Tidningssida ur GÖTHEBORGS TIDNINGAR, 1806-07-22
GÖTHEBORGS TIDNINGAR • 1806-07-22

Göteborg förbjuder inflyttning av fattiga och arbetsoförmögna

1806Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Kungörelse om vad som ska iakttas för att förhindra att obehöriga personer flyttar in i Göteborg.

Kungl. Maj:t har, med hänsyn till den fattigvårdsanstalt som inrättats i staden och behovet av att säkra dess framtid, velat förhindra att personer som egentligen inte hör till staden, utan bör försörjas på andra orter, ökar antalet fattiga här. Kungl. Maj:t har funnit att den kungliga kungörelsen av den 22 oktober förra året, som riktade sig mot obehöriga personers inflyttning till huvudstaden, är lämplig även för Göteborg, och har därför den 3 mars i år förordnat att det som gäller för Stockholm även ska gälla här i staden.

Magistraten kungör därför, för att förebygga inflyttning av personer som på grund av annalkande ålderdom, bristande arbetsförmåga eller liknande omständigheter snart kan komma att belasta fattigvården, att följande grupper ur de arbetande lägre samhällsklasserna hädanefter inte ska tas emot eller tillåtas bosätta sig här, oavsett vilka intyg de kan visa upp vid ankomsten:

1) De som saknar egna säkra medel att försörja sig och de sina utan att belasta andra, och som antingen är över 50 år eller i yngre ålder lider av obotliga kroppsliga eller psykiska sjukdomar.

2) Personer med funktionsnedsättningar som gör dem oförmögna till arbete.

3) De som har hustru och flera barn men för sitt och deras uppehälle endast kan räkna med inkomsten från mannens årstjänst eller annat tillfälligt arbete.

4) De tjänstehjon i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs och Hallands län som enligt 3 art. 1 § i Kungl. Maj:ts legostadga av den 15 maj 1805 räknas som "mindre godkända". Prövningen av detta ankommer på magistraten.

Vidare ska var och en som vid ankomsten till staden inhyser tjänstefolk eller andra sådana personer vara skyldig att anmäla dem hos politiborgmästaren, antingen genast efter ankomsten eller senast dagen därpå. Personen ska då också genom husvärdens försorg inställas för att visa upp sina orlovssedlar eller andra intyg, och om han vägrar ska han hämtas med lämpliga medel. Allt detta vid vite av 6 riksdaler 32 skilling i böter, som tillfaller angivaren.

Därtill kommer ett särskilt ansvar: om oanmälda och därför okända personer, till följd av en sådan försummad anmälan, skulle passa på att begå oordentligheter eller excesser i staden, kommer husvärden eller den som hyst dem att betraktas som den som möjliggjort brotten, och påföljden bestäms efter vederbörlig prövning och brottets beskaffenhet. Den som varit skyldig att anmäla en till staden anländ person utan rätt att stanna, men underlåtit detta, ska utöver nämnda böter och ansvar även stå för kostnaden för personens avlägsnande samt för dennes mat och omvårdnad under tiden.

Göteborgs rådhus den 18 juni 1806. Borgmästare och råd.

Bakgrund

I början av 1800-talet saknade Sverige ett nationellt socialförsäkringssystem, och ansvaret för de fattiga låg på den ort där personen ansågs höra hemma. Städernas fattigvårdsanstalter finansierades lokalt, och en tillströmning av medellösa inflyttare sågs som ett direkt hot mot ekonomin. Stockholm hade därför fått en kunglig kungörelse i oktober 1805 som begränsade inflyttningen av personer som riskerade att bli en börda för fattigvården, och denna utsträcktes i mars 1806 till att gälla även Göteborg.

Regleringen byggde på tidens tjänstehjonslagstiftning. Legostadgan från 1805 delade in tjänstefolk efter deras vandel, och de som klassades som "mindre godkända" fick begränsad rörelsefrihet. Orlovssedeln var ett intyg från tidigare arbetsgivare som tjänstehjon var skyldiga att kunna visa upp, ett slags inrikespass för de lägre samhällsklasserna.

Göteborg var vid denna tid Sveriges viktigaste hamn- och handelsstad på västkusten och lockade många arbetssökande från de omgivande länen. Magistraten, stadens styrelse under ledning av borgmästare och råd, hade ansvar för både ordningen och fattigvården. Kungörelsen visar tydligt hur rörelsefriheten för fattiga, gamla, sjuka och funktionsnedsatta var kraftigt inskränkt, och hur hyresvärdar gjordes till en del av kontrollapparaten genom anmälningsplikt och hot om böter och medansvar för inflyttades eventuella brott.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter