Tysklands litteratur blomstrar efter språkets rening

Något om den tyska litteraturen. (Översättning.)

Alltsedan reformationstiden kan man säga att Tyskland blivit något av en verkstad för lärdom. Länge skrev dock större delen av landets författare på latin, och de som trots allt ville skriva på tyska använde ett barbariskt språk, uppblandat med latinska ord, uttryck och ändelser – ofta tog författarna till dessa för att framstå som desto lärdare. Det är inte mer än 50–60 år sedan man, i synnerhet i Leipzig, började anstränga sig för att förfina det man kallar stilen. Flera män med smak och begåvning, med Rabener, Cramer och Gellert i spetsen, tog sig för att avskaffa språkets barbarismer, som använts av både de lärda och folket. Deras försök lyckades, och det är nästan först från denna tid man i Tyskland finner språkligt välskrivna arbeten, både på vers och prosa.

Några språkliga purister klagar visserligen fortfarande över mängden av utländska ord som man på olika sätt sökt, och alltjämt söker, göra till tyska. Men i takt med att idéer och ting förökar sig bland folken måste också ord antingen uppfinnas eller upptas för att beteckna och uttrycka dessa ting och idéer. De goda nyare författarna förstår dessutom att göra de nya orden både begripliga för allmänheten och uthärdliga för örat. Den renaste tyskan skrivs i Leipzig, även om uttalet hos många där torde vara alltför tillgjort.

Det finns knappast något land där vägen till studier blivit lättare och billigare än i Tyskland. Lutheranerna har 16 universitet, de reformerta 3 och katolikerna 17. Utöver dessa större lärosäten räknar man i Tyskland 350 offentliga läroanstalter eller institut. Böcker trycks visserligen inte överallt lika vackert, men däremot i stora mängder och till goda priser. Leipzig är bokhandelns huvudort. Bokmarknaden i Leipzig besöks vissa år av mer än 200 tyska och utländska bokhandlare, och försäljningen av böcker och skrifter där ska vissa år ha uppgått till den enorma summan av 2 miljoner riksdaler.

Förtjänsten för goda författare har på senare tid ökat så mycket, och eggat skrivlusten så, att det år 1790 utkom 6 200 nya skrifter av nästan lika många författare. Översättningarna tilltar vid denna tid ovanligt starkt: knappt utkommer någon fransk eller engelsk bok utan att den genast överförs till tyska. Ibland utökar översättarna originalen med intressanta anmärkningar.

Bland ett så stort antal litterära produkter måste utan tvivel finnas många svaga, men det finns också en mängd författare som förvärvat sig ryktbarhet inom alla vetenskaper och lärdomsgrenar. Bland de nyare är Reiske, Michaelis, Ernesti och Heyne kända för de klassiska språken; för skrifter i religion Nösselt, Zollikofer med flera; för ungdomens undervisning Basedow (Reds. anm.: i originalet 'Baedow'), Weisse och Campe; för moralen Gellert och Schmidt; för rättsvetenskapen Pütter, Nettelblad och Koch; för politiken Achenwall och Moser; för folkrätten Schlözer och Nicolai; för historien Ign. Schmidt, Schiller och Heinrich; för folk- och lokalbeskrivningar Archenholz. Büsching anses av tyskarna vara geografins fader och 'Europas kvartermästare'. Som sina stora poeter räknar de Haller, Hagedorn, Klopstock, Kästner, Wieland, Gessner med flera; Rabener är deras berömde satiriker.

Visserligen säger en del utlänningar att tyskarna samlar mer än de uppfinner, men de producerar också nya och spekulativa verk, vilket en Kant med flera gett exempel på. (Fortsättning en annan gång.)

Något om Tyska Litteraturen. (Öfwersättning).

At börja från Reformationstiden, skulle man kunna säga, det Tyskland blifwit liksom en Werkstad för Lärdom; dock skrefwo länge större delen af deß Auctorer på Latin, och de som ändteligen wille författa på Tyska, förde et barbariskt språk, blandat med latinska ord, latinska uttryck och latinska ändelser; ofta hade Auctorerne tilflykt til deßa, för at synas så mycket lärdare. Det är ej öfwer 50 til 60 år sedan man i synnerhet i Leipzig föll på det bemödandet at raffinera hwad man kallar stilen. Fläre Män af smak och snille, i spetsen för hwilka wore Rabener, Cramer och Gellert företogo at afskaffa språkets barbarismer, som af både de Lärda och af Folket blifwit nyttjade. Deras försök woro lyckliga och nästan endast från denna tiden finner man i Tyskland, på språkets sida, wäl skrifna arbeten så i wers som prosa. Några i språket mera renläriga, beklaga sig likwäl ännu, öfwer en myckenhet främmande språks ord, dem man genom åtskillig stempel sökt och ännu söker göra til Tyska. Men i den mån ideer och ting föröka sig under Folkslagen, måste ock ord antingen upfinnas eller antagas, at föreställa och uttrycka deßa ting och ideer. De goda nya Författare weta ock, at göra de nya orden både för allmänheten begripeliga och för örat lideliga. Renaste Tyskan skrifwes i Leipzig, (uttalet likwäl, torde hos många därstädes wara altför affecterat). Knappast gifwes något Land, hwarest wägen til Studier blifwit mera lätt och mindre kostsam än i Tyskland. Lutheranerne hafwa 16 Universiteter,

de Reformerta 3, och Catholikerne 17. Utom deßa större Lärdomssäten, räknar man i Tyskland 350 offenteliga Läroanstalter eller Instituter. Böcker blifwa wäl icke allestädes så wackert tryckta, men wäl talrikt och til goda priser. Leipzig är hufwudorten för Bokhandelen. På skmarknaden i Leipzig besökes somliga år af mer än 200 Tyska och Utländska Bokhandlare. Afsättningen på Böcker och Skrifter därstädes, skall wißa år hafwa bestigit sig til den enorma summan af 2 millioner Riksdaler. Förtjensten för goda Författare har i senare tider så ökt sig och retat skriflystnaden, at år 1790 hade man 6200 af nästan så många Författare utgifna nya Skrifter. Öfwersättningar tiltaga wid denna tid owanligt. Knapt utkommer någon Fransk eller Engelsk Bok som icke strax omsättes på Tyska. Stundom öka Öfwersättarne Originalerne med intereßenta anmärkningar. — Twifwelsutan bland et så stort antal Litteraira producter måste finnas många swaga, men så gifwes ock en mängd Författare som förwärfwat sig namnkunnighet i alla Wetenskaper och Lärdomsgrenar. Så äro af de nyare, för gamla Språken bekante Reiske, Michaelis, Ernesti, Heyne. För Skrifter i Religionen: Nößelt, Zollikofer, m. fl. För underwisning för Ungdom: Baedow, Weiße, Campe; för Moralen Gellert och Schmidt; för Lagfarenheten Pütter, Nettelblad, Koch; för Politiken Achenwall, Moser; för Folkrätten Schlözer, Nicolai; för Historien Ign. Schmidt, Schiller, Heinrich; för Folks och Locals beskrifningar Archenholz. Busching anses af Tyskarne för Geographiens Fader och Europeens Qwartermästare. Såsom sina Storpoeter räkna de Haller, Hagedorn, Klopstock, Kästner, Wieland, Geßner, m. fl. Rabener är deras berömte Satirist. Wäl säga en del utländare, at Tyskarne samla mera, än de upfinna, men ock producera de nya och speculativa saker, hwarpå en Kant m. fl. gifwit exempel. (Fortsättn. e. a. g.)