man i ditt nyfiket spända öra, och i din öppna, hetsiga fantasi, att gudinnan Thetis med Peleus födde människan Akilles. Vid tolv års ålder tar du dessa sagor för sanningar, och vid tjugo skrattar du åt dem.

Låt oss då försöka kort undersöka de olika slag av fördomar som finns. Kanske befinner vi oss då i samma läge som de som med yrande passion satsat sina pengar på nummerlotteriet och till slut inser att de rikedomar de räknat med bara var inbillade.

1. Sinnenas fördomar. Är det inte besynnerligt att våra ögon bedrar oss även när vi ser mycket väl, medan våra öron däremot inte bedrar oss? När mitt öra är gott och friskt och hör orden "jag älskar dig", kan jag vara säker på att man inte säger "jag hatar dig" till mig. Men när jag ser solen tycks den bara vara en aln bred i diameter, och ändå är det bevisat att den är en miljon gånger större än jorden. Det verkar alltså som om Gud lagt sanningen i vårt öra och villfarelsen i vårt öga. Men studera optikens läror, så ska ni se att Skaparen inte har bedragit ögat, och att det i tingens nuvarande ordning är omöjligt att föremålen skulle kunna te sig annorlunda för oss.

2. Fysiska fördomar. Solen går, jorden står stilla – se där naturliga fysiska fördomar. Men att kräftor skulle vara bra för blodet därför att de blir röda som blod när de kokas, eller att månen skulle påverka våra sjukdomar därför att man en gång märkte att en sjuk fick ett häftigt feberanfall under avtagande måne – dessa och tusen andra idéer har varit villfarelser från gamla marknadsskrikare, som dömt utan att tänka efter och som, själva bedragna, njöt av att bedra andra.

3. Historiska fördomar. De flesta historier har trotts utan undersökning, och denna tro är en fördom. Fabius Pictor berättar att en vestal från byn Alba, många sekler före hans tid, blev våldtagen när hon gick till floden för att ösa vatten i sin kruka, att hon därefter födde Romulus och Remus, och att dessa uppfostrades av en varginna, och så vidare. Det romerska folket trodde på denna fabel utan att undersöka om man på den tiden alls hade vestaler i Latium, om det var sannolikt att en kungadotter gick ut ur klostret med en vattenkruka, eller rimligt att en varghona ville amma två människobarn i stället för att äta upp dem. En man som utförde diverse trollkonster kom för flera år sedan till Danmark från Berlin. I allmogens ögon var han en häxmästare: tusen sällsamma rykten spreds om hans underliga gärningar. Utan att veta hur många portar Berlin har, berättade någon att nämnde trollkarl på en och samma gång kört ut genom Berlins alla fyra portar. Den som hörde berättelsen skakade på huvudet; detta hetsade upp den godtrogne mannen. Trovärdiga vittnen, som han hört det av, åberopades, och han ville inte lämna den upplyste tvivlaren förrän han inpräntat hos honom den fasta tron att när man är en sådan mirakelman kan man gott köra genom fyra portar på en gång. Anta nu att denne skojare levt i en mörkare tidsålder, bland vidskepliga människor – vad hade då hänt? Man hade bränt honom levande, eller beundrat honom i några år. Men sekler flög fram – och vad gör man nu med hans saga? Man ler, man läser, men man glömmer inte att det är trollkrönikan man läser.

4. Metafysiska fördomar. En man har stor skarpsinnighet. Han granskar djupt men förvillar sig ibland. Han skriver djupsinnigt men otydligt. Han har oturen att lägga fram ett dunkelt system, och andra har oturen att tro på detta system, att kommentera det, att strida om det, och att förakta och skrika ut alla som inte hör till de stridande sekter som utgör den enda rättrogna kyrkan. Se där en hel hop av fördomar som stöder sig på några mäns berömda namn och några böckers mystiska dunkelhet.

5. Religiösa fördomar. Om din amma sagt dig att Ceres vakar över säden, att Jupiter förvandlat sig till djur eller människa för att röva bort älskade skönheter, att Muhammed gjort en lustresa till himlen och fått ingivelser av en duva, att Oden väntar dig i Valhall där gammalt gott mjöd dricks – och om en fabelsmittad uppfostrare sedan gräver in dessa berättelser i din hjärna – vad kallar då din mognande tankeförmåga dem sedan? Dikter. Och vad var din tro under förståndets jollerperiod? Fördom.

Se där ett utkast till fördomarnas register – dessa mänsklighetens bödlar, dessa förståndets Robespierrar, dessa lycksalighetens revolutionärer. Vill du undgå dem, så tänk själv och gläd dig åt att se dina bröder vilja tänka. Följ inte, med den blindes trevande gång, enbart ledbandet av antagna grunder och bredaxlade auktoriteter. Knäböj aldrig för namn – gör det endast för sanningen, som i allt och alltid ger sig till känna med enkelhet och klarhet, med människokärlek och kraft.

Bakgrund

Texten är en typisk upplysningsessä från sent 1700-tal, präglad av tidens rationalism och kritik mot vidskepelse, auktoritetstro och religiösa myter. Hänvisningen till Robespierre placerar texten efter franska revolutionens skräckvälde (1793–1794), då hans namn blivit symbol för tyranni. Nummerlotteriet, som nämns som exempel på inbillade rikedomar, var en populär men omdiskuterad spelform i Sverige vid denna tid. Exemplen ur antik mytologi och romersk historieskrivning (Fabius Pictor, Romulus och Remus) var standardreferenser i tidens bildade debatt.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter