Överhuset debatterar slavhandelns fullständiga avskaffande

London den 1 juli. Det talas om att ett läger med 20 000 man ska dras samman på fältet vid Lexden.

Överhusets slutliga behandling av underhusets beslut om slavhandelns fullständiga avskaffande gav ännu en gång lord Grenville anledning till ett gripande tal i överhuset. Han hävdade den antagna principen att slavhandeln strider mot såväl mänsklighet som rättvisa och sund politik, och menade att inte ens det mest förhärdade hjärta utan rysning kan läsa om de grymheter som begås: när de olyckliga afrikanerna släpas bort från sitt fädernesland, när de förs över från Afrika till Amerika, och slutligen när de i Västindien med piskan vänjs vid slaveriet. I detta röjs inget annat än omänsklighet och grymheter. Den största dödligheten bland de förslavade i Västindien drabbar särskilt de nyanlända, medan de som vant sig vid klimatet åtnjuter god hälsa och ofta får många barn, så att ingen ny tillförsel av människor från Afrika skulle behövas.

Storkanslern, åtskilliga biskopar och andra ur regeringspartiet talade i samma anda. Endast lord Hawkesbury invände: ”Man handlar i denna fråga efter abstrakta principer utan tillbörlig hänsyn till den praktiska verkan. Samma grundsatser med vilka man fördömer slavhandeln är också tillämpliga på slaveriet, och ändå vågar inte lord Grenville föreslå slaveriets avskaffande. Just däri syns det bedrägliga i att använda abstrakta grundsatser utan hänsyn till praktiken. Att engelsmännen avskaffar slavhandeln skulle inte vara till någon nytta för Afrikas olyckliga invånare, och inte en enda slav färre skulle därför föras från Afrika till Västindien. Den enda följden blir att denna handel hamnar i andra nationers händer. Slavhandeln och slaveriet är onekligen stora olyckor, men i samhällsordningen finns så många andra missförhållanden, och av det följer inte att alla bör avskaffas. Åtminstone måste man ta hänsyn till den praktiska verkan av sådana steg, så att man inte genom hastiga förändringar åstadkommer ett större ont än det man avskaffar.”

I samma anda talade den förre ministern Addington, numera lord Sidmouth.

London den 1 Juli. Man talar om ett Lägers sammandragande af 20,000 Man på Parken wid Lexden. — Öfwerhusets sluteliga åtgärd wid Underhusets beslut angående det fullkomliga afskaffandet af Slafhandeln, gaf ännu en gång Lord Greenville anledning till ett rörande Tal i Öfwerhuset; yrkande den antagna Principen, att Slafhandeln lika mycket strider emot mensklighet, rättwisa och sund Politik, påstod han, att äfwen det mäst förhärdade hjerta icke utan rysning kan läsa de grymheter som begås, då man bortsläpar de olyckliga Negrerne från deras Fädernesland, under det man öfwerför dem från Africa till America, och sluteligen, då man i Westindien med gisseln wänjer dem till träldomen. Dermid röjes icke annat än omensklighet och grufligheter. Den största dödligheten bland Negrerne i Westindien träffar i synnerhet de nyß ditkomne, då deremot de hwilka blifwit wane wid klimatet, njuta god hälsa och ofta få många Barn, så att ingen ny tillförsel af fullwärta Negrer från Africa behöfdes. Stor-kansleren, åtskillige Biskopar, och andre af ministeriella Partiet talte ur samma ton; endast Lord Hawkesbury anmärkte: ”man handlar i detta mål efter abstrakta principer, utan behörigt afseende på praktiska werkningen deraf. De samma grundsattser, med hwilka man fördömer Slafhandeln, äro ock anwändbare emot Slafweriet, och likwäl wågar ej Lord Greenville att föreslå Slafweriets afskaffande, och just häraf är synbart det bedrägeliga uti abstrakta grundsattsers anwändande, utan afseende på praktiken. Slafhandelns afskaffande hos Engelsmännen skulle wara af ingen nytta för Africas olycklige Inwänare, och icke en enda Slaf mindre komme derföre från Africa till Westindien. Den enda följden deraf blefwe, att denna handel komme i andra Nationers händer. Onekeligen äro Slafhandeln och Slafweriet stora olyckor; men uti Samhälls-Författningen gifwas så många andra olägenheter, och deraf följer icke att de alla böra afskaffas, åtminstone måste man göra afseende på praktiska werkningen af slika steg, så att genom hastiga förändringar man ej måtte åstadkomma ett större ondt än det man afskaffar, ic.” I samma ton talte förre Ministern Addington, nu mera Lord Sidmouth.