GÖTHEBORGS TIDNINGAR • 1806-07-01

Göteborg inför inflyttningsstopp för fattiga och sjuka

1806Gustav IV Adolf · Gustavianska tiden · Napoleonkrigen
Regent
Gustav IV Adolf — kung sedan 1792
Sverige då
Finland är fortfarande en del av Sverige · ca 2,4 miljoner invånare
Epok
Gustavianska tiden — kungen styr enväldigt i skuggan av revolutionens Europa
Samtidigt
Napoleonkrigen pågår — Napoleon kröner sig till kejsare 1804
Historisk karta över Europa
Europa 1800 — Napoleonkrigens början · Kartdata: historical-basemaps, GPL-3.0

Kungörelse angående vad som bör iakttas för att förhindra att obehöriga personer flyttar in i Göteborg.

Kungl. Maj:t har med hänsyn till den fattigförsörjningsanstalt som inrättats här i staden och dess framtida bestånd velat förhindra att personer som egentligen inte hör till staden, utan bör försörjas på andra orter, ökar antalet fattiga här. Kungl. Maj:t har därför bedömt att den kungörelse av den 22 oktober förra året, som riktar sig mot obehöriga personers inflyttning till huvudstaden, även är tillämplig på Göteborg. Den 3 mars i år förordnades därför nådigt att det som stadgats om Stockholm i nämnda kungörelse också ska gälla för denna stad.

Till följd av detta har magistraten beslutat att kungöra följande. För att förhindra inflyttning av sådana personer som på grund av annalkande ålderdom, bristande arbetsförmåga eller andra liknande omständigheter inom kort kan komma att falla fattigvården till last, ska följande personer bland de arbetande lägre folkklasserna hädanefter inte tas emot eller tillåtas att bosätta sig här, oavsett vilka intyg de uppvisar vid ankomsten:

1) De som saknar egna säkra medel att försörja sig själva och sina anhöriga utan att belasta andra, och som antingen är över 50 år eller vid yngre ålder lider av obotliga kropps- eller sinnessjukdomar.

2) Vanföra, lytta och personer som är oförmögna till arbete.

3) De som har hustru och flera barn, men för sin och deras försörjning endast kan räkna med inkomsten från mannens årstjänst eller annat tillfälligt arbete.

4) De tjänstehjon i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs och Hallands län som enligt Kungl. Maj:ts legostadga av den 15 maj 1805 räknas som mindre godkända. Prövningen av detta ankommer på magistraten.

I övrigt ska varje person som vid ankomsten till staden inhyser tjänstefolk eller andra sådana personer vara skyldig att anmäla dem hos polisborgmästaren, antingen genast efter ankomsten eller senast dagen därpå. Personen ska då genom husvärdens försorg också inställa sig för att visa upp sina orlovssedlar eller andra intyg. Om personen vägrar detta ska han hämtas med lämpliga medel, vid vite av 6 riksdaler 32 skilling, vilket tillfaller angivaren.

Därutöver gäller ett särskilt ansvar: om oanmälda och därför okända personer, till följd av en sådan försummad anmälan, skulle söka tillfälle att desto säkrare begå oordentligheter eller excesser i staden, ska husvärden eller den som inhyst dem anses ha befrämjat brotten. Påföljden bestäms efter vederbörlig prövning och brottets beskaffenhet. (Reds. anm.: texten avbryts här mitt i en mening.)

Bakgrund

Under tidigt 1800-tal var fattigvården en kommunal och lokal angelägenhet, och varje stad ansvarade i princip endast för sina egna behövande. Personer som saknade laglig hemortsrätt kunde avvisas till den ort där de rätteligen hörde hemma. Detta ledde till en utbredd oro för att fattiga, sjuka eller arbetsoförmögna personer skulle flytta till städer med bättre understöd och belasta den lokala fattigvården.

Göteborg var vid denna tid en av Sveriges viktigaste handels- och sjöfartsstäder och en stark magnet för inflyttning. Stadens styrelse, magistraten, ansvarade för lokalförvaltning, rättskipning och ordning. Polisborgmästaren var den ämbetsman som särskilt övervakade ordning och kontroll av inflyttande personer.

Kungörelsen bygger på en förordning som ursprungligen utfärdats för Stockholm den 22 oktober föregående år och som genom kungligt beslut den 3 mars utsträcktes till att även gälla Göteborg. Syftet var att skydda den fattigförsörjningsanstalt som inrättats i staden genom att hindra att personer utan egen försörjningsförmåga bosatte sig där.

Begreppet tjänstehjon avsåg anställd arbetskraft i hushåll och på gårdar, ofta bunden av årsvis anställning enligt legostadgan. Legostadgan från 1805 reglerade förhållandet mellan tjänstefolk och husbönder, inklusive tjänstetvång och kategorisering av arbetskraftens duglighet. Uttrycket mindre godkända syftade på tjänstefolk som ansågs mindre lämpliga eller pålitliga.

Orlovssedlar var intyg som visade att en tjänare lagligen lämnat en tidigare anställning och var fri att söka ny tjänst. Sådana intyg var centrala i tidens kontroll av arbetskraftens rörlighet. Böter angavs i riksdaler och skilling, tidens svenska myntenheter, och tillföll ofta den som angav förseelsen, vilket skapade ekonomiska incitament att övervaka efterlevnaden.

De fyra län som nämns – Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Hallands län – utgjorde stadens närmaste omland och de områden varifrån inflyttningen huvudsakligen kom.

Gamla nyheter visar riktiga tidningsartiklar ur nationalbibliotekens digitaliserade arkiv — alltid från just denna dag, ett annat år. Om tidningen ›

‹ Fler gamla nyheter