Anecdoter

Anekdot

Den unga bondflickan Bertha, född i Montagna, var en mycket flitig och skicklig spinnerska. Hon begav sig till torget i Padua för att sälja ett mycket fint och vackert garn som hon spunnit, men ingen ville betala henne så mycket som hon ansåg sig ha förtjänat.

Hon fattade därför det djärva beslutet att erbjuda garnet som gåva till kejsar Henrik IV:s gemål, som just då befann sig i Padua. Kejsarinnan förvånades både över det vackra garnet och över spinnerskans djärvhet, och berättade om händelsen för kejsaren. Denne gav flickan följande belöning: hon skulle fästa ena änden av garnet vid en bondgård och som gengåva få all den mark som hon kunde omringa med tråden.

Bertha gjorde så och lyckades med sitt spunna garn innesluta ett så stort landområde att hon blev mycket rik. Hennes efterkommande adlades under namnet Montagna.

Därav kommer ett talesätt som fortfarande används på orten när man vill tala om tidernas föränderlighet: "Non è più il tempo che Bertha filava" – det är inte längre de tider då Bertha spann.

Anecdoter.

Unga Bondeflickan Bertha, född i Montagna, en mycket flitig och snäll Spinnerska, begaf sig till Torget i Padua, att försälja ett ganska fint och wackert Garn, som hon spunnit, men ingen wille betala henne derföre så mycket, som hon trodde sig hafwa förtjent; Hon tog derföre det dristiga beslutet, att hembjuda det som en skänk till Kejsar Hendrick IV:s Gemål, som just då befant sig i Padua. Kejsarinnan förundrade sig så wäl öfwer det sköna Garnet, som öfwer Spinnerskans tilltagsenhet, och berättade händelsen för Kejsaren, som tillade Flickan följande Spinnare-lön: Hon skulle fästa ena ändan af Garnet wid en Bondegård, och till återskänk erhålla allt det Land, som hon med densamma kunde omringa. Bertha gjorde så, och inneslöt med sitt spundna Garn en så betydelig landtsträcka, att hon blef ganska rik. Hennes efterkommande blefwo adlade, under namnet Montagna. Häraf är ännu der på orten ett talesätt, då man will tala om tidernas föränderlighet: Non é piu il tempo che Bertha filava. Det är intet mera nu de tider, som då Bertha spann.